Första Kungaboken 10:1-8

Första Kungaboken 10:1-8 Svenska Kärnbibeln (SKB)

När drottningen av Saba (hebr. Sheva) fick höra ryktet om Salomo och Herrens namn [sambandet mellan hans ära och hans gudsrelation, hans moraliska och andliga vishet], kom hon för att sätta honom på prov med svåra frågor (ordspråk, problem). [Saba låg antagligen i södra Arabien och var ett stort rike som kan ha sträckt sig över Röda havet ända till Etiopien. Sträckan upp till Israel genom öken och bergigt landskap är över 200 mil.] Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort följe, kameler lastade med väldoftande kryddor, guld i mängd och dyrbara ädelstenar. Hon besökte Salomo och talade med honom om allt som låg på hennes hjärta. Salomo svarade på alla hennes frågor (ordagrant: Salomo berättade för henne alla hennes ord). Inga ord [svar på hennes komplexa frågor och ordspråk] var dolda för kungen, som han inte kunde berätta för henne. [Vi den här tiden var det vanligt att man diskuterade praktiska, existentiella och etiska problem genom ordspråksliknande frågor och svar. Denna berättartradition är än idag stark än idag i den hebreiska kulturen liksom i hela Mellanöstern. Att ordet berättar (hebr. nagad) används i vers 3 visar att Salomo och drottningen ägnade sig åt denna för tiden och området mycket typiska berättartradition. Detta till skillnad från den senare grekiska traditionen som både Sokrates, Platon och Aristoteles är exempel på där just det förfinade samtalet skulle föras explicit med frågor och svar. I den hebreiska berättartraditionen är det istället just berättandet med ordspråk och andra finurliga formuleringar, gåtor och ibland underfundigheter, som präglar det sofistikerade samtalet. Raka frågor och förenklade svar finns inte i detta sätt att konversera. Istället böljar samtalet fram och tillbaka som ett historieberättande där ordens olika valörer betonas med anekdoter och ordspråk. Ordspråksboken finns många av dessa nedskrivna. Ett exempel på en fråga som drottningen kunde ha ställt var: ”Vilken kroppsdel är starkast?” Salomo skulle då ha svarat: ”Tungan, eftersom den har makt över död och liv”, se Ords 18:21.] När drottningen av Saba själv såg all Salomos vishet, såg huset som han byggt [hans eget palats eller templet], rätterna på hans bord, hur tjänarna satt vid borden, hur de personliga tjänarna betjänade, hur de var klädda, hans munskänkar (vinprovare), och brännoffren som han bar fram i Herrens (Jahvehs) hus, blev hon helt mållös (tappade hon andan). Hon sa till kungen: ”Det var alltså sant, det jag hörde i mitt land om dig och din vishet. Jag trodde inte på det förrän jag kom hit och fick se det med egna ögon. Ändå hade man inte ens berättat hälften för mig, din vishet och ditt välstånd överträffar allt jag fått höra. Lyckliga är dina män, lyckliga är dina tjänare, dessa som står inför dig oavbrutet hörande din vishet.