Första Korinthierbrevet 2:1-16
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss. Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men vi känner, som Skriften säger, "vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom." Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot bedömer allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. Ty vem har lärt känna Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Nya Levande Bibeln (BSV)
När jag kom till er första gången, kära syskon, försökte jag inte övertala er med hjälp av väl uttänkta formuleringar och övertygande resonemang när jag berättade om Guds budskap. Nej, jag hade bestämt mig för att bara tala enkelt om Jesus Kristus och om att han dog på korset för att ta straffet för våra synder. Jag var svag och rädd och nervös när jag stod där inför er, så det var inte mitt sätt att framföra budskapet eller min mänskliga övertalningsförmåga som övertygade er. Nej, det var Guds Andes kraft som överbevisade er om att budskapet var sant. Gud ville inte att ni skulle tro på Jesus på grund av mänsklig övertalningsförmåga, utan på grund av hans kraft. Fast när vi är bland människor som har en mogen tro, då är vår undervisning fylld av vishet. Men den visheten har inget med den här världen att göra. Den kommer inte från den här världens onda makthavare, som Gud en dag ska låta gå under. Nej, vår undervisning är fylld av Guds egen vishet. Den handlar om Guds hemliga plan, som har legat gömd sedan tidens början. Och enligt den planen hade Gud bestämt att Herren Jesus skulle dö för att rädda oss, så att vi får dela Guds härlighet. Den här världens onda makthavare, förstod inte Guds plan, och därför lät de avrätta Jesus på ett kors, honom som delar Guds makt och härlighet. Ja, denna härlighet som enligt Guds vishet och plan ska bli vår, det är den vi undervisar om. Det står ju i Skriften: "Det inget öga har sett, och inget öra har hört, det ingen människa har kunnat föreställa sig, det har Gud berett åt dem som älskar honom." Men Gud har genom sin Ande visat oss allt detta som han har berett, för Guds Ande vet allt om Gud och känner till alla hans planer. Guds Ande är ju den ende som verkligen känner till Guds innersta tankar, precis som en människas ande ensam känner till människans innersta tankar. Men vi drivs inte längre av människors sätt att tänka, för vi har fått Guds egen Ande, så att vi kan veta vad Gud i sin godhet har gett oss. När vi berättar om allt detta som Gud enligt sin plan har lovat oss, använder vi oss därför inte av mänsklig övertalningsförmåga när vi förklarar. Nej, vi låter Guds Ande styra oss när vi talar, eftersom vi undervisar om Guds tankar och talar till människor som själva har fått Guds Ande. Men den människa som inte tillhör Jesus Kristus och inte har fått Guds Ande, hon vägrar att lyssna till det som Guds Ande förklarar. Det låter som rent nonsens för henne. Hon kan inte förstå undervisningen, eftersom det bara är med hjälp av Guds Ande man kan förstå den. Den som har Guds Ande kan förstå vad Guds plan innebär. Andra människor däremot, förstår inte ens vad de troende talar om. Och hur skulle de kunna det? Det står ju i Skriften: "Vem känner till hur Herren tänker? Vem vet tillräckligt för att ge honom råd?" Men för oss har Guds Ande visat hur Jesus Kristus tänker.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Karl XII 1873 (SK73)
Och jag, käre bröder, då jag kom till eder, kom jag icke med hög ord, eller hög visdom, att förkunna eder Guds vittnesbörd. Ty jag höll mig icke derföre, att jag något visste ibland eder, utan Jesum Christum, och honom korsfästan. Och jag var med eder i svaghet, och med räddhåga, och med mycket bäfvande. Och mitt tal och min predikan var icke i konstelig ord, efter menniskors visdom, utan uti Andans och kraftenes bevisning; Att edor tro icke skall stå på menniskors visdom, utan på Guds kraft. Men det vi tale om, är visdom när de fullkomliga; dock icke denna verldenes, eller denna verldenes öfverstars visdom, hvilke förgås. Men vi tale om den hemliga fördolda Guds visdom, den Gud för verldenes begynnelse förskickat hafver, till våra härlighet; Hvilken ingen af denna verldenes Förstar känt hafver; ty om de den känt hade, så hade de aldrig korsfäst härlighetenes Herra; Utan såsom skrifvet är: Det intet öga sett hafver, och intet öra hört, och uti ingen menniskos hjerta stiget är, det hafver Gud beredt dem som honom älska. Men oss hafver Gud det uppenbarat genom sin Anda; ty Anden utransakar all ting; Ja, ock Guds djuphet. Ty hvilken menniska vet hvad i menniskone är, utan menniskones ande som är i henne? Så vet ock ingen hvad i Gudi är, utan Guds Ande. Men vi hafve icke fått denna verldenes anda, utan den Anda som är af Gudi, att vi veta kunne, hvad oss af Gudi gifvet är; Hvilket vi ock tale, icke med sådana ord som mennisklig visdom lärer, utan med sådana ord som den Helige Ande lärer; och dömom andeliga saker andeligen. Men den naturliga menniskan förnimmer intet af det Guds Anda tillhörer; ty det är honom en galenskap, och kan icke begripat; ty det måste andeliga dömas. Men den andelige dömer all ting, och varder af ingom dömd. Ty ho hafver känt Herrans sinne? Eller ho vill undervisa honom? Men vi hafve Christi sinne.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Svenska 1917 (SVEN)
När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd. Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst. Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan. Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft; ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft. Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet. Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet, och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre. Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom». Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud. Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor. Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt. Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon. Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller vishet som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för att inte veta av något annat hos er än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft. Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna, en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom . Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom ? Men vi har Kristi sinne.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 nuBibeln (NUB)
När jag kom till er, syskon, var det inte med övertygande vältalighet eller vishet som jag berättade om Guds hemlighet för er. Nej, jag hade bestämt mig för att inte veta av något annat när jag var hos er än Jesus Kristus, och honom som korsfäst. Jag var svag och rädd och bävade djupt när jag stod där inför er. Mitt budskap och min förkunnelse var inga övertygande visdomsord, utan de gav bevis på Ande och kraft, för att er tro inte skulle bygga på mänsklig vishet utan på Guds kraft. Vi förkunnar dock vishet för de mogna, men den visheten hör inte till den här tidsåldern eller den här tidsålderns förgängliga makthavare. Nej, vi talar med visdomen från Gud. Den har legat fördold, men sedan tidernas början har Gud bestämt att den skulle bli till härlighet för oss. Ingen av den här tidsålderns makthavare förstod den, men om de hade förstått, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. Men det står skrivet: ”Det inget öga har sett, inget öra har hört och inget människohjärtat kunnat ana, det har Gud berett åt dem som älskar honom.” Men Gud har visat oss det genom sin Ande, för Anden utforskar allt, också djupen hos Gud. För vem kan veta vad som finns i människan, förutom människans ande? Inte heller vet någon vad som finns hos Gud, förutom Guds Ande. Men vi har inte fått denna världens ande, utan Guds egen Ande, så att vi kan veta vad Gud i sin nåd har gett oss. När vi berättar om allt detta, använder vi oss därför inte av ord som vi lärt oss genom mänsklig vishet, utan ord som Anden har lärt oss, och vi tolkar det andliga med andliga ord. Men en oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande; det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan bedömer allt, men henne själv kan ingen bedöma. Det står ju skrivet: ”Vem känner till hur Herren tänker? Vem kan ge honom råd?” Men vi har Kristus sinne.
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Svenska Kärnbibeln (SKB)
För min del, när jag kom till er syskon (bröder och systrar i tron), var mitt budskap som jag förkunnade om Gud inte dominerat av fantastiskt tal (retorik) eller visdom. För jag bestämde mig för att inte känna till något [medvetet visa min kunskap] bland er förutom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), och honom som korsfäst. För egen del, när jag mötte er uppträdde jag i svaghet och fruktan (jag var nervös och tyckte inte om att tala inför människor) och varken mitt tal (framförande) eller mitt budskap (min predikan) byggde på övertalning (förförande argument) av ”visdom”, utan i överbevisning (en manifestation) i Ande och i kraft. Detta för att er tro inte skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft. Nu finns det [en högre] vishet som vi har för vana att tala om när vi är bland vuxna (fullvuxna, de som är andligt mogna), men det är inte den här tidsålderns (generationens, världens) eller världsledarnas (furstarnas, kungarnas) visdom, som är i en process att avsättas (dömda att gå under). Nej, i stället talar (förmedlar) vi Guds vishet, dold i ett mysterium (en gåta) [dold för mänsklig vishet], som Gud före tidens början planerade till vår ära, som ingen av den här tidsålderns härskare har känt (haft en personlig upplevelse av), för om de hade gjort det skulle de aldrig ha korsfäst ärans (härlighetens) Herre. Utan som Skriften säger: ”Det inget öga har sett, det inget öra hört, vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka), allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för) åt dem som ständigt älskar honom.” [Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och Jes 65:17.] Gud har uppenbarat detta för oss genom sin Ande. Anden [den helige Ande] utforskar (undersöker ständigt, studerar noggrant gång på gång) allting, ja, även Guds djuphet (djupa insikt). För vem bland människor vet (förstår, känner till) vad som finns i människan [djupen – hos andra eller ens sig själv, se vers 10], utom människans egen ande inom henne (ordagrant: honom)? På samma sätt vet ingen vad som finns i Gud, utom Guds Ande. Men vi har inte tagit emot världens ande, utan Guds Ande, så att vi kan veta om (förstå, uppskatta) gåvorna (av fri favör och de välsignelser) som Gud har gett oss. Vi sätter ord till dessa sanningar, men inte med ord som mänsklig visdom lär ut (dikterar), utan som Anden lär ut, genom att kombinera (sammanställa) andliga sanningar med andliga ord [till den som har den helige Ande]. En oandlig människa [som inte har blivit berörd av Gud] tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den andliga människan däremot kan bedöma allt (undersöka, avgöra vad som är rätt), men själv kan hon inte bedömas (bli dömd) av någon [oandlig människa]. [Den andliga människan kan bara bli dömd av Gud, se 1 Kor 4:3-5, inte av oandliga människor eller världsliga kristna, se 1 Kor 3:1-3.] För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)? Vem kan undervisa honom? [Jes 40:13, se även Rom 11:34.]
Första Korinthierbrevet 2:1-16 Bibel 2000 (B2000)
När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft. Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud. Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss — vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.