Apostlagärningarna 2:14-47
Apostlagärningarna 2:14-47 Svenska 1917 (SVEN)
Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och talade till dem: »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta, och lyssnen nu till mina ord: Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen. Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel: 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud, att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, och edra ynglingar skola se syner, och edra gamla män skola hava drömmar; ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skola profetera. Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.' I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I själva veten, denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda. Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av döden. Ty David säger med tanke på honom: 'Jag har haft Herren för mina ögon alltid, ja, han är på min högra sida, för att jag icke skall vackla. Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning: den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket och icke låta din Helige se förgängelse. Du har kungjort mig livets vägar; du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.' Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju ibland oss ännu i dag. Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans tron', därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att hans kropp icke skulle se förgängelse. Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla vittna. Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I här sen och hören. Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han själv: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall. Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.» När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi göra?» Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom gåva undfå den helige Ande. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.» Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.» De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer. Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting gemensamt; de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med sig därav åt alla, eftersom var och en behövde. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Apostlagärningarna 2:14-47 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Då steg Petrus fram tillsammans med de elva, höjde sin röst och talade till dem: "Judiska män och Jerusalems alla invånare! Detta ska ni veta, lyssna till mina ord: Det är inte som ni tror att de är berusade. Det är ju bara tredje timmen på morgonen! Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de ska profetera. Och jag ska göra under uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och moln av rök. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blev erkänd av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, som ni själva vet. Efter Guds bestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av de laglösa spikade ni upp honom och dödade honom. Men Gud har uppväckt honom och löst honom ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt för döden att behålla honom. David säger om honom: Jag har alltid Herren för ögonen. Han är vid min högra sida för att jag inte ska vackla. Därför gläds mitt hjärta och jublar min tunga. Även min kropp får vila i trygghet att du inte lämnar min själ åt dödsriket eller låter din Helige se förgängelsen. Du har visat mig livets vägar, du ska mätta mig med glädje inför ditt ansikte. Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron. I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen . Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter. Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias." När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar." Med många andra ord vittnade han och vädjade till dem: "Låt er frälsas från det här bortvända släktet!" De som tog emot hans ord döptes, och antalet lärjungar ökade den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Apostlagärningarna 2:14-47 Bibel 2000 (B2000)
Då steg Petrus fram med de elva andra och tog till orda och talade till dem: »Judar, ja alla ni som bor i Jerusalem, detta skall ni veta, lyssna till mina ord. Det är inte som ni tror, att de här männen är berusade, det är ju bara morgon. Nej, detta är vad som har sagts genom profeten Joel: Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor. Era söner och döttrar skall profetera, era unga män skall se syner och era gamla män ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min ande , och de skall profetera. Jag skall låta sällsamma ting visa sig uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod och eld och moln av rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Israeliter, lyssna på mina ord: Jesus från Nasaret, en man vars uppdrag Gud bekräftade inför er genom att låta honom utföra kraftgärningar och under och tecken mitt ibland er, som ni själva vet, han utlämnades efter Guds beslut och plan, och ni lät laglösa spika fast och döda honom. Men Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp. Ty David säger om honom: Jag har alltid haft Herren för mina ögon, han står vid min sida för att jag inte skall vackla. Därför fröjdar sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, än mer: min kropp skall få vila med förtröstan. Ty du skall inte lämna min själ i dödsriket eller låta din helige möta förgängelsen. Du har visat mig livets vägar. Du skall uppfylla mig med glädje när jag får se ditt ansikte. Mina bröder, jag kan lugnt säga till er att vår stamfar David är död och begraven, hans grav finns här än i dag. Nu var han ju profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att sätta en ättling till honom på hans tron. Därför var det Messias uppståndelse han förutsade med orden: Han lämnades inte i dödsriket, och hans kropp mötte inte förgängelsen. Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör. David har inte själv stigit upp till himlen, men han säger: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida , så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. Hela Israels folk skall alltså vara fast förvissat om att Gud har gjort honom till Herre och till Messias, denne Jesus som ni har korsfäst.« Orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skall vi göra?« Petrus svarade: »Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla.« Petrus vädjade till dem med många andra ord också, och han uppmanade dem: »Se till att ni blir räddade undan detta onda släkte.« De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.
Apostlagärningarna 2:14-47 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel: " Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. " "Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera." "Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök." "Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga." "Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst." Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och dödade honom. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. David säger med tanke på honom: " Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla. " "Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet" "att du inte skall lämna mig i graven eller låta din Helige se förgängelsen" "Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte." Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: "Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen." Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: " Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, " "tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. " Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias." När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen. De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
Apostlagärningarna 2:14-47 Nya Levande Bibeln (BSV)
Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra sändebuden och började tala högt och tydligt till folket. Han sa: "Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Några av er säger att de här männen är fulla. Men det är inte sant. Folk dricker sig väl inte berusade klockan nio på morgonen? Nej, det ni just har fått vara med om var förutsagt redan för länge sedan, då Gud sa genom profeten Joel: 'Under den här världens sista tid ska jag låta min Ande komma över alla människor. Era söner och döttrar ska framföra budskap från mig, era unga män ska se syner och era gamla män ska ha drömmar. Ja, min Ande ska komma över alla mina tjänare, både män och kvinnor, och de ska framföra budskap från mig. Jag ska låta märkliga tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen ska bli mörk och månen blodröd innan Herrens stora och underbara dag kommer. Men var och en som tillber Herren ska bli räddad.' Lyssna på vad jag säger, alla ni israeliter! Gud visade er att det var han som sänt Jesus från Nasaret, genom att ge honom kraft att utföra de mest fantastiska under och tecken. Det vet ni själva. Sedan följde ni den plan som Gud hade gjort upp, när ni med hjälp av människor som lever utan Moses lag lät spika fast honom på ett kors och döda honom. Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom bli levande igen, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp. Kung David sa ju om Jesus: 'Jag vet att Herren alltid är med mig. Jag vacklar inte, för han står vid min sida. Därför är mitt hjärta fyllt av glädje, och jag ropar ut hans lov! Min kropp vilar i trygghet, för du ska inte lämna mig kvar bland de döda, eller låta din heliga tjänare förmultna. Du visar mig vägen till livet, och låter mig få uppleva glädjen av att vara i din närhet.' Kära vänner! Det var inte om sig själv som David sa detta. För ni vet lika bra som jag att David dog och blev begravd, och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. Men han var en profet, som framförde Guds budskap. Och David visste att Gud hade lovat att en av hans ättlingar skulle vara Messias, den utlovade kungen, och få sitta på hans tron. David framförde därför Guds förutsägelse om att Messias skulle uppstå från de döda när han sa: 'Han ska inte lämnas kvar bland de döda, och hans kropp ska inte förmultna.' Förutsägelsen handlade alltså om Jesus, och alla vi som står här har själva sett och kan intyga att Gud uppväckte honom från de döda. Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida för att han ska regera. Där har han, precis som Gud Fadern hade lovat, fått ta emot Guds heliga Ande, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. David for ju heller aldrig upp till himlen. Därför talade han inte om sig själv då han sa: 'Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter!' Hela Israel måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och kung, denna Jesus som ni avrättade på ett kors." När folket hörde Petrus tala på det här viset, gick det rakt in i deras hjärtan, och de frågade honom och de andra sändebuden: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade: "Lämna synden och vänd om till Gud, och låt er alla döpas till gemenskap med Jesus Kristus, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få Guds heliga Ande som gåva. För detta löfte från Gud gäller er och era barn. Ja, det gäller alla på hela jorden som tackar ja till Herrens, vår Guds, inbjudan att få tillhöra honom." Sedan fortsatte Petrus att tala till dem en lång stund, och han uppmanade dem: "Se till att ni slipper undan det straff som väntar de människor som inte vill tro." De som trodde på vad Petrus sa, lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer! De troende samlades regelbundet för att bli undervisade av Jesus sändebud, och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd tillsammans och bad. Människorna hade en djup respekt för dem, för sändebuden utförde många under. Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allt gemensamt. De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans. Deras glädje och tacksamhet visste inga gränser, och de hyllade ständigt Gud. De var omtyckta av hela folket, och varje dag lät Herren Jesus deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
Apostlagärningarna 2:14-47 Karl XII 1873 (SK73)
Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron; Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen; Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel: Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar. Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera. Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb. Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer. Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig. I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten. Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat. Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom. Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda. Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning. Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse. Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte. I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag. Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte; Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse. Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro. Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören. Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand; Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall. Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ. Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra? Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo. Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder. Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet. De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar. Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner. Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna. Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig. Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde. Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet. Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.
Apostlagärningarna 2:14-47 nuBibeln (NUB)
Då steg Petrus fram tillsammans med de elva andra och började tala högt och tydligt till folket: ”Hör på mig ni judar och alla som bor i Jerusalem! Detta ska ni veta! De här männen är inte fulla som ni menar. Klockan är ju bara nio på morgonen. Nej, detta är vad som sagts genom profeten Joel: ’Det ska ske i den sista tiden, säger Gud, att jag ska utgjuta min Ande över alla människor. Era söner och döttrar ska profetera, era unga män ska se syner, och era gamla män ska ha drömmar. Också över mina tjänare och tjänarinnor ska jag på den tiden utgjuta min Ande, och de ska profetera. Jag ska låta tecken visa sig uppe på himlen och nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens stora och underbara dag kommer. Men var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad.’ Lyssna på vad jag säger ni israeliter! Gud bekräftade Jesus från Nasarets uppdrag genom kraftgärningar, under och tecken. Det vet ni själva. Han utlämnades efter den plan som Gud hade bestämt och gjort upp och ni lät laglösa människor spika fast honom och döda honom. Men Gud befriade honom från dödens fasor och lät honom uppstå, eftersom det var omöjligt för döden att hålla honom i sitt grepp. David sa ju om honom: ’Jag har alltid Herren inför mig, eftersom han står vid min sida vacklar jag inte. Därför är mitt hjärta fyllt av glädje och jag ropar ut mitt jubel, också min kropp vilar i det hoppet, att du inte ska lämna mig kvar i dödsriket, eller låta din Helige förmultna. Du visar mig vägen till livet, du fyller mig med glädje inför dig.’ Mina syskon! Jag kan tryggt säga till er att vår stamfar David dog och blev begravd och att hans grav fortfarande finns här ibland oss. Men han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat att en av hans ättlingar skulle få sitta på hans tron. Han förutsade därför Messias uppståndelse: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket och hans kropp ska inte förmultna.’ Gud har låtit Jesus uppstå och vi alla kan vittna om det. Gud har upphöjt Jesus och satt honom på sin högra sida. Han har av Fadern fått ta emot den utlovade heliga Anden, som han nu har låtit komma över oss. Det är det ni har sett och hört här idag. David steg ju heller aldrig upp till himlen. Men han säger: ’Herren sa till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.” ’ Hela Israels folk måste alltså klart förstå att Gud har gjort Jesus till Herre och Messias, denna Jesus som ni korsfäste.” När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.” Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer. De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd tillsammans och bad. Människorna hade en djup respekt för dem och apostlarna utförde många under och tecken. Alla de troende var ständigt tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och delade med sig till varandra, allt efter vars och ens behov. Varje dag möttes de i templet, och i hemmen samlades de för att bryta bröd och äta tillsammans i glädje och uppriktig hjärtlighet, de prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Varje dag lät Herren deras grupp växa, genom att fler och fler blev räddade.
Apostlagärningarna 2:14-47 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): ”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord. Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.] Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [Joel 2:28-32]: ’Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud: Jag ska utgjuta (i överflöd tömma ut) min Ande över allt kött. [Över alla människor, utan hänsyn till ålder, kön eller ställning.] Era söner och döttrar ska profetera (tala inspirerat av Gud). Era unga män (ungdomar) ska se syner. Era gamla män ska ha drömmar (gudomligt inspirerade drömmar). Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor, ska jag i de dagarna utgjuta min Ande, och de ska profetera (tala inspirerat av Gud). [Tala uppbyggelse, uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3.] Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn, och tecken (mirakler vars syfte är att bekräfta vad Gud gör) nere på jorden – blod, eld och rökmoln. Solen ska vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora (magnifika) och iögonfallande (när något blir helt uppenbart och synligt). [Dagen då Jesus kommer tillbaka.] Och det ska ske [då] att var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad).’ [Petrus avbryter citatet från Joel här, men avslutar med sista frasen (”så många som Herren vår Gud kallar” från Joel 2:32) i vers 39.] Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blivit erkänd (auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till. Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa [de romerska soldaterna som inte följde Mose lag] spikade ni upp honom och dödade honom. Men Gud uppväckte honom, efter att ha lossat honom ur dödens smärta (födslovåndor), för det var omöjligt för döden att behålla (binda, fängsla) honom [eftersom han var syndfri]. För David säger om honom [Ps 16:8-11]: ’Jag har alltid haft Herren för mina ögon (jag tänker ständigt på honom), han är på min högra sida för att jag inte ska vackla (kastas ner). Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade, även min kropp (kött – gr. sarx) ska vila i det hoppet. [Min kropp är som ett tält, en temporär boning här på jorden, medan jag väntar på uppståndelsen.] För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket [grekiska Hades, hebreiska Sheol] eller låta din heliges kropp förgås [utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden]. Du har visat mig livets vägar, du ska uppfylla mig med glädje i din närhet (inför ditt ansikte).’ [Inspirerad av den helige Ande ändrade Petrus citatet från ’ska visa’ till ’har visat mig livets vägar’, eftersom Jesus har uppstått.] Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag. Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron. I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sa [i Ps 16:10]: ’Han ska inte lämnas kvar i dödsriket (Hades), inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].’ Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla [som står här inför er] vittnen till. Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att ”ta emot” – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även vers 38.] David steg inte upp till himlarna, ändå säger han om sig själv: ’Herren sa till min herre: Sätt dig på min högra sida (dela min tron), till dess jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter (helt reducerat fiendens makt).’ [Ps 110:1] Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste.” När de nu hörde detta, kände de ett styng i hjärtat [ånger, syndanöd, samvetskval; de fick en djup smärtsam upplevelse av sorg], och sa till Petrus och de andra apostlarna (utsända): ”Män, bröder, vad ska vi göra?” Petrus upplyste (förklarade då för) dem: ”Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu] och låt döpa er [låt er nedsänkas i vatten, gr. baptizo] – var och en av er – i Jesu den Smordes (Messias, Kristi) namn [på den grund hans namn utgör] till (in i) era synders förlåtelse [så att ni kan bli lösta/fria från era skulder/missgärningar]. Då ska ni få den helige Andes gåva (då kommer ni att ta emot gåvan – den helige Ande). För löftet är till [gäller] er och era barn [vers 4; Joel 2:18] och alla dem som är långt borta [hedningarna] – så många som Herren vår Gud kallar [bjuder in] till sig själv”. [Den helige Ande är en gåva. Hur Anden tas emot beskrivs med det grekiska verbet lambano vars huvudsakliga innebörd är att ta emot, utfå, erhålla och komma i besittning av. Verbformen är i medium (ett mellanting mellan passiv och aktiv form), något som grammatiskt indikerar att det är en samverkan mellan givaren och mottagaren – ett aktivt och villigt mottagande. Se även Joel 2:32Matt 28:19.] Med många andra ord vittnade Petrus [personligt, ivrigt och uppriktigt] och fortsatte att uppmuntra (förmana, varna) dem, och sa: ”Rädda er från detta moraliskt förvridna släkte.” De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar). De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt): apostlarnas lära (undervisning) och gemenskapen, måltiderna [som även inkluderade nattvarden, se 1 Kor 11:20] och bönerna [i templet och i hemmen, se Apg 3:1Apg 4:23]. En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ [alla invånare i Jerusalem], och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. [Detta var helt frivilligt, se Apg 5:4, och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se 1 Joh 3:17.] De sålde [när det uppkom behov] sina egendomar (hus, åkermark) och ägodelar, och delade ut åt alla, utefter vars och ens behov. [I Apg 4:32-35 beskrivs hur de som har flera hus och jordstycken säljer, se även Apg 4:36-375:1-3. I Apg 12:12 samlas man fortfarande i ”Marias hus”.] Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant ”med hjärtan fria från stenig mark”, dvs. i enkelhet, lätthet, generöst). De prisade Gud och var omtyckta (hade favör, nåd, var respekterade – gr. charis) hos allt vanligt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.