Apostlagärningarna 1:1-14

Dela

Apostlagärningarna 1:1-14 nuBibeln (NUB)

I min första bok berättade jag, ärade Theofilos, om allt som Jesus började göra och undervisa om ända fram till den dag då han togs upp till himlen, efter att han genom den heliga Anden gett sina befallningar till apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och bevisade på många sätt för dem att han levde. Under fyrtio dagar visade han sig för dem och talade om Guds rike. Vid ett av dessa tillfällen då han åt med dem, sa han till dem: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på vad Fadern har utlovat och som ni har hört mig tala om! Johannes döpte er i vatten men om några få dagar ska ni bli döpta i den heliga Anden.” När de var samlade frågade de Jesus: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade då: ”Det är inte er sak att veta tider och stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den heliga Anden kommer över er ska ni få kraft och ni ska vittna om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och över hela jorden.” Strax efter att han sagt detta, såg de honom lyftas upp och ett moln tog honom ur deras åsyn. De försökte titta upp mot himlen när han uppsteg, då plötsligt två vitklädda män stod bland dem och sa: ”Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom fara upp på.” De återvände då till Jerusalem från det berg som kallas Olivberget och som ligger en sabbatsväg från staden. När de kom fram, gick de upp till det rum på andra våningen där de brukade hålla till. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon seloten, och Judas, son till Jakob. Alla dessa höll ihop och bad ständigt tillsammans, så också flera kvinnor, Maria, Jesus mor och Jesus bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Svenska Folkbibeln (SFB98)

I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen." Då vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget och som ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övre våningen där de brukade uppehålla sig - Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Thomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll endräktigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, bland dem Jesu mor Maria, och vidare hans bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Nya Levande Bibeln (BSV)

I min första bok berättade jag för dig om allt som Jesus gjorde och lärde ända fram till den dag då han togs upp till himlen. Efter att han lidit och dött och sedan uppstått från de döda, visade han sig för de män som han utsett till sina speciella sändebud och bevisade på många sätt för dem att han levde.Under 40 dagar visade han sig för dem och berättade om Guds plan att rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och med Guds heliga Andes hjälp gav han dem sina befallningar. Vid ett av dessa tillfällen, då han åt med sina sändebud, sa han till dem: "Lämna inte Jerusalem förrän min Far i himlen har sänt det som han har lovat, det som jag redan tidigare har talat med er om. Johannes döparen döpte er med vatten, men om några få dagar ska ni bli döpta med Guds heliga Ande." En annan gång när de var samlade frågade sändebuden Jesus: "Herre, är det nu du ska befria Israel och låta oss bli ett mäktigt land igen?" Han svarade då: "Den tidpunkten bestämmer min Far i himlen, det är inget som ni får veta. Men när Guds heliga Ande kommer över er ska ni få kraft, och ni ska berätta för alla om mig, både i Jerusalem, i Judeen, i Samarien och ut över hela jorden." Strax efteråt lyftes han upp mot himlen, och medan de stod och stirrade efter honom försvann han i ett moln. De försökte att få se ännu en skymt av honom, men då stod plötsligt två vitklädda män bland dem och sa: "Ni män från Galileen, varför står ni här och tittar upp mot himlen? Jesus har tagits upp från er och återvänt till himlen, men en dag ska han komma tillbaka på samma sätt som han for upp!" När allt detta hände befann sig Jesus sändebud på Olivberget, som ligger knappt en kilometer från Jerusalem. Men nu återvände de till staden och gick upp till det rum på andra våningen där de brukade träffas. Det var Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippos, Tomas, Bartolomaios, Matteus, Jakob, son till Alfaios, Simon, som också kallades seloten, och Judas, son till Jakob. Alla dessa bad ständigt tillsammans. Flera kvinnor, bland annat Maria, Jesus mamma, brukade också komma dit, liksom Jesus bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Karl XII 1873 (SK73)

Tillförene hafver jag talat, min gode Theophile, om allt det Jesus begynte både göra och lära; Intill den dagen han upptagen vardt, sedan han Apostlomen, som han utvalt hade, genom den Helga Anda, hade gifvit befallning; Hvilkom han ock efter sin pino betedde sig lefvandes, med mångahanda bevisning, då han lät sig se af dem i fyratio dagar, och talade med dem om Guds rike. Och då han hade församlat dem, böd han dem, att de icke skulle gå utaf Jerusalem, utan förbida Fadrens löfte, der I af hört hafven (sade han) af mig. Ty Johannes döpte i vatten; men I skolen döpte varda i dem Helga Anda, icke många dagar härefter. Då de nu församlade voro, frågade de honom, sägande: Herre, skall du i denna tiden upprätta igen Israels rike? Då sade han till dem: Det hörer icke eder till att veta tid och stund, som Fadren hafver satt i sine magt; Men I skolen undfå dens Helga Andas kraft, som öfver eder komma skall; och skolen vara min vittne i Jerusalem, och i hela Judeen och Samarien, och (sedan) intill jordenes ända. Och när han detta sagt hade, vardt han i deras åsyn upptagen; och en sky tog honom bort utaf deras syn. Och som de uppsågo i himmelen efter honom, vid han uppfor; si, två män stodo när dem, klädde i hvit kläder; De der ock sade: I Galileiske män, hvi stån I och sen upp i himmelen? Denne Jesus, som upptagen är ifrån eder i himmelen, han skall så komma, som I honom sett hafven uppfara i himmelen. Sedan gingo de till Jerusalem igen, ifrå berget som heter Oljoberget, hvilket ligger ifrå Jerusalem vid en Sabbaths reso; Och då de inkommo, stego de upp i salen, der de stadigt blefvo, Petrus och Jacobus, Johannes och Andreas, Philippus och Thomas, Bartholomeus och Mattheus, Jacobus Alphei och Simon Zelotes, och Judas Jacobi. Alle desse voro stadigt tillhopa, endrägtige i böner och förmanelse; samt med qvinnomen, och med Maria, Jesu moder, och med hans bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Svenska 1917 (SVEN)

I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vad Jesus gjorde och lärde, ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom helig ande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsom levande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät han sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade: »Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern har utlovat, det varom I haven hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen I bliva döpta i helig ande.» Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade: »Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?» Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända.» När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp i höjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn. Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, då stodo hos dem två män i vita kläder. Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven sett honom fara upp till himmelen.» Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallas Oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån, än man får färdas på en sabbat. Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övre våningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs son. Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesu moder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag han togs upp till himlen, efter att ha gett sina befallningar genom den helige Ande till de apostlar som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande." När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?" Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: "Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen." Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbatsväg därifrån. När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara: Petrus, Johannes, Jakob, Andreas, Filippus, Tomas, Bartolomeus, Matteus, Jakob, Alfeus son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll enigt ut i bön tillsammans med några kvinnor, Jesu mor Maria och hans bröder.

Apostlagärningarna 1:1-14 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Käre Theofilos [som betyder ”den som älskar Gud” eller ”älskad av Gud”], i den första (tidigare) avhandlingen (volymen) jag skrev [Lukasevangeliet], har jag redogjort för allt som Jesus började göra och undervisa om fram till den dag han blev upptagen [till himlen, se vers 11], sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar (budbärare). [Att Lukas nämner att han skrivit två volymer, det tidigare verket Lukasevangeliet och nu Apostlagärningarna, kan ha haft rent praktiska orsaker. En antik bok bestod av en papyrusrulle med en maxlängd på omkring 10 meter, något som Lukas utnyttjar till fullo eftersom både Lukasevangeliet och Apostlagärningarna vardera består av knappt 20 000 grekiska ord. Lukas summerar sitt evangelium med att det handlar om allt som Jesus ”började” göra och undervisa om. Det antyder att Jesu handlingar och undervisning fortsätter genom apostlarna och de troende, och pågår än i dag. Jesu jordiska och himmelska verk är sammanflätade, se Luk 22:69. Under sin tid på jorden verkade han rent fysiskt, se vers 1; i dag verkar han också här ”genom den helige Ande”, se vers 2.] Han visade sig också för apostlarna efter sitt lidande [på korset], och gav dem många pålitliga (helt uppenbara) bevis på att han levde. Han visade sig under en fyrtiodagarsperiod och talade med dem om Guds kungarike. [På liknande sätt som Mose blev undervisad av Gud i 40 dagar, se 2 Mos 24:1834:28.] När han var tillsammans med (åt en måltid med) dem befallde han dem [apostlarna, se Luk 24:43-49]: ”Lämna inte Jerusalem, utan vänta på Faderns löfte som ni har hört mig berätta om. För Johannes döpte (nedsänkte, gr. baptizo) visserligen i vatten, men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta; helt omslutna av) helig Ande.” När de nu hade samlats, begärde de svar av honom (pressade de honom på ett svar), och sa: ”Herre, är det nu du ska återupprätta Israel som kungarike?” [Under århundraden hade Israel varit förtryckt av andra nationer, se Jer 16:1523:8Hos 11:8-11. Lärjungarna väntade på det messianska riket, se Jes 9:1-711:1-16.] Han svarade: ”Det är inte upp till er att veta vilka tider (den exakta kronologiska ordningen av händelser) eller epoker (särskilda tidsintervall som börjar och slutar vid någon specifik händelse) som Fadern personligen har bestämt genom sin vilja (makt, auktoritet). Men ni ska få (ta emot) kraft (styrka, förmåga) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen både i Jerusalem [staden där de nu befann sig] och i hela Judéen och Samarien [de närliggande regionerna] – ända till jordens yttersta gräns.” [Versen ger både en sammanfattande arbetsbeskrivning av missionsuppdraget och utgör en summering av hela bokens struktur och innehåll. - Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel som hade en stor judisk befolkning. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7. - Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde de illa ansedda samarierna, ett folk med blandad etnisk bakgrund som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18. - Hur de vittnade i hela den då kända världen beskrivs i Apg 11:19-28:31. Två världsbilder flyter här samman – den judiska och den grekisk-romerska. För juden var Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom var romarens centrum. Lukas inleder sitt evangelium med förordningen som utgår från kejsaren i Rom, se Luk 2:1. Här i hans andra skrift, Apostlagärningarna, läser vi om den uppståndne Herrens befallningar som utgår från Jerusalem, se vers 1-8. Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i 1 Mos 10:32, där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr- och västerut. Enligt judarnas synsätt var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter. Kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se Rom 15:24. Jesu löfte både här och i missionsbefallningen (Matt 28:19-20Mark 16:15-16) visar att uppdraget gäller än och involverar alla som är hans lärjungar även idag: att med hjälp av den kraft Anden ger, och med utgångspunkt från vår egen plats – ”vårt Jerusalem” – föra ut budskapet om frälsning till alla folk utöver hela vår jord.] När han hade sagt detta, och medan de såg på honom, lyftes han upp och ett moln skymde (kom under honom och lyfte bort) honom från deras åsyn. Medan de helt fokuserat stirrade mot himlen när han for upp, stod plötsligt två män bredvid dem i vita (skinande) kläder. De sa: ”Galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.” Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära Jerusalem, [bara] en sabbatsväg (omkring en kilometer) därifrån. [Den längsta sträcka man enligt rabbinerna tilläts gå på vilodagen för att inte vanhelga sabbaten, uträkningen baseras på 2 Mos 16:29 och 4 Mos 35:5.] När de kom dit gick de upp till den sal på övervåningen där de brukade vara (hade för vana att vara samlade i): Petrus och Jakob och Johannes och Andreas; Filippus och Tomas, Bartolomeus [även kallad Natanael] och Matteus; Jakob , Alfeus son, och Simon seloten [Selot är ordagrant ”den hängivne, ivrige, fanatiske”, och kan antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket.] och Judas, Jakobs son. [Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Petrus, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4Mark 3:16-19Luk 6:13-16. I grundtexten föregås alla namn utom Petrus, Filippus, Bartolomeus och Jakob med grekiska kai, ordet ”och”. En språklig detalj för att gruppera.] Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor [Maria] och hans bröder [Jakob, Joses, Simon och Judas]. [Jesu bröder och systrar omnämns i Matt 13:53-56Mark 6:3Gal 1:191 Kor 9:5.]

Apostlagärningarna 1:1-14 Bibel 2000 (B2000)

I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, »det som ni har hört mig tala om«, sade han. »Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.« De som hade samlats frågade honom: »Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?« Han svarade: »Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.« När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. »Galileer«, sade de, »varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.« Då återvände de till Jerusalem från det berg som kallas Olivgårdsberget och som ligger bara en sabbatsväg från staden. Och när de kom dit gick de upp till det rum i övervåningen där de höll till, Petrus, Johannes, Jakob och Andreas, Filippos och Tomas, Bartolomaios och Matteus, Jakob, Alfaios son, Simon seloten och Judas, Jakobs son. Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.