Andra Kungaboken 4:8-37

Dela

Andra Kungaboken 4:8-37 Svenska Folkbibeln (SFB98)

En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. Då sade hon en gång till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss." Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne och hon infann sig där hos tjänaren. Vidare sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk." Då frågade han: "Vad kan jag väl göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal." Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisa sade: "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman. Inbilla inte din tjänarinna något sådant." Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt till henne. När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans mor." Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka." Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte." Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till." Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel. När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan. Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja." Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad. Men HERREN har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det." Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?" Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om livet och tag min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte." Men pojkens mor sade: "Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne. Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisa och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat." När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen. Elisa ropade på Gehasi och sade: "Kalla på sunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Tag din son." Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 Karl XII 1873 (SK73)

Och det begaf sig på en tid, att Elisa gick till Sunem. Der var en rik qvinna, och hon höll honom uppe, så att han fick sig der mat. Och som han ofta färdades derigenom, gick han ju in till henne, och åt när henne. Och hon sade till sin man: Si, jag förmärker, att denne Guds mannen är helig, som alltid går här fram. Låt oss göra en liten brädesal, och sätta derin en säng, bord, stol, och ljusastaka; på det att, när han till oss kommer, må han der blifva. Så hände det sig på en tid, att han kom ditin, och lade sig i salen, och sof derinne; Och sade till sin tjenare Gehasi: Kalla den Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, gick hon fram för honom. Han sade till honom; Säg henne: Si, du hafver gjort oss alla denna tjenstena; hvad skall jag göra dig? Hafver du något värf till Konungen, eller till härhöfvitsmannen? Hon sade: Jag bor ibland mitt folk. Han sade: Hvad skall man då göra henne? Gehasi sade: Ack! hon hafver ingen son, och hennes man är gammal. Han sade: Kalla henne. Och då han hade kallat henne, kom hon i dörrena. Och han sade: På denna tiden, när frukten kan lefva, skall du hafva en son i famnen. Hon sade: Ack! nej, min Herre, du Guds man, ljug icke för dine tjenarinno. Och qvinnan vardt hafvandes, och födde en son, på samma tiden då frukten lefva kunde, såsom Elisa hade sagt henne. Då pilten vardt stor, hände sig, att han gick ut till sin fader, till skördemännerna; Och sade till sin fader: Ack! mitt hufvud, mitt hufvud. Han sade till sin tjenare: Haf honom bort till sina moder. Och han tog honom, och hade honom till hans moder. Och hon satte honom i sitt sköte allt intill middagen; då blef han död. Och hon gick upp, och lade honom på Guds mansens säng, slöt till, och gick ut; Och kallade sin man, och sade: Sänd mig en af tjenarena, och ena åsninno; jag vill till Guds mannen, och komma igen. Han sade: Hvi vill du till honom? Är dock i dag icke nymånad eller Sabbath. Hon sade: Väl. Och hon sadlade åsninnona, och sade till tjenaren: Drif uppå, och låt oss icke töfva med ridandet, såsom jag säger dig. Alltså drog hon åstad, och kom till Guds mannen på Carmels berg. Som nu Guds mannen såg henne komma, sade han till sin tjenare Gehasi: Si, den Sunamitiskan är der; Så löp nu emot henne, och fråga henne, om henne, och hennes man, och son väl går. Hon sade: Väl. Men då hon uppkom till Guds mannen på berget, fick hon honom om hans fötter. Och Gehasi gick fram, och ville drifva henne bort; men Guds mannen sade: Låt blifva henne; förty hennes själ är bedröfvad; och Herren hafver mig det fördolt, och icke låtit mig det förstå. Hon sade: När hafver jag bedts en son af min herra? Sade jag icke, att du icke skulle bespotta mig? Han sade till Gehasi: Begjorda dina länder, och tag min staf i dina hand, och gack åstad; om någor möter dig, så helsa honom intet; och om någor helsar dig, så svara honom intet; och lägg min staf på piltens anlete. Men piltens moder sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag släpper dig icke. Då stod han upp, och följde henne. Men Gehasi var allaredo gången framför dem, och lade stafven på piltens anlete; men der var hvarken röst eller sinne. Och han gick tillbaka igen emot honom, och bådade honom, och sade: Pilten är icke uppväckt. Och då Elisa kom i huset, si, då låg pilten död på hans säng. Och han gick in, och slöt igen dörrena om sig båda, och bad till Herran; Och steg upp, och lade sig öfver pilten, och lade sin mun på piltens mun, och sin ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer, och räckte sig så ut öfver honom, så att piltens kropp vardt varm. Men han stod åter upp, och gick en gång hit och dit i huset, och steg upp, och räckte sig ut öfver honom. Då prustade pilten sju resor; sedan lät pilten ögonen upp. Och han kallade Gehasi, och sade: Kalla Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, kom hon in till honom. Han sade: Tag här din son. Då kom hon, och föll till hans fötter, och tillbad på jordena; och tog sin son, och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 Svenska 1917 (SVEN)

En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt. Då sade hon en gång till sin man: »Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman. Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss.» Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där. Och han sade till sin tjänare Gehasi: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. Ytterligare tillsade han honom: »Säg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?'» Men hon svarade: »Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk.» Sedan frågade han: »Vad kan jag då göra för henne?» Gehasi svarade: »Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.» Så sade han då: »Kalla henne hitin.» Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren. Och han sade: »Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade: »Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.» Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. Och när gossen blev större, hände sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen. Då begynte han klaga för sin fader: »Mitt huvud! Mitt huvud!» Denne sade till sin tjänare: »Tag honom och bär honom till hans moder. Han tog honom då och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knä till middagstiden; då gav han upp andan. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: »Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna, så vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.» Han sade: »Varför vill du i dag fara till honom? Det är ju varken nymånad eller sabbat.» Hon svarade: »Oroa dig icke!» Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: »Driv på framåt, och gör icke något uppehåll i min färd, förrän jag säger dig till.» Så begav hon sig åstad och kom till gudsmannen på berget Karmel. Då nu gudsmannen fick se henne på något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: »Se, där är sunemitiskan. Skynda nu emot henne och fråga henne: 'Allt står väl rätt till med dig och med din man och med gossen?'» Hon svarade: »Ja.» Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: »Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke låtit mig få veta det.» Och hon sade: »Hade jag väl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig något?» Då sade han till Gehasi: »Omgjorda dina länder och tag min stav i din hand och gå åstad; om du möter någon, så hälsa icke på honom, och om någon hälsar på dig, så besvara icke hans hälsning. Och lägg sedan min stav på gossens ansikte.»Luk. 10, Men gossens moder sade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag släpper dig icke.» Då stod han upp och följde med henne. Men Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spår av förnimmelse kunde märkas. Då vände han om och gick honom till mötes och berättade det för honom och sade: »Gossen har icke vaknat upp.» Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN.Matt. 6, Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm.1 Kon. 17,21 f. Apg. 20,10 f. Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen. Sedan ropade han på Gehasi och sade: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han: »Tag din son.» Då kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

En dag kom Elisha över till Shunem. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. En gång sade hon till sin man: ”Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss.” Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. Han sade till sin tjänare Gehasi: ”Kalla hit shunemitiskan.” Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. Sedan sade han till honom: ”Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?” Men hon svarade: ”Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk.” Då frågade han: ”Vad kan jag då göra för henne?” Gehasi svarade: ”Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal.” Då sade han: ”Kalla på henne.” Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisha sade: ”Nästa år vid just den här tiden ska du ha en son i famnen”. Hon svarade: ”Nej, min herre, du gudsman! Inbilla inte din tjänarinna något sådant.” Men kvinnan blev havande och födde en son nästa år, just vid den tid som Elisha hade sagt till henne. När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. Då började han klaga för sin far: ”Mitt huvud! Mitt huvud!” Fadern sade till sin tjänare: ”Ta honom och bär honom till hans mor.” Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: ”Sänd till mig en av tjänarna med ett åsnesto. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka.” Han sade: ”Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?” Hon svarade: ”Oroa dig inte.” Sedan lät hon sadla åsnan och sade till sin tjänare: ”Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till.” Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel. När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: ”Se, där är shunemitiskan. Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: ”Ja.” Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: ”Låt henne vara, för hennes själ är bedrövad. Men HERREN har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det.” Och hon sade: ”Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?” Då sade han till Gehasi: ”Spänn bältet om dig och ta min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte.” Men pojkens mor sade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte.” Då stod han upp och följde med henne. Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisha och berättade det för honom och sade: ”Pojken har inte vaknat.” När Elisha kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen. Elisha ropade på Gehasi och sade: ”Kalla på shunemitiskan.” Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: ”Ta din son.” Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 nuBibeln (NUB)

En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat. ”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. ”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.” En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!” När hon kom, sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon. ”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” ”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha. När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon. Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt. En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna. Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.” ”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon. Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.” Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi. Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och HERREN har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.” ”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon. Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.” ”Nej, så sant HERREN och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne. Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.” När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till HERREN. Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen. Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!” Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Och det hände en dag att Elisha passerade Shunem [en stad i östra Jezereldalen] där en mäktig (inflytelserik, rik; ”stor” – hebr. gadol) kvinna bodde. Hon övertalade (nödgade) honom att äta bröd [stanna på en måltid]. Och det blev så att så ofta som han kom förbi kom han in dit och åt bröd. Och hon sa till sin man: ”Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet. Låt oss göra, jag ber dig, en liten kammare på taket och låt oss ställa en säng åt honom där och ett bord och en stol och en ljusstake. Och det ska vara så när han har vägarna förbi oss att han ska komma hit.” Och det hände en dag att han kom dit och gick upp i den övre kammaren och låg där. Och han sa till Gechazi, sin yngling (hebr. naar): ”Kalla på denna shunnamitiska.” Och när han kallade på henne stod hon framför honom. [Gechazi var en hjälpreda, liknande som Abraham hade flera unga män som hjälpte honom, se 1 Mos 22:3.] Och han sa till honom: ”Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?” Och hon svarade: ”Jag bor bland mitt eget folk.” Och han sa: ”Vad ska vi då göra för henne?” Och Gechazi svarade: ”Hon har ingen son och hennes man är gammal.” Och han sa: ”Kalla på henne.” Och när han kallade på henne stod hon i dörren. Och han sa: ”Vid denna tid när tiden har kommit runt, ska du ha en son.” Och hon sa: ”Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna.” Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade talat till henne. Och när barnet hade vuxit upp hände det en dag att han gick ut till sin far bland skördemännen. Och han sa till sin far: ”Mitt huvud, mitt huvud!” Och han sa till sin tjänare: ”Bär honom till hans mor.” Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han. Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren om honom och gick ut. Och hon kallade på sin man och sa: ”Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka.” Och han sa: ”Varför vill du gå till honom idag?” Det är varken nymåne eller sabbat.” Och hon sa: ”Shalom!” [En önskan om att allt ska bli bra.] Och hon sadlade en åsna och sa till sin tjänare: ”Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner].” Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: ”Se, där borta är shunnamitiskan. Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: ’Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?’ ” Hon svarade: ”Frid (Shalom).” Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahveh) har gömt det för mig och har inte berättat för mig.” Och hon sa: ”Har jag önskat en son av min herre? Sa jag inte: Bedra mig inte?” Och han sa till Gechazi: ”Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte.” [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.] Och ynglingens mor sa: ”Herren (Jahveh) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte.” Och han steg upp och följde med henne. Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sa: ”Ynglingen vaknar inte.” Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd. Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahveh). Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp). Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju gånger och ynglingen öppnade sina ögon. Och han kallade på Gechazi och sa: ”Kalla på denna shunnamitiska.” Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: ”Ta upp din son.” Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:8-37 Bibel 2000 (B2000)

En dag kom Elisha till Shunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att komma och äta hos henne. I fortsättningen tog han in där och bjöds på mat var gång han hade sina vägar åt det hållet. Och kvinnan sade till sin man: »Vet du, jag är säker på att han som brukar komma hit till oss är en gudsman, en helig man. Vi kan väl ordna med ett litet rum uppe på taket och sätta dit en säng, ett bord, en stol och en lampa, så kan han bo där när han kommer till oss.« Nästa gång Elisha kom dit tog han in på rummet och övernattade där. Han lät sin tjänare Gechasi kalla på shunemitiskan, och då hon kom fick tjänaren säga till henne: »När du nu har gjort dig allt detta besvär för oss, vad kan jag då göra för dig? Kanske lägga ett ord för dig hos kungen eller hos överbefälhavaren?« Kvinnan sade: »Nej, jag lever här bland de mina.« — »Finns det ingenting man kan göra för henne?« undrade Elisha, och då svarade Gechasi: »Hon har ingen son, och hennes man är gammal.« Elisha lät Gechasi kalla på henne, och hon kom och stannade i dörröppningen. Då sade Elisha: »Nästa år vid den här tiden skall du hålla en son i dina armar.« — »Nej, gudsman«, svarade hon, »inbilla inte din tjänarinna något sådant.« Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt. Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna började han jämra sig: »Mitt huvud, mitt huvud!« Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor. Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han. Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick. Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. »Jag skall bara bort till gudsmannen«, förklarade hon, »jag är snart tillbaka.« Mannen frågade: »Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?« — »Oroa dig inte«, svarade hon, och så lät hon sadla åsnan och sade åt tjänaren: »Följ med och driv på åsnan åt mig. Låt den inte stanna förrän jag säger till.« Hon gav sig i väg och kom fram till gudsmannen på berget Karmel. Han såg henne på avstånd och sade till sin tjänare Gechasi: »Där kommer kvinnan från Shunem. Spring och möt henne och fråga om allt är väl med henne och hennes man och med pojken.« Kvinnan svarade att allt var väl. Men när hon kom fram till gudsmannen på berget klamrade hon sig fast vid hans fötter. Gechasi gick fram för att fösa undan henne, men då sade gudsmannen: »Låt henne vara, hon är förtvivlad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig veta något.« Då sade kvinnan: »Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.« Elisha vände sig till Gechasi: »Fäst upp dina kläder och gå! Ta med dig min stav. Om du möter någon så hälsa inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Du skall lägga min stav på pojken.« Men pojkens mor sade till Elisha: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag går inte härifrån utan dig.« Då reste han sig och följde med henne. Gechasi hade gått i förväg. Han lade staven på pojken, men inget ljud hördes, inget livstecken kunde märkas. Då gick han tillbaka, och när han mötte Elisha talade han om för honom att pojken inte hade vaknat. Elisha kom nu fram till huset, och där inne låg pojken död på hans säng. Han gick in i rummet och stängde dörren om sig och pojken och bad till Herren. Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över honom började pojkens kropp bli varm. Elisha reste sig och gick av och an i rummet, men sedan böjde han sig över kroppen igen. Då nös pojken, sju gånger, och slog upp ögonen. Elisha ropade på Gechasi och bad honom hämta shunemitiskan. När hon kom sade han: »Ta emot din son.« Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.