Första Petrusbrevet 5:6-7
Första Petrusbrevet 5:6-7 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ödmjuka er alltså under Guds mäktiga hand, så skall han upphöja er när hans tid är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.
Första Petrusbrevet 5:6-7 Nya Levande Bibeln (BSV)
Erkänn därför ert behov av Gud och hans kraft, så kommer han en dag att upphöja er. Lämna alla bekymmer till honom, för han tar hand om er.
Första Petrusbrevet 5:6-7 Karl XII 1873 (SK73)
Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid. Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.
Första Petrusbrevet 5:6-7 Svenska 1917 (SVEN)
Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid.Job 22, Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.Ps. 40
Första Petrusbrevet 5:6-7 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så ska han upphöja er när tiden är inne. Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.
Första Petrusbrevet 5:6-7 nuBibeln (NUB)
Ödmjuka er därför under Guds mäktiga hand, så kommer han att upphöja er när tiden är inne. Lämna alla bekymmer till honom, för han tar hand om er.
Första Petrusbrevet 5:6-7 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid, när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23] [Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben ”ödmjuka” och ”kastat” i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man ”kastade” sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. ”Kasta” står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]
