Apostlagärningarna 26:1-32
Apostlagärningarna 26:1-32 Bibel 2000 (B2000)
Agrippa sade då till Paulus: »Du har min tillåtelse att föra din talan.« Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar: »Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller mig för, särskilt som du så väl känner till alla judiska seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod. Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla judar. De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår religions strängaste riktning. Vad jag nu står till svars för är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder och som vårt folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung Agrippa, som jag nu anklagas av judarna. Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker döda? Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt bekämpa nasarén Jesu namn, och jag gjorde det också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för det. Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde jag dem till och med i städer utanför Judeen. När jag för den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett sken som var starkare än solen. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’ Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, då jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’ Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig. Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.« På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: »Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.« Paulus svarade: »Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar sanna och förnuftiga ord. Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För jag är säker på att inget av detta är obekant för honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok. Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.« Agrippa svarade Paulus: »Det går fort för dig att få mig till kristen.« — »Fort eller långsamt«, svarade Paulus, »Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag — men utan de här bojorna.« Kungen och ståthållaren och Berenike samt deras uppvaktning reste sig nu, och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: »Den mannen gör ingenting som förtjänar döden eller fängelse.« Och Agrippa sade till Festus: »Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges.«
Apostlagärningarna 26:1-32 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Agrippa sade till Paulus: "Du har min tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: "Konung Agrippa, jag är tacksam över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna anklagar mig för, i synnerhet som du så väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. Hur jag levt mitt liv från början, från det att jag var ung, bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan. Och nu står jag anklagad för att ha satt mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder. Det är detta löfte som de tolv stammarna i vårt folk hoppas få se uppfyllt, medan de ständigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppets skull, konung Agrippa, anklagas jag av judarna. Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda? Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer. När jag i ett sådant ärende var på väg till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, fick jag under resan, konung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen, klarare än solen, stråla omkring mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är hårt och smärtsamt för dig att sparka mot udden. Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade. Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. Därför grep judarna mig i templet och försökte döda mig. Men med Guds hjälp står jag ännu i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger ingenting annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: att Messias skulle lida och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna." Då han talade detta till sitt försvar, ropade Festus: "Du är från vettet, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen!" Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Vad jag säger är sant och förnuftigt. Konungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och fritt till honom. Jag kan inte tro att något av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i någon avkrok. Tror du på profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror." Agrippa svarade Paulus: "Du går fort fram i ditt försök att övertala mig och göra mig till kristen." Paulus svarade: "Fort eller långsamt, inför Gud skulle jag önska att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blev sådana som jag, bortsett från de här bojorna." Kungen reste sig nu tillsammans med landshövdingen och Bernice och de andra som satt där, och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: "Den mannen har inte gjort något som förtjänar död eller fängelse." Och Agrippa sade till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Apostlagärningarna 26:1-32 Nya Levande Bibeln (BSV)
Sedan sa kung Agrippa till Paulus: "Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt." Då lyfte Paulus handen till en hälsning och började sitt försvarstal. Han sa: "Kung Agrippa, jag är mycket glad att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig, för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod! Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk uppfostran ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och sedan i Jerusalem. De känner mig sedan lång tid tillbaka och vet mycket väl, om de nu vill erkänna det, att jag har levt som en äkta farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. Jag står nu anklagad för att jag tror att Gud ska infria det löfte som han gav till våra förfäder, samma löfte som Israels tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna honom! Det är alltså, kung Agrippa, helt inkonsekvent av judarna att påstå att det är ett brott att tro på det här löftet. Varför ska det vara så svårt att tro att Gud kan uppväcka döda? Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret. Jag fängslade många av de troende i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden. Många gånger använde jag tortyr i synagogorna för att försöka få dem att förbanna Jesus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder. Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, fick jag vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen, och omgav både mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på arameiska och sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att stå emot min vilja.' 'Vem är du, herre?' frågade jag då. Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer. Res dig upp! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och berätta för alla om vad du har sett idag och om andra tillfällen då jag ska visa mig för dig i framtiden. Jag ska rädda dig undan både judarna och andra folk. Ja, jag ska sända dig till icke-judiska folk, för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och räknas med bland dem som tillhör Gud.' Därför, kung Agrippa, var jag bara tvungen att lyda denna syn från himlen. Jag talade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan fortsatte jag i hela Judeen och gick vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att lämna synden, vända om till Gud och visa sin förvandling genom goda gärningar. Det var därför judarna arresterade mig i templet och försökte döda mig. Men Gud skyddade mig, så att jag fortfarande lever och kan berätta om Jesus för både högt uppsatta personer och vanligt folk. Ändå är det inget nytt jag kommer med. Det jag talar om var förutsagt av Gud genom profeterna och Mose redan långt tidigare. Gud förutsa att Messias, den utlovade kungen, måste lida och bli den förste som uppstod från de döda, och att han skulle föra ljuset till både judar och andra folk." När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal blev han plötsligt avbruten av landshövdingen Festus som ropade: "Paulus, du är helt förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!" Men Paulus svarade: "Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen, lugnt och sansat, och kung Agrippa känner väl till alla dessa frågor. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! Kung Agrippa, tror du på det som Gud har förutsagt genom profeterna? Ja, jag vet att du gör det." Då sa Agrippa till honom. "Håller du på en stund till så kommer du att göra mig kristen också." Paulus svarade: "Vare sig det går fort eller sakta, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna." Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra, och när de gick ut därifrån sa de till varandra: "Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse." Och kung Agrippa sa till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade bett att få dömas vid den kejserliga domstolen."
Apostlagärningarna 26:1-32 Karl XII 1873 (SK73)
Då sade Agrippa till Paulum: Dig tillstädjes, att du talar för dig. Då räckte Paulus sina hand ut, och talade för sig: Jag håller mig nu lycksaligan, att jag skall försvara mig i dag inför dig, Konung Agrippa, i all de stycker, der jag öfver anklagad varder af Judomen; Aldramest medan jag vet, att du äst förståndig på de sedvänjor och spörsmål, som ibland Judarna äro; hvarföre beder jag dig, att du ville höra mig tåleliga. Mitt lefverne ifrån ungdomen, huru det af begynnelsen ibland detta folk i Jerusalem varit hafver, veta alle Judar, Som mig förr känt hafva, om de vilja best ät; ty jag hafver varit en Pharisee, hvilket är det strängesta parti uti vår Gudstjenst. Och nu står jag här för rätten, för hoppets skull till det löfte, som skedt är till våra fäder af Gudi; Till hvilket de tolf vår slägte förhoppas sig komma skola, tjenande Gudi stadeliga natt och dag; för detta hopps skull, Konung Agrippa, varder jag anklagad af Judomen. Hvi varder det hållet af eder otroligit, om Gud uppväcker de döda? Jag mente väl hos mig sjelf, att jag mycket göra skulle, stridandes emot Jesu Nazareni Namn; Som jag ock gjorde i Jerusalem; och många heliga kastade jag i fängelse, dertill jag magt tagit hade af de öfversta Presterna; och då de dräpne vordo, förde jag domen. Och i alla Synagogor pinade jag dem ofta, och nödgade dem till hädelse; och var dem så mycket ondsinnig, att jag förföljde dem ock uti de främmande städer. För hvilka sak, när jag for till Damascum, med öfversta Presternas magt och förlof; Vid middagstid, o Konung, såg jag i vägen ett sken af himmelen, klarare än solskenet, skinandes kringom mig, och dem som med mig foro. Och när vi alle föllo ned till jordena, hörde jag ena röst tala till mig, och säga på Ebreisko: Saul, Saul, hvi förföljer du mig? Dig är svårt att spjerna emot udden. Då sade jag: Ho äst du. Herre? Sade han: Jag är Jesus, den du förföljer. Men res dig upp, och statt på dina fötter; ty dertill hafver jag uppenbarat mig för dig, att jag skall skicka dig till en tjenare och vittne om det du sett hafver; och desslikes om det jag dig ännu uppenbara skall; Och vill frälsa dig för folket, och för Hedningarna, till hvilka jag nu sänder dig; Att du skall öppna deras ögon, att de skola omvändas ifrå mörkret till ljuset, och ifrå Satans magt till Gud; att de skola få syndernas förlåtelse, och lott ibland dem som helgade äro, genom trona till mig. Så var jag icke ohörig den himmelska synene, Konung Agrippa; Utan begynte förkunna först för dem som voro i Damasco och Jerusalem, och öfver allt Judiska landet, och sedan desslikes Hedningomen, att de skulle bättra sig, och omvända sig till Gud, görandes sådana gerningar som bättring tillhörde. För den sakens skull grepo Judarna mig i templet, och bödo till att dräpa mig. Dock hafver jag njutit Guds hjelp dertill, att jag ännu står i denna dag, betygandes både små och stora; intet annat sägandes, än det Propheterna sagt hafva att ske skulle, och Moses: Att Christus lida skulle, och vara den förste af de dödas uppståndelse, och förkunna ett ljus folkena och Hedningomen. Då han nu sådant för sig svarat hade, sade Festus med höga röst: Du äst rasande, Paule; mycken konst hafver gjort dig rasande. Och sade han: Min gode Feste, jag är intet rasande; utan talar sann och förnuftig ord. Ty Konungen vet detta väl, för hvilkom jag ock trösteliga talar; ty jag håller det så före, att intet deraf är honom fördoldt; ty det är icke skedt lönliga. Tror du Propheterna, Konung Agrippa? Jag vet, att du tror. Då sade Agrippa till Paulum: Fögo ting fattas, att du talar så för mig, att jag varder Christen. Och sade Paulus: Jag både väl af Gudi, ehvad der fattas fögo eller mycket uti, att ej allenast du, utan ock alle de, som mig höra i dag, vorde sådane som jag är, undantagne dessa banden. Och när han detta talat hade, stod Konungen upp, och landshöfdingen, och Bernice, och de som såto der med dem. Och vid de gingo afsides, talade de emellan sig, sägande: Denne mannen hafver intet gjort, det döden eller band värdt är. Och sade Agrippa till Festum: Denne mannen måtte väl vordit lösgifven, hade han icke skjutit sig till Kejsaren.
Apostlagärningarna 26:1-32 Svenska 1917 (SVEN)
Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för din sak.» Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt försvar: »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig, konung Agrippa, som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor. Därför beder jag dig höra mig med tålamod. Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt folk och i Jerusalem. Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé. Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder,Apg. 13,32 f. det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna. Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda? Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida mot Jesu, nasaréens, namn;Apg. 8,3. 9,1 f. 22,4 f. så gjorde jag ock i Jerusalem. Och många av de heliga iniade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock jag därför. Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom straff tvinga dem till hädelse. I mitt raseri mot dem gick jag så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska städer. När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina följeslagare. Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'? Det är dig svårt att spjärna mot udden.' Då sade jag: 'Vem är du, Herre?' Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer. Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om huru jag vidare skall uppenbara mig för dig. Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från hedningarna. Ty till dem sänder jag dig, för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.'Jes 35,5 f. 42,7. 60,1. 61,1 f. Apg. 20,32. Ef. 1,11, Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska synen,Gal. 1,16 f. utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.Matt. 3,8. Apg. 9,19 f., 26 f. 13,l4 f. 22,17 f. För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen och försökte att döda mig.Apg. 21,30 f. Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,Luk. 24,44 f. nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt eget folk som till hedningarna.»Luk. 2, När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.» Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus; jag talar sanna ord med lugn besinning. Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också frimodigt inför honom. Ty jag kan icke tro att något av detta är honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd vrå.Joh. 18, Tror du profeterna, konung Agrippa? Jag vet att du tror dem.» Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig och gör mig till kristen.» Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket, skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag av dessa bojor.» Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och Bernice och de som sutto där tillsammans med dem. Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.» Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
Apostlagärningarna 26:1-32 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Agrippa sade då till Paulus: "Du har tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: "Kung Agrippa, jag är tacksam att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, särskilt som du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. Och nu står jag inför rätta för mitt hopp till det löfte som Gud gav våra fäder och som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt tjänar Gud natt och dag. För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda? Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer. När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot udden. Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder dig till dem för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig. Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judeen och även ute bland hedningarna, att de ska ångra sig och omvända sig till Gud och göra gärningar som hör till omvändelsen. Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: att Messias skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna." När han sade detta i sitt försvarstal ropade Festus: "Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett." Men Paulus svarade: "Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. Kungen känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror." Agrippa svarade Paulus: "Snart övertalar du väl mig att bli kristen!" Paulus svarade: "Snart eller längre fram, inför Gud önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna." Kungen reste sig nu tillsammans med ståthållaren och Berenike och de andra som satt där, och när de hade kommit ut sade de till varandra: "Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse." Och Agrippa sade till Festus: "Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren."
Apostlagärningarna 26:1-32 nuBibeln (NUB)
Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.” Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal: ”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod! Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda? Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder. Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.’ ’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’ Därför, kung Agrippa, kunde jag bara lyda denna syn från himlen. Jag predikade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan i hela Judeen och vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att ångra sig och vända om till Gud och visa sin förvandling genom sina gärningar. Det var därför judarna arresterade mig i tempelområdet och försökte döda mig. Men Gud har skyddat mig, så att jag fortfarande står som vittne inför både små och stora. Ändå är det inget nytt jag kommer med utan bara det som var förutsagt genom profeterna och Mose, att Messias måste lida och bli den förste som uppstod från de döda och att han skulle förkunna ljuset för både vårt och andra folk.” När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.” Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!” Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.” Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.” Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
Apostlagärningarna 26:1-32 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Agrippa sa då till Paulus: ”Du har tillåtelse att tala för din sak.” Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: ”Kung Agrippa, jag är glad (lycklig, tacksam) att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, särskilt eftersom du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod. [På samma sätt som vid förhöret med Tertullus i Apg 24:10 öppnar Paulus sitt tal med en captatio benevolentiae, några smickrande ord, dock är den sanningsenlig utan överdrifter.] Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. Nu står jag här inför rätta för mitt hopp. [Det är enda anledningen!] Det är ett hopp till det löfte som Gud gav våra fäder (förfäder), ett hopp som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt tjänar Gud natt och dag. [Uppståndelsen, se vers 8] För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda? Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer. När jag så var på väg till Damaskus med fullmakt och uppdrag från översteprästerna, fick jag under resan, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och strålade omkring mig och mina följeslagare. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sa till mig på det hebreiska språket (arameiska dialekten): Saul! Saul! Varför förföljer du mig? Det blir smärtsamt (hårt) för dig att sparka mot udden. [Den grekiska frasen te Hebraidi dialekto, som kan översättas det ”hebreiska språket” eller den ”hebreiska dialekten”, syftar troligen på den arameiska dialekten som var det vanliga språket vid den här tiden. I Joh 19:13 där samma fras används finns ett arameiskt ord med, se även Apg 21:4022:2. Här talar Paulus grekiska med Festus som nyss kommit från Rom. Anledningen att Paulus nämner vilket språk Jesus talade, är att det var Paulus modersmål och förstärker hur personligt Jesus möter människor. Detta är enda gången det uttryckligen nämns ett språk som Jesus talar, dock förstår vi att han måste ha talat de vanligt förekommande språken. Grekiskan var det romerska språket som Jesus använde när han kommunicerade med romare som centurionen och Pontius Pilatus. Hebreiska var det judiska religiösa språket, och redan som tolvåring diskuterade han Skrifterna i templet. Arameiska var vardagsspråket bland judarna på Jesu tid.] Jag sa: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. Men res dig och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag ska visa dig. Och jag ska rädda dig från ditt eget folk och från hedningarna. Jag sänder ut dig till dem för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud, så att de får syndernas förlåtelse och en plats bland dem som helgats genom tron på mig. Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen. Jag har predikat, först i Damaskus och sedan i Jerusalem och hela Judéen och även ute bland hedningarna, att de ska omvända sig (förändra sitt tänkesätt) och vända sig till Gud och göra gärningar [leva ett värdigt liv] som hör till omvändelsen. [Resultatet av en genuin omvändelse är ett liv som karaktäriseras av goda gärningar. De kan dock aldrig vara grunden för frälsningen, samtidigt som de är ett ofrånkomligt resultat från ett nytt liv i Jesus.] Det var därför som judarna grep mig i templet och försökte döda mig. Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: att den Smorde (Messias) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.” När han sa detta i sitt försvarstal ropade Festus: ”Du är galen, Paulus! Din stora lärdom driver dig till vanvett.” Men Paulus svarade: ”Jag är inte galen, högt ärade Festus. Det jag säger är sant och förnuftigt. Kungen [Agrippa II] känner ju till allt detta, och därför talar jag också öppet och rakt till honom. Jag tror inte att något av detta är obekant för honom. Det är ju inte i någon avkrok det har hänt. Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.” Agrippa svarade Paulus: ”På kort tid försöker du övertala mig att bli en kristen!” [Grekiska oligos kan översättas både kortvarig i tid, eller liten. I så fall blir betydelsen: ”Med så lite försöker du övertala mig.”] Paulus svarade: ”Jag ber till Gud, att oavsett om det tar kort eller lång tid, önskar jag att inte bara du utan alla som hör mig i dag blir som jag, bortsett från de här bojorna.” Kungen [Agrippa II] reste sig nu tillsammans med ståthållaren [Festus] och Berenike och de andra som satt där, och när de hade kommit ut sa de till varandra: ”Den mannen gör inte något som förtjänar död eller fängelse.” Agrippa sa till Festus: ”Den mannen hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”
Apostlagärningarna 26:1-32 Bibel 2000 (B2000)
Agrippa sade då till Paulus: »Du har min tillåtelse att föra din talan.« Då lyfte Paulus handen och började tala till sitt försvar: »Kung Agrippa, jag är lycklig över att det är inför dig som jag i dag får försvara mig mot allt som judarna beskyller mig för, särskilt som du så väl känner till alla judiska seder och bruk och tolkningsfrågor. Därför ber jag dig lyssna på mig med tålamod. Hur mitt liv har varit från det jag var ung, ända från början, bland mina landsmän och sedan i Jerusalem, det vet alla judar. De känner mig sedan gammalt, och om de bara vill kan de intyga att jag har levt som farisé, i överensstämmelse med vår religions strängaste riktning. Vad jag nu står till svars för är hoppet om det som Gud har lovat våra fäder och som vårt folks tolv stammar väntar sig att få se uppfyllt genom att oavlåtligt tjäna Gud dag och natt. Det är för det hoppets skull, kung Agrippa, som jag nu anklagas av judarna. Varför anser man det otroligt bland er att Gud uppväcker döda? Jag fann det själv vara min plikt att på allt sätt bekämpa nasarén Jesu namn, och jag gjorde det också i Jerusalem. Med fullmakt från översteprästerna satte jag många av de heliga i fängelse, och när man ville döda dem röstade jag för det. Överallt i synagogorna fick jag dem gång på gång straffade och tvang dem att häda, ja, i mitt raseri förföljde jag dem till och med i städer utanför Judeen. När jag för den skull reste till Damaskus med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag fick jag under färden, kung Agrippa, mitt på dagen se ett ljus som kom från himlen och omgav mig och mina reskamrater med ett sken som var starkare än solen. Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som sade till mig på hebreiska: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det går dig illa om du spjärnar emot.’ Jag sade: ’Vem är du, herre?’ Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. Stig upp och stå på dina ben! Jag har visat mig för dig för att utse dig till min tjänare och till vittne om vad du har sett av mig och vad du kommer att få se av mig i framtiden, då jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem skall jag sända ut dig, för att du skall öppna deras ögon och vända dem från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig skall de vinna syndernas förlåtelse och få en plats bland dem som helgats.’ Därför, kung Agrippa, kunde jag inte annat än lyda denna syn från himlen. Först i Damaskus och Jerusalem och sedan över hela Judeen och inför hedningarna har jag predikat att man måste ångra sig och vända om till Gud och utföra sådana gärningar som svarar mot ångern. Det var därför judarna grep mig i templet och försökte mörda mig. Men tack vare Guds hjälp ända till denna dag kan jag stå som vittne inför både hög och låg, och vad jag talar om är ingenting annat än vad profeterna och Mose har förutsagt: att Messias måste lida och att han som den förste som uppstod från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna.« På denna punkt i hans försvarstal avbröt Festus honom och ropade: »Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen.« Paulus svarade: »Högt ärade Festus, jag yrar inte, jag talar sanna och förnuftiga ord. Kungen är väl insatt i dessa frågor, därför kan jag också tala öppet och frimodigt till honom. För jag är säker på att inget av detta är obekant för honom, det har ju inte tilldragit sig i någon avkrok. Tror du på profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.« Agrippa svarade Paulus: »Det går fort för dig att få mig till kristen.« — »Fort eller långsamt«, svarade Paulus, »Gud give att inte bara du utan alla som i dag lyssnar på mig blir sådana som jag — men utan de här bojorna.« Kungen och ståthållaren och Berenike samt deras uppvaktning reste sig nu, och när de hade dragit sig tillbaka sade de till varandra: »Den mannen gör ingenting som förtjänar döden eller fängelse.« Och Agrippa sade till Festus: »Om han inte hade vädjat till kejsaren hade han kunnat friges.«