Första Thessalonikerbrevet 1:1-10

Första Thessalonikerbrevet 1:1-10 Nya Levande Bibeln (BSV)

Från Paulus, Silvanus och Timotheos. Till församlingen i Thessalonike som lever i gemenskap med Gud Fadern och Herren Jesus Kristus. Vi ber att Gud ska visa er godhet och fylla er med frid. Vi tackar alltid Gud för er alla och ber ständigt för er, för vi tänker på allt ni gör. Er tro har omsatts i praktisk handling, er kärlek har visat sig i hårt arbete och ni håller fast vid hoppet om att vår Herre Jesus Kristus ska rädda er för evigt. Därför måste vi tacka vår Gud och Far för er. Kära syskon, Gud älskar er, och vi vet att ni har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom. När vi kom till er med det glada budskapet om Jesus tog ni ju emot det. Vi kom till er inte bara med ord, utan Guds heliga Ande gav oss kraft att göra under, så att ni såg att vi verkligen trodde på budskapet själva. Ni vet ju vad vi gjorde bland er för att hjälpa er. Och allt detta övertygade er, så att ni tog emot budskapet om Jesus med den glädje som Guds heliga Ande ger, trots de förföljelser ni blev utsatta för. Ni följde vårt exempel, och därmed också Herren Jesus exempel, genom att ni var villiga att lida. På det sättet blev ni själva ett föredöme för alla de troende i Makedonien och Achaia, för ni har fört budskapet om Herren Jesus vidare till andra, inte bara i Makedonien och Achaia, utan långt utanför dessa provinsers gränser. Vart vi än kommer, har människor hört talas om er tro på Gud. Vi behöver inte säga någonting, för alla berättar själva om hur ni tog emot oss och vårt budskap, och hur ni vände er bort från era avgudar för att tjäna den enda Guden som lever och är verklig. Och de berättar att ni väntar på att Guds Son ska komma tillbaka från Gud i himlen ‑ Jesus, som Gud uppväckte från de döda, och som är den som räddar oss när Gud straffar resten av världen.

Första Thessalonikerbrevet 1:1-10 Karl XII 1873 (SK73)

Paulus, och Silvanus, och Timotheus, den församling i Thessalonica, uti Gud Fader, och Herranom Jesu Christo: Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo. Vi tackom Gudi alltid för eder alla, och hafvom eder i åminnelse i våra böner, utan återvändo; Tänkande på edart verk i trone, och på edart arbete i kärleken, och på edart tålamod i hoppet, hvilket är vår Herre, Jesus Christus, för Gudi och vårom Fader. Ty, käre bröder, af Gudi älskade, vi vete, huru I ären utvalde; Att vårt Evangelium hafver varit när eder, icke allenast med ordom, utan både i kraft, och i den Helga Anda, och i fulla visshet, såsom I veten, hurudana vi vorom när eder, för edra skull. Och I ären vordne våre efterföljare, och Herrans; och hafven anammat ordet ibland mång bedröfvelse, med den Helga Andas fröjd; Så att I ären vordne en efterdömelse allom trognom uti Macedonia och Achaja. Ty af eder är Herrans ord utgånget, icke allenast i Macedonia, och Achaja; utan ock i all rum är edor tro, som I hafven till Gud, utkommen; så att oss är icke behof att säga något. Ty de sjelfve förkunna om eder, hurudana ingång vi hadom till eder; och huru I omvände vorden till Gud ifrån afgudarna, till att tjena den lefvande och sanna Gud; Och till att vänta hans Son af himmelen, hvilken han uppväckt hafver ifrå de döda, Jesum, den oss frälsar ifrå den tillkommande vrede.

Första Thessalonikerbrevet 1:1-10 Svenska Kärnbibeln (SKB)

[Från:] Paulus och Silvanus [även kallad Silas] och Timoteus [Paulus närmsta medarbetare]. [Brevet innehåller många tripletter och inleds med tre personnamn. Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna. Här använder Paulus den latinska formen av hans namn. Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och var liksom Paulus en romersk medborgare, se Apg 15:2237. Silas och Timoteus reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se Apg 18:5. De hade stannat kvar i Thessalonike efter det att Paulus tvingats fly från staden. Nu har alla tre återförenats i Korint, se 1 Thess 3:6. Brevet skrivs i början av de 1,5 år som Paulus är där, se Apg 18:11.] Till: Thessalonikes församling (de utkallade – gr. ekklesia), som lever i Gud Fadern och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [Det grekiska ordet för församling är ekklesia. I klassisk grekiska kunde ordet beskriva alla möjliga former av församlade människor som t.ex. den lagliga folkförsamlingen eller en mobb, se Apg 19:3239. Den ordagranna betydelsen är ”de utkallade”. Paulus är noga med att betona att församlingen i Thessalonike inte är vilken grupp av människor som helst, de är en Guds församling. I Bibeln kan ordet beskriva den lokala församlingen på en ort. Så används det här, men det kan också beteckna den universella församlingen av alla troende genom alla tider, se Matt 16:18.] Nåd (kraft, oförtjänt favör) och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) vare med er. [Inledningen i detta brev är den kortaste av alla Paulus brev. Han använder inte titeln apostel, vilket visar på hans nära relation med församlingen. Tillsammans med honom i Korint finns även Silas och Timoteus, se Apg 18:52 Kor 1:19.] Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner. Vi tänker ständigt på er gärning i [som har sin källa i] tron och er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärleken [som är osjälvisk och utgivande] och er uthållighet (ståndaktighet) [karaktär som står fast även under prövningar] i [som bygger på] hoppet till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, 1 Thess 1:10] inför vår Gud och Far. [Vers 2–10 är en enda mening i grekiskan, huvudverbet är ”vi tackar”. Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se Jak 2:18. Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 1 Thess 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i Upp 2:2. De troende i Thessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se Apg 17:6-9.] Vi vet, kära syskon (bröder och systrar i tron), att ni är Guds älskade och att han har utvalt er [ni har svarat ja på kallelsen, vi vet att er tro är genuin], för vårt evangelium [det glada budskapet vi predikade] kom till er inte bara i ord utan också med kraft [under och tecken] och den helige Ande [som överbevisade er om synd, gav er tröst, glädje] och full visshet [om er omvändelse], på samma sätt som ni vet hur vi levde bland er (vilka män vi var) för er skull. [Till skillnad från grekiska filosofier, som bara byggde på läror med ord, hade thessalonikerna fått ta emot evangeliet som förändrade deras liv. De hade också själva sett hur Paulus, Silas och Timoteus levt sina liv bland dem.] Ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. [Lidande och glädje nämns i samma mening. Den troendes glädje i den helige Ande är oberoende av yttre omständigheter.] Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien [norra Grekland där Thessalonike var huvudstad] och Achaia [södra Grekland där Korint var huvudstad och Paulus, Silvanus och Timoteus nu befann sig]. Från er har Herrens ord genljudit [som åska, en trumpetsignal eller ett eko], inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver tala något mer. [De troende i Thessalonike hade varit med och bidragit finansiellt över sin förmåga, trots att de inte hade så mycket själva, se 2 Kor 8:1-8.] De [folk överallt] berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni vände er till Gud, bort från avgudarna (avbilderna) [2 Mos 20:4], för att tjäna (vara en slav som gett hela sitt liv till) den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen.