Apostlagärningarna 5:33-42

Apostlagärningarna 5:33-42 Nya Levande Bibeln (BSV)

När medlemmarna i rådet hörde detta blev de ursinniga och ville döda sändebuden. Men då ingrep en av fariseerna i rådet som hette Gamaliel, en laglärare som hela folket respekterade. Han reste sig upp och bad att sändebuden skulle föras ut ur rådssalen en stund. Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: "Israeliter, tänk er noga för innan ni gör något med de här männen! Upprorsmakare kommer och går. För ett tag sedan var det en viss Theudas, som gav sig ut för att vara något. Han hade kanske 400 personer som följde honom. Men när han dödades, spreds anhängarna till olika platser och rörelsen dog ut. Vid tiden för skatteregistreringen, kom sedan Judas från Galileen. Han fick med sig en stor mängd människor, men också han blev dödad, och alla hans efterföljare skingrades. Därför föreslår jag att ni lämnar de här männen ifred och låter dem gå. Om det som de håller på med bara är ett mänskligt påhitt, då kommer det snart att rinna ut i sanden. Men om det är från Gud, då kan ni inte stoppa dem. Se upp så att ni inte strider mot Gud själv!" Medlemmarna i rådet accepterade hans förslag, och de kallade in sändebuden och nöjde sig med att låta dem piskas. Sedan förbjöd man dem än en gång att undervisa om Jesus och lät dem gå. Men sändebuden lämnade rådssalen, lyckliga över att Gud hade ansett dem värdiga att förnedras på grund av sin tro på Jesus. Och varje dag fortsatte de att undervisa både i templet och i hemmen och sprida det glada budskapet om att Jesus är Messias, den utlovade kungen.

Apostlagärningarna 5:33-42 Svenska 1917 (SVEN)

När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville döda dem. Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad av allt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kort stund skulle föra ut männen. Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vad I tänken göra med dessa män. För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för att något vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyra hundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott på honom förskingrades och blevo till intet. Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid då skattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall, så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hade trott på honom blevo förskingrade. Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utan låten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verk av människor, så kommer det att slås ned; men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sen till, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.» Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan de hade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn och läto dem därefter gå. Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hade aktats värdiga att lida smälek för det namnets skull. Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen och hemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.

Apostlagärningarna 5:33-42 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När de hörde detta blev de rasande (ordagrant beskriver det en smärta som om deras hjärtan skulle sågas itu) och ville döda dem. Men då reste sig en farisé i Stora rådet [Sanhedrin] som hette Gamaliel, en Torah-lärare (gr. nomo-didaskalos, ”laglärd”, se Luk 5:17) som var aktad av hela folket. [Gamaliel var son eller barnbarn till den kände rabbinen Hillel. Gamaliel var verksam i Jerusalem 22-55 e.Kr. och han var den rabbin som Paulus hade blivit undervisad av, se Apg 22:3.] Gamaliel befallde att man skulle föra ut apostlarna en stund. [Han hade stort inflytande och var säker på att han snabbt kunde övertyga rådet att inte förhastat döda apostlarna.] Sedan sa han till dem [det samlade rådet]: ”Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. [Gamaliel tar nu två exempel på judiska rörelser som haft sin storhetstid 30 år tidigare, och nu inte längre fanns kvar.] [Exempel 1:] För en tid sedan kom Teudas [en man som ledde ett väpnat judiskt uppror mot romarna] och menade sig vara något. Han fick med sig omkring 400 män, men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. [Det var stora oroligheter efter Herodes den stores död 4 f.Kr. Teudas var ett vanligt grekiskt namn och han var troligen en av ledarna för detta uppror.] [Exempel 2:] Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen. Han fick folk att göra uppror och följa honom, men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. [Detta syftar på en senare skattskrivning efter den som skedde kring Jesu födelse, se Luk 2:2. Den judiska historieskrivaren Josefus omnämner en skattskrivning i Judeen 6-7 e.Kr. som provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som brutalt slogs ner av romarna.] Så nu i detta fall [med apostlarna och den här nya rörelsen] säger jag [Gamaliel] er: Håll er borta från dessa män. Släpp dem fria! För om detta bara är mänskligt påhitt och aktivitet (entusiasm) blir det inget av det, men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud.” De blev övertygade av honom. När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem [med trettionio rapp på ryggen, se 2 Kor 11:24] och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. När apostlarna gick ut från Stora rådet var de [inte nedstämda, tvärtom, de var] glada att de ansetts värdiga att bli vanärade för hans namns skull. [På grund av Jesu namn, se 3 Joh 1:7.] Både [öppet] i tempelområdet och [enskilt] i hemmen (från hus till hus) undervisade och förkunnade (evangeliserade) de dagligen (dag efter dag) att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus).