Första Johannesbrevet 2:1-6

Första Johannesbrevet 2:1-6 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion], jag skriver detta för att ni inte ska synda. [Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Gr. teknion är en diminutiv form av det vanliga ordet för barn (gr. teknon). Ordagrant skriver Johannes ”barn av mig”, vilket förstärker att det är hans älskade/kära barn. Ordet används sju gånger i detta brev, se 1 Joh 2:112283:7184:45:21. Den enda användningen utanför detta brev är i Joh 13:33 där Jesus tilltalar lärjungarna med det kärleksfulla ordet.] Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder]. [Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att ”alla har ju syndat och saknar härligheten från Gud”, se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.] [I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med ”Den som säger”, se vers 4, 6, 9.] Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom: Att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan]. Den som [gång på gång] säger: ”Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom”, men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare, och sanningen finns (är) inte i honom. Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap), i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk). Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom. Den som [gång på gång] säger sig förbli [Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

Första Johannesbrevet 2:1-6

Första Johannesbrevet 2:1-6 B2000Första Johannesbrevet 2:1-6 B2000