Apostlagärningarna 18:1-23

Dela

Apostlagärningarna 18:1-23 Bibel 2000 (B2000)

Sedan lämnade han Athen och for till Korinth. Där träffade han en jude vid namn Aquila, som stammade från Pontos men som tillsammans med sin hustru Priscilla nyligen hade kommit från Italien, eftersom kejsar Claudius hade låtit utvisa alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem, och då han hade samma yrke stannade han hos dem och arbetade; de var sadelmakare. Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. När Silas och Timotheos kom ner från Makedonien var han fullt upptagen av sin förkunnelse och vittnade inför judarna att Jesus är Messias. Men när man då svarade med invändningar och smädelser skakade han sina kläder och sade: »Ert blod må komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu vänder jag mig till hedningarna.« Så gick han därifrån och flyttade över till Titius Justus, en gudfruktig man vars hus låg vägg i vägg med synagogan. Men synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj kom till tro på Herren, och många andra korinthier som hörde Paulus trodde och lät döpa sig. En natt sade Herren till Paulus i en syn: »Var inte rädd utan fortsätt att predika och låt dig inte tystas, ty jag är med dig. Ingen skall angripa dig och göra dig något ont; här i staden är det många som hör till mitt folk.« Paulus stannade kvar där i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds ord. Det år då Gallio var ståthållare i Achaia förenade sig judarna i ett angrepp på Paulus, drog honom inför domstolen och sade att han förledde människor till att dyrka Gud på ett sätt som stred mot lagen. Men innan Paulus hann ta till orda sade Gallio till judarna: »Om det gällde något brott eller skurkstreck skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar. Men grälar ni om ord och namn och er egen lag, då är det er ensak. I sådana tvister vill inte jag vara domare.« Därmed körde han bort dem från domstolen. Då kastade sig alla över synagogföreståndaren Sosthenes och misshandlade honom mitt framför domartribunen. Men det tog Gallio ingen notis om. Paulus stannade där ännu en tid men tog sedan farväl av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila; i Kenchreai hade han dessförinnan låtit klippa av håret, eftersom han hade avlagt ett löfte. När de kom till Efesos skildes han från sina reskamrater. Själv gick han till synagogan och talade till judarna. De bad honom stanna där längre, men han avböjde och tog farväl med orden: »Jag kommer tillbaka till er en annan gång, om Gud vill.« Sedan gick han ombord och lämnade Efesos. Han steg i land i Caesarea och for upp till Jerusalem för att hälsa på församlingen där, varpå han reste till Antiochia. Efter någon tid bröt han upp och for genom Galatien och vidare genom Frygien, och överallt styrkte han lärjungarna.

Apostlagärningarna 18:1-23 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Sedan lämnade Paulus Athen och kom till Korint. Där träffade han en jude vid namn Akvila, född i Pontus, och hans hustru Priskilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Klaudius hade gett befallning om att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, och då han hade samma yrke som de, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker. När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: "Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." Och han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som fruktade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. Krispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och tig inte! Jag är med dig, och ingen skall angripa dig och göra dig något ont, ty jag har mycket folk här i staden." Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord. När Gallio var landshövding i Akaja, gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol och sade: "Den här mannen förleder folk att dyrka Gud i strid mot lagen." Just som Paulus skulle ta till orda, sade Gallio till judarna: "Om det vore fråga om något brott eller något illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni själva avgöra saken. I sådana tvister vill jag inte vara domare." Och han drev bort dem från domstolen. Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom framför domarsätet, utan att Gallio brydde sig om det. Paulus stannade i Korint ännu någon tid. Därefter tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien i sällskap med Priskilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud. Han hade nämligen avlagt ett löfte. De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. De bad honom stanna längre, men han avböjde och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen om Gud vill." Sedan avseglade han från Efesus. När han kom till Cesarea, gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia. Här uppehöll sig Paulus någon tid. Sedan bröt han upp och for först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Apostlagärningarna 18:1-23 Svenska 1917 (SVEN)

Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint. Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,Rom. 16, och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare. Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker. När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.Apg. 9,22. 17,14 f. Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»Matt. 10,14. Apg. 13,46, Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan. Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig. Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke; ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»Jos 1, Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord. Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.» När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.Apg. 25,18 f. Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.» Och så visade han bort dem från domstolen. Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter. Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.4 Mos. 6,2 f. Apg. 21,23 f. Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna. Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill, utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus. Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia. Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.

Apostlagärningarna 18:1-23 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Sedan lämnade Paulus Aten och kom till Korint. Där träffade han en jude vid namn Aquila, född i Pontus, och hans hustru Priscilla. De hade nyligen kommit från Italien, eftersom Claudius hade befallt att alla judar skulle lämna Rom. Till dessa båda kom nu Paulus, och då de hade samma yrke, stannade han hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare. Varje sabbat förde han samtal i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien var Paulus fullt upptagen med att förkunna ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias. Men när de gick emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: "Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna." Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan. Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. En natt sade Herren i en syn till Paulus: "Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas! Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden." Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord. När Gallio var ståthållare i Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus och drog honom inför domstol och sade: "Den här mannen förleder folk till att dyrka Gud på ett sätt som är mot lagen." Paulus skulle just öppna munnen när Gallio sade till judarna: "Hade det handlat om något brott eller illdåd skulle jag naturligtvis ta upp ert klagomål, ni judar. Men gäller det tvistefrågor om ord och namn och er egen lag, då får ni ta hand om det själva. I sådana tvister tänker jag inte vara domare." Och han skickade ut dem från domstolen. Alla grep då synagogföreståndaren Sostenes och misshandlade honom mitt framför domarsätet utan att Gallio brydde sig om det. Paulus stannade i Korint ännu en tid innan han tog avsked av bröderna och avseglade mot Syrien i sällskap med Priscilla och Aquila. I Kenkrea hade han dessförinnan låtit raka sitt huvud, eftersom han avlagt ett löfte. De kom till Efesos, och där lämnade han de andra. Själv gick han in i synagogan och samtalade med judarna. De bad honom stanna längre, men han avböjde och tog avsked och sade: "Jag kommer tillbaka till er igen, om Gud vill." Sedan seglade han ut från Efesos. När han kom till Caesarea gick han upp och hälsade på församlingen och for därefter ner till Antiokia. Efter en tid bröt Paulus upp och reste först genom Galatien och sedan genom Frygien, och han styrkte alla lärjungarna.

Apostlagärningarna 18:1-23 nuBibeln (NUB)

Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han. Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv. Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.” Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig. En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap. Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” Och så körde han bort dem från domstolen. Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem. Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte. När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. De bad honom stanna längre, men han avböjde och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.” Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos. När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia. Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.