Andra Kungaboken 7:1-20
Andra Kungaboken 7:1-20 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Elisa svarade: "Hör HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel." Den officer som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: "Även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle detta kunna ske?" Elisa sade: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det." Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: "Varför skall vi stanna kvar här, tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu när där är hungersnöd, så kommer vi att dö där. Och om vi stannar här, kommer vi också att dö. Låt oss alltså nu gå över till arameernas läger. Om de låter oss leva så får vi leva, och om de dödar oss så låt oss dö." I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, se, då fanns inte en människa där. Ty HERREN hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: "Israels kung har säkert lejt hjälp mot oss hos hetiternas och egyptiernas kungar, för att de skall överfalla oss." Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergivit lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv. När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: "Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus." Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: "Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade." De som höll vakt vid porten ropade ut detta, och man berättade det också inne i kungens hus. Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: "Jag skall tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de skall gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt skall komma in i staden." Men en av hans tjänare sade: "Låt oss ta fem av de återstående hästar som ännu finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Det kommer annars att gå med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött." Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: "Far bort och se efter." De for efter dem ända till Jordan. Och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig, när de skyndade bort. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta. Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som HERREN hade sagt. Den officer som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Detta skedde enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. Ty när gudsmannen sade till kungen: "I morgon vid den här tiden skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel", då sade officeren till gudsmannen: "Även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?" Då sade han: "Du skall få se det med egna ögon, men du skall inte få äta av det." Så hände honom också, ty folket trampade ihjäl honom i porten, och han dog.
Andra Kungaboken 7:1-20 Karl XII 1873 (SK73)
Men Elisa sade: Hörer Herrans ord; så säger Herren: I morgon på denna tiden skall en skäppa semlomjöl gälla en sikel, och två skeppor bjugg en sikel, i Samarie port. Då svarade en riddare, vid hvilkens hand Konungen sig stödde, Guds mannenom, och sade: Om Herren än gjorde fenster på himmelen, huru kunde detta ske? Han sade: Si, du skall få se det med din ögon; men intet skall du äta deraf. Och fyra spitelske män voro utan porten, och den ene sade till den andra: Hvad vilje vi blifva här tilldess vi dö? Det vi än ville gå in i staden, så är hård tid i stadenom, att vi måste dock der dö; blifve vi ock här, så måste vi ock dö. Så låt oss nu gå bort, och gifva oss till de Syrers här; låta de oss lefva, så lefve vi; dräpa de oss, så äre vi döde. Och de voro bittida uppe om morgonen, på det de skulle gå till de Syrers här. Och som de kommo till det främsta på lägret, si, då var der ingen. Ty Herren hade låtit de Syrer höra en gny af hästar och vagnar, och af en mägtig här, så att de sade till hvarannan: Si, Israels Konung hafver besoldat emot oss de Hetheers Konungar, och de Egyptiers Konungar, att de skola komma öfver oss; Och stodo upp, och flydde bittida om morgonen, och läto blifva sina hyddor, hästar, åsnar och lägret, såsom det stod, och flydde med deras lif derifrå. Som nu de spitelske kommo till det främsta af lägret, gingo de in uti ena hyddo; åto och drucko, och togo silfver och guld, och kläder, och gingo bort, och förgömde det; och kommo igen, och gingo in uti en annor hyddo, och togo derut, och gingo bort, och förgömde det. Men de sade till hvarannan: Låt oss icke så göra; denne dagen är ett godt bådskaps dag; om vi detta förtige, och bide intill ljus morgon, så varder vår missgerning funnen. Så låt oss nu gå bort och bebåda det i Konungshuset; Och då de kommo, ropade de vid stadsporten, och underviste dem och sade: Vi kommo uti de Syrers lägre, och si, der är ingen, ej heller någor menniskos röst; utan hästar och åsnar bundne, och hyddorna såsom de stå. Då ropade man till porthållarena, att de skulle det derinne säga i Konungshuset. Och Konungen stod upp om nattena, och sade till sina tjenare: Jag vill säga eder, huru de Syrer bära sig åt med oss; de veta att vi lide hunger, och äro utu lägret gångne, och hafva fördolt sig i markene, och tänka: När de gå utu staden, vilje vi gripa dem lefvande, och komma så i staden. Då svarade en af hans tjenare, och sade: Man må taga de fem hästar, som ännu igenblefne äro härinne; si, de äro härinne igenblefne af hela hopen i Israel, de andre äro åtgångne; låt oss dem sända och beset. Då togo de två vagnhästar; och Konungen sände dem till i de Syrers lägre, och sade: Farer, och ser till. Och de drogo efter dem allt intill Jordan, si, då låg vägen full med kläder och tyg, som de Syrer hade ifrå sig kastat, då de hastade sig. Båden kommo igen, och underviste det Konungenom, Då gick folket ut, och skinnade de Syrers lägre. Och så galt en skäppa semlomjöl en sikel, och desslikes två skäppor bjugg ock en sikel, efter Herrans ord. Men Konungen skickade den riddaren, vid hvilkens hand han stödde sig, i porten; och folket förtrampade honom i portenom, så att han blef död, såsom Guds mannen sagt hade, då Konungen hade gångit ned till honom. Och skedde såsom Guds mannen med Konungenom talat hade, då han sade: I morgon på denna tiden skola två skäppor bjugg gälla en sikel, och en skäppa semlomjöl en sikel, i Samarie port. Och riddaren svarade Guds mannenom, och sade: Si, om Herren än gjorde fenster på himmelen, huru kunde detta ske? Men han sade: Si, med din ögon skall du se det, och intet äta deraf. Och det gick honom ock så; ty folket förtrampade honom i portenom, så att han blef död.
Andra Kungaboken 7:1-20 Svenska 1917 (SVEN)
Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon vid denna tid skall man få ett sea-mått fint mjöl för en sikel, så ock två sea-mått korn för en sikel, i Samarias port.» Den kämpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade då gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.» Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetälska vid Samarias stadsport. Araméernas flykt. Tvivlarens straff. Utanför stadsporten uppehöllo sig då fyra spetälska män. Dessa sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar här, till dess vi dö?» Om vi besluta oss för att gå in i staden nu då hungersnöd är i staden, så skola vi dö där, och om vi stanna här, skola vi ock dö. Välan då, låt oss gå över till araméernas läger; låta de oss leva, så få vi leva, och döda de oss, så må vi dö.» Så stodo de då upp i skymningen för att gå in i araméernas läger. Men när de kommo till utkanten av araméernas läger, se, då fanns ingen människa där. Ty Herren hade låtit ett dån av vagnar och hästar höras i araméernas läger, ett dån såsom av en stor här, så att de hade sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjälp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola komma över oss.» Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tält, sina hästar och åsnor, lägret sådant det stod; de hade flytt för att rädda sina liv. När de spetälska nu kommo till utkanten av lägret, gingo de in i ett tält och åto och drucko, och togo därur silver och guld och kläder, och gingo så bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka och gingo in i ett annat tält och togo vad där fanns, och gingo så bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rätt. I dag kunna vi frambära ett glädjebudskap. Men om vi nu tiga och vänta till i morgon, när det bliver dager, så skall det tillräknas oss såsom missgärning. Välan då, låt oss gå och berätta detta i konungens hus. Så gingo de åstad och ropade an vakten vid stadsporten och berättade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas läger, men där fanns ingen människa, och icke ett ljud av någon människa hördes; där stodo allenast hästarna och åsnorna bundna och tälten såsom de pläga stå.» Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man förkunnade det också inne i konungens hus. Konungen stod då upp om natten och sade till sina tjänare: »Jag vill säga eder vad araméerna hava för händer mot oss. De veta att vi lida hungersnöd, därför hava de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken, i det de tänka att de skola gripa oss levande, när vi nu gå ut ur staden, och att de så skola komma in i staden.» Men en av hans tjänare svarade och sade: »Låt oss taga fem av de återstående hästarna, dem som ännu finnas kvar härinne -- det skall ju eljest gå dem såsom det går hela hopen av israeliter som ännu äro kvar härinne, eller såsom det har gått hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och låt oss sända åstad och se efter.» Så tog man då två vagnar med hästar för, och konungen sände dem åstad efter araméernas här och sade: »Faren åstad och sen efter.» Dessa foro nu efter dem ända till Jordan; och se, hela vägen var full med kläder och andra saker som araméerna hade kastat ifrån sig, när de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och berättade detta för konungen. Då drog folket ut och plundrade Araméernas läger; och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och likaså två sea-mått korn för en sikel, såsom HERREN hade sagt. Och den kämpe vid vilkens hand konungen plägade stödja sig hade av honom blivit satt till att hålla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, när konungen kom ned till honom. Ty när gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid skall man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och likaså ett sea-mått fint mjöl för en sikel», då svarade kämpen gudsmannen och sade: »Om HERREN också gjorde fönster på himmelen, huru skulle väl något sådant kunna ske?» Då sade han: »Du skall få se det med egna ögon, men du skall icke få äta därav.» Så gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i porten.
Andra Kungaboken 7:1-20 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Elisha svarade: ”Hör HERRENS ord. Så säger HERREN: I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel.” Officeren som kungen stödde sig på svarade gudsmannen: ”Även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle det kunna ske?” Elisha sade: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.” Utanför stadsporten uppehöll sig fyra spetälska män. De sade till varandra: ”Varför stanna här tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden nu medan där är svält, så kommer vi att dö där. Och stannar vi här kommer vi också att dö. Så låt oss gå över till arameernas läger. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så låt oss dö.” I skymningen steg de upp och gick in i arameernas läger. Men när de kom till utkanten av lägret, då fanns inte en människa där. HERREN hade nämligen låtit det höras ett dån av vagnar och hästar, ett dån som av en stor här, och de hade sagt till varandra: ”Israels kung har säkert lejt hetiternas kungar och egyptiernas kungar för att överfalla oss!” Därför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergett sina tält, sina hästar och åsnor. Och de hade övergett lägret sådant det stod och flytt för att rädda sina liv. När de spetälska kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och åt och drack. Och de tog silver, guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan vände de tillbaka till ett annat tält och tog vad som fanns där och gick bort och gömde det. Men därefter sade de till varandra: ”Vi gör inte rätt. I dag kan vi komma med goda nyheter. Men om vi tiger nu och väntar till i morgon, drar vi skuld över oss. Kom så går vi och berättar om det här i kungens hus.” Så gick de bort och ropade till vakten vid stadsporten och berättade för dem: ”Vi kom till arameernas läger, men där fanns inte en människa, och det hördes inte ett ljud av någon människa. Där stod endast hästarna och åsnorna bundna och tälten stod som de brukade.” De som höll vakt vid porten ropade ut det, och man berättade det också inne i kungens hus. Kungen steg då upp mitt i natten och sade till sina tjänare: ”Jag ska tala om för er vad arameerna har gjort mot oss. De vet att vi är uthungrade. Därför har de gått ut ur lägret och gömt sig ute på marken och menar att de ska gripa oss levande när vi lämnar staden, och att de på så sätt ska komma in i staden.” Men en av hans tjänare sade: ”Låt oss ta fem av de hästar som fortfarande finns kvar härinne och skicka i väg dem och se vad som händer. Annars går det med dem som med de israeliter som finns kvar här, eller som det har gått med hela hopen av israeliter som redan har dött.” Man tog alltså två vagnar med förspända hästar, och kungen skickade i väg dem efter arameernas här och sade: ”Kör bort och se efter.” De körde efter dem ända till Jordan. Då fick de se hela vägen full med kläder och andra saker som arameerna hade kastat ifrån sig när de flydde. De som skickats i väg kom tillbaka och meddelade kungen detta. Då drog folket ut och plundrade arameernas läger. Och nu fick man ett sea-mått fint mjöl för en sikel och två sea-mått korn för en sikel, så som HERREN hade sagt. Officeren som kungen brukade stödja sig på hade han satt att hålla ordning vid stadsporten. Men folket trampade ihjäl honom i porten och han dog. Det blev så enligt det ord som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. För när gudsmannen sade till kungen: ”I morgon vid den här tiden ska man i Samarias port få två sea-mått korn för en sikel och ett sea-mått fint mjöl för en sikel”, då sade officeren till gudsmannen: ”Även om HERREN gjorde fönster på himlen, hur skulle något sådant kunna ske?” Då sade han: ”Du ska få se det med egna ögon, men du själv ska inte få äta av det.” Så hände honom också, för han dog när folket trampade ihjäl honom i porten.
Andra Kungaboken 7:1-20 nuBibeln (NUB)
Elisha svarade: ”Hör HERRENS ord! Så säger HERREN: I morgon vid den här tiden ska man kunna köpa 8 kilo mjöl eller 16 kilo korn för 1 sikel silver vid Samarias stadsport.” ”Det kan inte hända ens om HERREN öppnar himlens fönster!” svarade kungens adjutant som kungen stödde sig på. ”Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det!” sa Elisha till honom. Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten och de funderade: ”Varför ska vi bara sitta här tills vi dör? Om vi bestämmer oss för att gå in i staden där det är hungersnöd, kommer vi att svälta ihjäl, och om vi stannar här dör vi då också. Därför kan vi ju lika gärna gå över till araméerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.” I skymningen gick de ut till fiendens läger, men när de kom dit fanns det ingen där. Herren hade nämligen låtit araméerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. ”Kungen i Israel har lejt hettiterna och egypterna för att anfalla oss”, ropade de. De hade flytt i skymningen och lämnat sina tält, hästar, åsnor och lägret efter sig, precis som det stod, och flytt för livet. När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i ett av tälten och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde. Sedan gick de till ett annat tält, tog vad som fanns där och gick och gömde det. Men till slut sa de till varandra: ”Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med goda nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går till kungens palats och talar om vad som har hänt.” De återvände till stadsporten och berättade för vakterna vad som hade hänt, att de hade kommit ut till araméernas läger och att de varken sett eller hört en levande varelse där. Hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut. Då ropade vakten genast ut nyheten som fördes till dem inne i palatset, och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: ”Jag förstår nog vad araméerna gjort mot oss. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla från staden, tillfångata oss och inta staden.” En av hans officerare sa: ”Låt några män ta fem av de hästar vi har kvar i staden. Blir de kvar här går det med dem som med alla de israeliter som redan förgåtts. Låt oss alltså skicka några för att se efter!” Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart den arameiska armén hade tagit vägen. De följde efter dem ända till Jordan och fann kläder och andra tillhörigheter som araméerna kastat ifrån sig under hela flykten. Där vände de utsända tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett. Då rusade folket ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att 8 kilo mjöl och 16 kilo korn den dagen såldes för 1 sikel silver, precis som HERREN hade sagt. Kungen satte sin adjutant som han brukade stödja sig på till uppsikt över stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta gudsmannen hade förutsagt, när kungen kom till honom. Då hade gudsmannen talat om för kungen att 8 kilo mjöl och 16 kilo korn skulle säljas för 1 sikel silver följande dag vid stadsporten i Samaria. Kungens adjutant hade svarat gudsmannen: ”Det kan inte hända ens om HERREN öppnar himlens fönster!” ”Du ska få se det med egna ögon, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det!” hade profeten svarat honom. Och så blev det. Han trampades till döds i stadsporten av folket.
Andra Kungaboken 7:1-20 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Och Elisha sa: ”Hör Herrens (Jahvehs) ord: Så säger Herren (Jahveh): I morgon vid denna tid ska ett sea-mått [7-12 liter] fint vete [en vuxens behov av bröd för en vecka] säljas för en shekel [en månadslön] och två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] på gatorna i Samarien.” [Elisha profeterar att över en dag kommer situationen att vändas, från en svår hungersnöd då det inte finns någon mat och människor äter sina barn, kommer man kunna få tag på mat, även om det är något dyrare än ett normalt år. Baserat på uppgifter från babylonisk litteratur vad standardpriserna var på mat vid den här tiden, så kommer matpriserna att vara 600-700% över normalpriset i fredstid, men i jämförelse med de hutlösa priserna under en belägring var detta ändå något otänkbart, se 2 Kung 6:25.] Hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), svarade då gudsmannen: ”Se, även om Herren (Jahveh) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?” Och han sa: ”Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det.” Nu var där fyra män med en hudsjukdom vid portens ingång och de sa till varandra: ”Varför sitter vi här tills vi dör?” Om vi säger: Vi ska gå in i staden, då är hungersnöden i staden och vi ska dö där, och om vi sitter stilla här dör vi också. Kom och låt oss falla för araméernas armé, om de räddar oss levande ska vi leva, men om de dödar oss skulle vi ändå ha dött.” Och de steg upp i skymningen och gick till araméernas läger, och när de kom dit till den yttre delen av araméernas läger, se, då fanns ingen man där. För Herren (Adonai) hade låtit araméernas armé höra ett ljud av vagnar och ett ljud av hästar och av en stor armé, och de sa till varandra: ”Se, Israels kung har värvat (mot betalning lejt mot oss) hettiternas kungar och egyptiernas kungar, för att komma över oss.” Därför steg de upp och flydde i skymningen och lämnade sina tält och sina hästar och sina åsnor, hela lägret som det var, och flydde för sina liv. Och när de som var sjuka kom till utkanten av lägret, gick de in i ett tält och där åt de och drack, och tog därifrån silver och guld och kläder och gick och gömde det. Och de kom tillbaka och gick in i ett annat tält och bar därifrån också och gömde det. Sedan sa de till varandra: ”Vi gör inte rätt. Denna dag är en god dag och vi håller tyst. Om vi väntar till gryningen kommer straffet över oss. Kom nu och låt oss gå och berätta för kungens hus.” Så de kom och ropade på stadens portvakt. Och de berättade för honom och sa: ”Vi kom till araméernas läger och se, det fanns ingen man där, och inte rösten av någon människa, men hästarna stod bundna och åsnorna var bundna och tälten stod som de var.” Och portvakten ropade och de berättade det för kungens hus därinne. Och kungen steg upp i natten och sa till sina tjänare: ”Jag ska berätta vad araméerna har gjort mot oss. De vet att vi är hungriga, därför har de gått ut ur lägret och gömt sig själva på fältet och sagt: När de kommer ut ur staden ska vi ta dem levande och gå in i deras stad.” [Kungen tror inte de leprasjukas ord, han tror att det är en fälla för att lura ut folket från staden. En liknande taktik använde hans förfäder i Ai, se Jos 8:3-28.] Men en av hans tjänare svarade och sa: ”Ta [välj ut några män], jag ber dig, och låt dem ta fem av de återstående hästarna som är kvar i staden. Även om de dödas, blir deras öde inte annorlunda än resten av Israels folk (Ordagrant: ’Se de är som hela Israels skara som är kvar i den, se de är som hela Israels skara som är förtärd’). Så låt oss sända dem och se.” De tog därför två vagnar med hästar och kungen sände dem efter araméernas armé och sa: ”Gå och se.” De gick efter dem [österut ända] till Jordan. [Troligen via Beth-shan som ligger längs med vägen mellan Samarien och Damaskus.] Och se, hela vägen var full av klädesplagg och vapen som araméerna hade kastat bort i sin brådska. [Under flykten tillbaka hade syrierna kastat mantlar, sköldar och även svärd – ja, allt som hindrade en brådskande reträtt.] Så budbärarna återvände och berättade [allt detta] för kungen. Då drog folket ut och plundrade araméernas läger. Så såldes ett sea-mått [7-12 liter] fint vete för en shekel [en månadslön] och två mått korn för en shekel, efter Herrens (Jahvehs) ord [se vers 1]. Och kungen utsåg hövitsmannen, vars hand kungen lutade mot (som kungen litade på), och satte honom att ha ansvar för porten. Men folket trampade ner honom i porten och han dog som gudsmannen hade sagt, som talade när kungen kom ner till honom. Och det blev som gudsmannen hade talat till kungen och sagt: ”Två sea-mått [totalt 15-20 liter] korn för en shekel [en månadslön] och ett mått fint vete för en shekel ska finnas i Samariens port i morgon vid denna tid.” Och att hövitsmannen som svarade gudsmannen och sa: ”Se, även om Herren (Jahveh) skulle öppna himlarnas fönster, hur ska detta kunna ske?” Och han sa: ”Se, du ska se det med dina egna ögon, men du ska inte äta av det.” Det hände honom också, för folket trampade ner honom i porten och han dog. [Hövitsmannen som tvivlade på Elishas ord i vers 2 trampas ihjäl av den hungriga mobben som rusar ut genom porten när de hört att fienden är borta och det finns mat.]
Andra Kungaboken 7:1-20 Bibel 2000 (B2000)
Elisha sade: »Lyssna till Herrens ord. Så säger Herren: I morgon skall man vid stadsporten i Samaria få ett mått siktat mjöl eller två mått korn för en sikel.« Då sade kungens adjutant: »Om så Herren gjorde fönster på himlen skulle detta inte kunna hända!« — »Du skall få se det med egna ögon«, sade Elisha, »men du kommer aldrig att äta av det mjölet.« Utanför stadsporten satt fyra spetälska och talade med varandra. »Varför skall vi sitta här och vänta på att dö?« sade de. »Bestämmer vi oss för att gå in i staden kommer vi att dö; där härjar svälten. Stannar vi här dör vi då också. Vi kan lika gärna gå över till arameerna. Låter de oss leva så får vi leva, och dödar de oss så dör vi.« I skymningen började de gå bort mot arameernas läger. Men när de var framme vid utkanten av lägret fanns det inte en människa där. Herren hade låtit ett dån höras i arameernas läger, ett dån av vagnar och hästar, ett dån som från en stor här. Ryktet hade gått bland arameerna: »Israels kung har värvat hettiterkungarna och kungarna i Musri för att angripa oss.« Och så hade de brutit upp i skymningen och flytt; tält, hästar och åsnor hade de låtit vara kvar. De hade lämnat lägret som det stod och flytt för livet. När nu de fyra spetälska kom fram till utkanten av lägret gick de in i ett av tälten och åt och drack. De tog med sig silver och guld och kläder och gick bort och gömde det. Sedan kom de tillbaka och gick in i ett annat tält, tog vad där fanns och gömde bytet. Men då sade de till varandra: »Det här är inte rätt. Här har vi stora nyheter, och så behåller vi dem för oss själva! Om vi väntar till i morgon bitti drar vi skuld över oss. Kom, så går vi till kungens palats och berättar det.« De kom fram till stadsporten och kallade på vakterna och berättade för dem: »Vi har varit inne i arameernas läger, men inte en människa syntes eller hördes där. Hästar och åsnor stod bundna, och tälten hade lämnats precis som de var.« Vakterna skickade meddelandet vidare till kungens palats. Kungen steg upp mitt i natten och sade till sina män: »Jag skall tala om för er vad arameerna är i färd med. De vet att vi är utsvultna. Nu har de lämnat lägret och gömt sig här omkring för att locka ut oss och fånga oss levande och sedan tränga in i staden.« En av kungens män sade: »Låt oss ta fem av hästarna som vi har kvar i staden. Får de bli kvar här går det ändå med dem som med alla de israeliter som redan har dukat under. Och så skickar vi ut folk och ser efter.« Man spände för två vagnar, och kungen gav order att man skulle köra ut och se efter var den arameiska hären hade blivit av. De gav sig av och följde efter arameerna ända ner till Jordan, och längs hela vägen låg det fullt med kläder och utrustning som arameerna hade slängt ifrån sig under sin brådstörtade flykt. De utskickade återvände och rapporterade för kungen. Då drog folket ut och plundrade arameernas läger, och så kunde man köpa ett mått siktat mjöl eller två mått korn för en sikel, som Herren hade sagt. Kungens adjutant hade av sin herre satts att bevaka stadsporten. Men där trampade folket ihjäl honom. Så gick det som gudsmannen hade sagt när kungen kom ner till honom. Ty då han hade förutsagt att man följande dag skulle få två mått korn eller ett mått siktat mjöl för en sikel vid stadsporten i Samaria hade adjutanten sagt: »Om så Herren gjorde fönster på himlen skulle detta inte kunna hända!« Men Elisha hade sagt: »Du skall få se det med egna ögon, men du kommer aldrig att äta av det mjölet.« Så gick det: folket trampade ihjäl honom i porten.