Andra Kungaboken 4:1-37

Dela

Andra Kungaboken 4:1-37 Bibel 2000 (B2000)

Hustrun till en av profeterna kom till Elisha och klagade: »Min man, din tjänare, är död. Du vet att han var en gudfruktig man. Nu kommer en fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar.« Elisha frågade: »Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har i huset.« — »Herre«, svarade kvinnan, »det enda jag har är en kruka olja.« Elisha sade: »Gå runt till alla dina grannar och låna ihop kärl, så många tomma kärl du kan få tag i. Gå sedan in och stäng dörren om dig och dina söner och häll upp i alla kärlen och ställ undan dem efter hand som de fylls.« Kvinnan lämnade honom. Hon stängde igen dörren om sig och sina söner, de räckte henne kärlen och hon hällde i. Då kärlen var fulla sade hon till en av sönerna: »Ta hit ett kärl till«, men han svarade: »Det finns inga fler.« Då slutade oljan att rinna. Kvinnan sökte upp gudsmannen och berättade för honom vad som hänt. »Gå och sälj oljan«, sade han till henne, »och betala din skuld. Det som blir över skall du och dina söner ha att leva på.« En dag kom Elisha till Shunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att komma och äta hos henne. I fortsättningen tog han in där och bjöds på mat var gång han hade sina vägar åt det hållet. Och kvinnan sade till sin man: »Vet du, jag är säker på att han som brukar komma hit till oss är en gudsman, en helig man. Vi kan väl ordna med ett litet rum uppe på taket och sätta dit en säng, ett bord, en stol och en lampa, så kan han bo där när han kommer till oss.« Nästa gång Elisha kom dit tog han in på rummet och övernattade där. Han lät sin tjänare Gechasi kalla på shunemitiskan, och då hon kom fick tjänaren säga till henne: »När du nu har gjort dig allt detta besvär för oss, vad kan jag då göra för dig? Kanske lägga ett ord för dig hos kungen eller hos överbefälhavaren?« Kvinnan sade: »Nej, jag lever här bland de mina.« — »Finns det ingenting man kan göra för henne?« undrade Elisha, och då svarade Gechasi: »Hon har ingen son, och hennes man är gammal.« Elisha lät Gechasi kalla på henne, och hon kom och stannade i dörröppningen. Då sade Elisha: »Nästa år vid den här tiden skall du hålla en son i dina armar.« — »Nej, gudsman«, svarade hon, »inbilla inte din tjänarinna något sådant.« Men hon blev havande, och vid samma tid följande år födde hon en son, precis som Elisha hade sagt. Pojken blev större, men en dag när han hade gått ut till sin far bland skördearbetarna började han jämra sig: »Mitt huvud, mitt huvud!« Fadern sade åt en av tjänarna att bära hem pojken till hans mor. Tjänaren gjorde så, och sedan satt pojken i sin mors knä ända till middagstiden; då dog han. Hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde dörren och gick. Sedan kallade hon på sin man och bad honom skicka till henne någon av tjänstefolket och en av åsnorna. »Jag skall bara bort till gudsmannen«, förklarade hon, »jag är snart tillbaka.« Mannen frågade: »Varför skall du till honom i dag, det är ju varken nymånad eller sabbat?« — »Oroa dig inte«, svarade hon, och så lät hon sadla åsnan och sade åt tjänaren: »Följ med och driv på åsnan åt mig. Låt den inte stanna förrän jag säger till.« Hon gav sig i väg och kom fram till gudsmannen på berget Karmel. Han såg henne på avstånd och sade till sin tjänare Gechasi: »Där kommer kvinnan från Shunem. Spring och möt henne och fråga om allt är väl med henne och hennes man och med pojken.« Kvinnan svarade att allt var väl. Men när hon kom fram till gudsmannen på berget klamrade hon sig fast vid hans fötter. Gechasi gick fram för att fösa undan henne, men då sade gudsmannen: »Låt henne vara, hon är förtvivlad. Men Herren har dolt detta för mig och inte låtit mig veta något.« Då sade kvinnan: »Herre, har jag bett dig om någon son? Jag bad ju tvärtom att du inte skulle ge mig några falska förhoppningar.« Elisha vände sig till Gechasi: »Fäst upp dina kläder och gå! Ta med dig min stav. Om du möter någon så hälsa inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte. Du skall lägga min stav på pojken.« Men pojkens mor sade till Elisha: »Så sant Herren lever och så sant du själv lever: jag går inte härifrån utan dig.« Då reste han sig och följde med henne. Gechasi hade gått i förväg. Han lade staven på pojken, men inget ljud hördes, inget livstecken kunde märkas. Då gick han tillbaka, och när han mötte Elisha talade han om för honom att pojken inte hade vaknat. Elisha kom nu fram till huset, och där inne låg pojken död på hans säng. Han gick in i rummet och stängde dörren om sig och pojken och bad till Herren. Sedan lade han sig över pojken, med sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer mot hans händer, och när han nu låg böjd över honom började pojkens kropp bli varm. Elisha reste sig och gick av och an i rummet, men sedan böjde han sig över kroppen igen. Då nös pojken, sju gånger, och slog upp ögonen. Elisha ropade på Gechasi och bad honom hämta shunemitiskan. När hon kom sade han: »Ta emot din son.« Hon steg fram och kastade sig för hans fötter. Sedan lyfte hon upp sonen och gick ut.

Andra Kungaboken 4:1-37 Svenska Folkbibeln (SFB98)

En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa: "Min man, din tjänare, har dött och du vet att din tjänare fruktade HERREN. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar." Elisa sade till henne: "Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?" Hon svarade: "Din tjänarinna har ingenting annat hemma än en flaska olja." Då sade han: "Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det." Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: "Ge mig ett kärl till." Men han svarade henne: "Det finns inte något mer kärl." Då stannade oljeflödet av. Hon gick och berättade detta för gudsmannen. Han sade: "Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över." En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. Då sade hon en gång till sin man: "Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss." Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. Han sade till sin tjänare Gehasi: "Kalla hit sunemitiskan." Då kallade han dit henne och hon infann sig där hos tjänaren. Vidare sade han till honom: "Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?" Men hon svarade: "Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk." Då frågade han: "Vad kan jag väl göra för henne?" Gehasi svarade: "Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal." Då sade han: "Kalla på henne." Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisa sade: "Nästa år vid just den här tiden skall du ha en son i famnen". Hon svarade: "Nej, min herre, du gudsman. Inbilla inte din tjänarinna något sådant." Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt till henne. När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. Då började han klaga för sin far: "Mitt huvud! Mitt huvud!" Denne sade till sin tjänare: "Tag honom och bär honom till hans mor." Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: "Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka." Han sade: "Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?" Hon svarade: "Oroa dig inte." Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: "Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till." Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel. När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: "Se, där är sunemitiskan. Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?" Hon svarade: "Ja." Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: "Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad. Men HERREN har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det." Och hon sade: "Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?" Då sade han till Gehasi: "Spänn bältet om livet och tag min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte." Men pojkens mor sade: "Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte." Då stod han upp och följde med henne. Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisa och berättade det för honom och sade: "Pojken har inte vaknat." När Elisa kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen. Elisa ropade på Gehasi och sade: "Kalla på sunemitiskan." Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: "Tag din son." Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:1-37 Svenska 1917 (SVEN)

Och en kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisa och sade: »Min man, din tjänare, har dött, och du vet att din tjänare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsägare och vill taga mina båda söner till trälar. Elisa sade till henne: »Vad kan jag göra för dig? Säg mig, vad har du i huset?» Hon svarade: »Din tjänarinna har intet annat i huset än en flaska smörjelseolja.»1 Kon. 17,12 f. Då sade han: »Gå och låna dig kärl utifrån av alla dina grannar, tomma kärl, men icke för få. Gå så in, och stäng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kärl; och när ett kärl är fullt, så flytta undan det.» Då gick hon ifrån honom. Och sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kärlen till henne, och hon göt i. Och när kärlen voro fulla, sade hon till sin son: »Bär fram åt mig ännu ett kärl.» Men han svarade henne: »Här finnes intet kärl mer. Då stannade oljan av. Och hon kom och berättade detta för gudsmannen. Då sade han: »Gå och sälj oljan, och betala din skuld. Sedan må du med dina söner leva av det som bliver över.» En dag kom Elisa över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som nödgade honom att äta hos sig; och så ofta han sedan kom ditöver, tog han in där och åt. Då sade hon en gång till sin man: »Se, jag har förnummit att han som beständigt kommer hitöver är en helig gudsman. Så låt oss nu mura upp ett litet rum på taket och där sätta in åt honom en säng, ett bord, en stol och en ljusstake, så att han kan få taga in där, när han kommer till oss.» Så kom han dit en dag och fick då taga in i rummet och ligga där. Och han sade till sin tjänare Gehasi: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. Ytterligare tillsade han honom: »Säg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du något att andraga hos konungen eller hos härhövitsmannen?'» Men hon svarade: »Nej; jag bor ju här mitt ibland mitt folk.» Sedan frågade han: »Vad kan jag då göra för henne?» Gehasi svarade: »Jo, hon har ingen son, och hennes man är gammal.» Så sade han då: »Kalla henne hitin.» Då kallade han dit henne, och hon stannade i dörren. Och han sade: »Nästa år vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade: »Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjänarinna något sådant.» Men kvinnan blev havande och födde en son följande år, just vid den tid som Elisa hade sagt henne. Och när gossen blev större, hände sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemännen. Då begynte han klaga för sin fader: »Mitt huvud! Mitt huvud!» Denne sade till sin tjänare: »Tag honom och bär honom till hans moder. Han tog honom då och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knä till middagstiden; då gav han upp andan. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: »Sänd till mig en av tjänarna med en åsninna, så vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.» Han sade: »Varför vill du i dag fara till honom? Det är ju varken nymånad eller sabbat.» Hon svarade: »Oroa dig icke!» Sedan lät hon sadla åsninnan och sade till sin tjänare: »Driv på framåt, och gör icke något uppehåll i min färd, förrän jag säger dig till.» Så begav hon sig åstad och kom till gudsmannen på berget Karmel. Då nu gudsmannen fick se henne på något avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: »Se, där är sunemitiskan. Skynda nu emot henne och fråga henne: 'Allt står väl rätt till med dig och med din man och med gossen?'» Hon svarade: »Ja.» Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, fattade hon om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: »Låt henne vara, ty hennes själ är bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke låtit mig få veta det.» Och hon sade: »Hade jag väl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig något?» Då sade han till Gehasi: »Omgjorda dina länder och tag min stav i din hand och gå åstad; om du möter någon, så hälsa icke på honom, och om någon hälsar på dig, så besvara icke hans hälsning. Och lägg sedan min stav på gossens ansikte.»Luk. 10, Men gossens moder sade: »Så sant HERREN lever, och så sant du själv lever, jag släpper dig icke.» Då stod han upp och följde med henne. Men Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spår av förnimmelse kunde märkas. Då vände han om och gick honom till mötes och berättade det för honom och sade: »Gossen har icke vaknat upp.» Och när Elisa kom in i huset, fick han se att gossen låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN.Matt. 6, Och han steg upp i sängen och lade sig över gossen, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm.1 Kon. 17,21 f. Apg. 20,10 f. Därefter gick han åter fram och tillbaka i rummet och steg så åter upp i sängen och lutade sig ned över honom. Då nös gossen, ända till sju gånger. Och därpå slog gossen upp ögonen. Sedan ropade han på Gehasi och sade: »Kalla hit sunemitiskan.» Då kallade han in henne, och när hon kom in till honom, sade han: »Tag din son.» Då kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:1-37 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

En kvinna som var hustru till en av profetlärjungarna ropade till Elisha: ”Min man, din tjänare, har dött. Du vet att din tjänare fruktade HERREN. Nu kommer hans fordringsägare och vill ta mina båda söner till slavar.” Elisha sade till henne: ”Vad kan jag göra för dig? Säg mig vad du har hemma?” Hon svarade: ”Din tjänarinna har inget annat hemma än en flaska olja.” Då sade han: ”Gå och låna kärl av alla dina grannar, tomma kärl men inte för få. Gå sedan in och stäng igen dörren om dig och dina söner och häll olja i alla kärlen. När ett kärl är fullt, så flytta det.” Då gick hon ifrån honom. Sedan hon hade stängt igen dörren om sig och sina söner, bar de fram kärlen till henne och hon hällde i av oljan. När kärlen var fulla, sade hon till en av sina söner: ”Ge mig ett kärl till.” Men han svarade henne: ”Det finns inget mer kärl.” Då stannade oljeflödet. Hon gick och berättade det för gudsmannen. Han sade: ”Gå och sälj oljan och betala din skuld. Sedan kan du och dina söner leva av det som blir över.” En dag kom Elisha över till Shunem. Där bodde en rik kvinna som övertalade honom att äta hos henne. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt. En gång sade hon till sin man: ”Jag har förstått att han som ständigt kommer över hit är en helig gudsman. Vi kan väl mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom? Så kan han ta in där när han kommer till oss.” Så kom han dit en dag och tog in i rummet och lade sig där. Han sade till sin tjänare Gehasi: ”Kalla hit shunemitiskan.” Då kallade han dit henne, och hon infann sig där hos tjänaren. Sedan sade han till honom: ”Säg till henne: Se, du har haft allt detta besvär för oss. Vad kan jag nu göra för dig? Kan jag lägga ett ord för dig hos kungen eller befälhavaren?” Men hon svarade: ”Nej, jag bor ju här mitt ibland mitt folk.” Då frågade han: ”Vad kan jag då göra för henne?” Gehasi svarade: ”Jo, hon har ingen son och hennes man är gammal.” Då sade han: ”Kalla på henne.” Han kallade på henne. Hon stannade i dörren, och Elisha sade: ”Nästa år vid just den här tiden ska du ha en son i famnen”. Hon svarade: ”Nej, min herre, du gudsman! Inbilla inte din tjänarinna något sådant.” Men kvinnan blev havande och födde en son nästa år, just vid den tid som Elisha hade sagt till henne. När pojken blev större gick han en dag ut till sin far hos skördemännen. Då började han klaga för sin far: ”Mitt huvud! Mitt huvud!” Fadern sade till sin tjänare: ”Ta honom och bär honom till hans mor.” Han tog honom och förde honom till hans mor. Han satt i hennes knä till middagstiden. Då dog han. Men hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng, stängde igen om honom och gick ut. Därefter kallade hon på sin man och sade: ”Sänd till mig en av tjänarna med ett åsnesto. Jag skyndar mig i väg till gudsmannen och kommer strax tillbaka.” Han sade: ”Varför ger du dig av till honom i dag? Det är ju varken nymånad eller sabbat?” Hon svarade: ”Oroa dig inte.” Sedan lät hon sadla åsnan och sade till sin tjänare: ”Driv på framåt och stanna inte förrän jag säger till.” Så gav hon sig i väg och kom till gudsmannen på berget Karmel. När gudsmannen fick se henne på avstånd, sade han till sin tjänare Gehasi: ”Se, där är shunemitiskan. Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: ”Ja.” Men när hon kom upp till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Då gick Gehasi fram och ville driva bort henne. Men gudsmannen sade: ”Låt henne vara, för hennes själ är bedrövad. Men HERREN har dolt detta för mig och inte låtit mig få veta det.” Och hon sade: ”Inte bad jag väl min herre om en son? Sade jag inte att du inte skulle inbilla mig något?” Då sade han till Gehasi: ”Spänn bältet om dig och ta min stav i handen och ge dig av. Om du möter någon så hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig så svara inte. Lägg sedan min stav på pojkens ansikte.” Men pojkens mor sade: ”Så sant HERREN lever och så sant du själv lever, jag släpper dig inte.” Då stod han upp och följde med henne. Gehasi hade redan gått före dem och lagt staven på pojkens ansikte. Men inte ett ljud hördes och inget spår av liv märktes. Då vände han tillbaka och gick emot Elisha och berättade det för honom och sade: ”Pojken har inte vaknat.” När Elisha kom in i huset, fick han se att pojken låg död på hans säng. Då gick han in och stängde igen dörren om dem båda och bad till HERREN. Han steg upp i sängen och lade sig över pojken, så att han hade sin mun på hans mun, sina ögon på hans ögon och sina händer på hans händer. När han så lutade sig över honom blev pojkens kropp varm. Därefter gick han fram och tillbaka i rummet och steg sedan åter upp i sängen och lutade sig över honom. Då nös pojken sju gånger, och sedan slog han upp ögonen. Elisha ropade på Gehasi och sade: ”Kalla på shunemitiskan.” Han kallade in henne, och när hon kom in till honom sade han: ”Ta din son.” Då kom hon fram och föll ner för hans fötter och bugade sig med ansiktet mot jorden. Därefter tog hon sin son och gick ut.

Andra Kungaboken 4:1-37 nuBibeln (NUB)

En dag kom hustrun till en av profetlärjungarna och sa till Elisha: ”Din tjänare, min man, har dött. Du vet att han fruktade HERREN, men nu kommer fordringsägaren och tar mina båda söner till slavar.” ”Vad kan jag göra för dig?” frågade Elisha. ”Vad har du i huset?” ”Jag, din tjänarinna, har ingenting alls. Bara lite olja i krukan”, svarade hon. ”Gå och låna krukor och kannor från dina grannar och vänner, och inte bara några få”, sa han till henne. ”Sedan ska du och dina söner gå in i huset och stänga dörren efter er. Häll olja i alla krukor och kannor och ställ dem sedan åt sidan när de är fulla.” Hon gick från honom, stängde dörren efter sig och sina söner, och de bar fram krukor och kannor till henne, som hon fyllde, den ena efter den andra, tills allesammans var fulla till brädden. ”Ge mig en kanna till”, sa hon till en av sönerna. ”Det finns inga fler”, svarade han, och genast tog oljeflödet slut. När hon gick till gudsmannen och talade om vad som hade hänt, sa han till henne: ”Gå och sälj oljan! Sedan kan du betala din skuld, och det som blir över kan du och dina söner leva av.” En dag gick Elisha till Shunem, där det fanns en förmögen kvinna som övertalade honom att stanna och äta hos henne. Så gjorde han sedan varje gång han besökte staden, han stannade där och bjöds på mat. ”Jag är övertygad om att mannen som kommer hit nu och då är en helig gudsman”, sa kvinnan till sin man. ”Låt oss göra i ordning ett litet rum åt honom på taket. Vi kan ställa in en säng, ett bord, en stol och en lampa, så har han någonstans att bo när han kommer hit.” En gång när Elisha kom, gick han in i rummet och vilade där. Då sa han till sin tjänare Gechasi: ”Kalla hit shunemitiskan!” När hon kom, sa han till Gechasi: ”Säg till henne: ’Nu har du gjort allt detta besvär för oss. Är det någonting jag kan göra för dig? Kanske lägga ett gott ord för dig hos kungen eller överbefälhavaren?’ ” ”Nej, jag är fullkomligt nöjd som det är här bland de mina”, svarade hon. ”Men finns det då inget vi kan göra för henne?” frågade Elisha Gechasi efteråt. ”Hon har ingen son”, svarade han. ”Och hennes man är gammal.” ”Be henne komma tillbaka”, sa Elisha. När hon kom tillbaka, stannade hon vid dörren. Elisha sa: ”Nästa år vid den här tiden kommer du att ha en son i dina armar.” ”Nej, du gudsman, lura inte mig, din tjänarinna, på det sättet”, sa hon. Men hon blev snart gravid, och året därpå fick hon en son, precis som Elisha hade förutsagt. En dag när pojken var större gick han ut till sin far, som arbetade tillsammans med skördemännen på fälten. Han klagade: ”Mitt huvud, mitt huvud!” ”Bär hem honom till hans mor”, sa då fadern till en av tjänarna. Tjänaren bar hem honom, och han satt i sin moders knä till middagstiden. Sedan dog han. Då bar hon upp honom och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren. Sedan meddelade hon sin man: ”Sänd hit en av tjänarna och en åsna, så att jag kan skynda mig till gudsmannen. Jag är snart tillbaka.” ”Varför just i dag? Det är ju varken nymånadsfest eller sabbat”, sa han. ”Var lugn”, svarade hon. Hon lät sadla åsnan och sa till tjänaren: ”Driv på! Och stanna inte någonstans förrän jag säger till.” Hon gav sig iväg, och när hon kom till gudsmannen på berget Karmel, fick han se henne på avstånd och sa till Gechasi: ”Titta, där är kvinnan från Shunem! Spring och möt henne och fråga hur det är med hennes man och hör efter om barnet mår bra.” ”Allting är bra”, sa hon till Gechasi. Men när hon kom fram till gudsmannen på berget, tog hon tag om hans fötter. Gechasi försökte få bort henne därifrån, men gudsmannen sa: ”Låt henne vara! Det är någonting som gör henne förtvivlad, och HERREN har dolt det för mig och inte talat om för mig vad det är.” ”Det var väl inte jag som bad om att få en son? Bad jag inte dig att inte lura mig och ge mig falska förhoppningar?” sa hon. Då sa han till Gechasi: ”Fäst upp dina kläder, ta min stav och skynda dig iväg. Om du möter någon under vägen, hälsa inte på honom, och om någon hälsar på dig, svara inte. Lägg staven över barnets ansikte.” ”Nej, så sant HERREN och du själv lever, jag lämnar dig inte”, sa barnets mor, och Elisha följde då med henne. Gechasi skyndade sig före dem och lade staven på pojkens ansikte, men ingenting hände, varken ljud eller andra livstecken kom. Gechasi vände då tillbaka, och när han mötte Elisha sa han: ”Pojken har inte vaknat upp.” När Elisha kom in i huset, låg pojken död på hans säng. Han gick in i rummet, stängde dörren om sig och bad till HERREN. Sedan lade han sig över pojkens kropp, placerade sin mun mot hans mun, sina ögon mot hans ögon och sina händer över hans händer, och när han nu lutade sig över honom, började pojkens kropp bli varm. Elisha gick fram och tillbaka i rummet och sträckte sig ännu en gång över pojken. Pojken nös då sju gånger och slog upp ögonen. Elisha kallade till sig Gechasi och bad honom kalla på shunemitiskan. När hon kom in i rummet sa han: ”Här är din son!” Hon föll då ner på marken vid hans fötter, tog sedan sin son och gick ut.