Första Korinthierbrevet 12:1-31

Dela

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Svenska Folkbibeln (SFB98)

Bröder, jag vill inte att ni skall vara okunniga i fråga om de andliga tingen. Ni vet att när ni var hedningar, drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför skall ni också veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannad är Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande. Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en. Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många. Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen? Men nu är lemmarna många och kroppen en. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, något som de andra inte behöver. Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den. Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu visar jag er en väg som vida överträffar alla andra

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Nya Levande Bibeln (BSV)

Och nu, kära syskon, vill jag ta upp frågan om hur Guds Ande verkar och om de olika förmågor Gud har gett oss, för det är viktigt att ni känner till det här. Ni vet ju, att innan ni började tro på Kristus, drevs ni av onda andar att tillbe döda avgudar. Därför vill jag att ni nu ska känna igen Guds Ande. Och grundregeln är att den som är fylld av Guds Ande aldrig kan förbanna Jesus, medan den som bekänner att Jesus är Herren alltid är fylld av Guds Ande. Guds Ande verkar på olika sätt, men kom ihåg att det bara finns en Gud. Även om vi har fått många olika förmågor, så kommer de alla från samma Ande. Även om vi hjälper varandra på olika sätt, så är det samma Herren Jesus vi tjänar. Även om vi utför olika slags uppgifter genom Andens kraft, så är det samma Gud som verkar i oss, oberoende av uppgift. Och den förmåga Guds Ande har gett var och en, är till för att vi ska hjälpa andra. En får av Guds Ande förmågan att tala med vishet från Gud, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap från Gud. En får stark tro av Guds Ande, en annan får av samma Ande förmågan att bota sjuka, och en får kraft att göra under. En får förmågan att framföra olika budskap från Gud, en annan får förmågan att skilja mellan andar. En får förmågan att tala okända språk, och en annan får förmågan att tolka det budskap Gud vill ha sagt på detta okända språk. Men alla dessa förmågor kommer alltså från en och samma Ande, och han ger dem till var och en så som han själv vill. Den mänskliga kroppen består av många olika delar, men trots sina olika funktioner utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus kropp, där de troende utgör de olika delarna. Vi har ju alla blivit döpta med en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp. Det spelar ingen roll om vi är judar eller icke-judar, slavar eller fria, för vi har alla blivit fyllda med en och samma Ande. Ja, varken den mänskliga kroppen eller Kristus kropp består av bara en del, utan av många. Därför kan bildligt talat foten inte säga: "Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand". Foten är ju ändå en del av kroppen. På samma sätt kan inte örat säga: "Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga". Örat är ju ändå en del av kroppen. Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? Men nu har Gud skapat vår kropp med många olika delar, och varje del sitter exakt där han vill ha den. Om kroppen bestod av bara en enda del, då skulle det ju inte vara en kropp. Men nu har Gud fogat samman många delar, och låter dem bilda en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte." Och huvudet kan inte säga till fötterna: "Jag behöver er inte." Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. Vissa delar av den mänskliga kroppen tycker vi är mindre fina, men vi tar ändå väl hand om dem. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem klär vi på extra noga, medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt vill Gud, att vi som tillsammans utgör Kristus kropp, ska visa särskild respekt för de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga. Gud vill inte att det ska bli någon splittring mellan de olika delarna i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. Om en del av kroppen får lida, ska ni alla känna smärta. Och om en del av kroppen blir uppskattad, ska ni alla vara glada. Ni som tillhör Gud utgör alltså tillsammans Kristus kropp, och var för sig är ni viktiga och nödvändiga delar av denna kropp. Här är några av de delar som Gud låter finnas i sin församling: Han har gjort några till sändebud som ska grunda församlingar på nya platser, andra till profeter som ska framföra budskap från honom, och vissa har fått uppgiften att undervisa andra. Sedan har också några fått förmågan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa människor i nöd, att organisera arbetet i församlingen eller att tala okända språk. Kan alla vara sändebud? Kan alla framföra budskap från Gud? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? Kan alla bota sjuka? Kan alla tala okända språk, eller kan alla tolka dessa språk? Nej, varje del i kroppen har sin uppgift. Men be Gud att ge er de förmågor som är till störst nytta i församlingen.

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Karl XII 1873 (SK73)

Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder. I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren. Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda. Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en. Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en. Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom. Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns. Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom; Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom; Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse. Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes. Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus. Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda. Ty lekamen är icke en lem, utan månge, När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom? Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom? Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten? Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville. Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen? Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en. Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet; Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden. Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest. Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt; På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva. Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med. Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del. Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål. Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare? Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda? Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Svenska 1917 (SVEN)

Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder, mina bröder, huru med dem förhåller sig. I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvis föras bort till de stumma avgudarna. Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande. Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme. Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme, han som verkar allt i alla. Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta. Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt en annan att efter samme Ande tala kunskapens ord, åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givas helbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande, åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annan att profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annan att tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, när någon talar tungomål. Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter sin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus. Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen. Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten? Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat. Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen? Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda. Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.» Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga. Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet, under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket större heder, så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra. Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den. Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål. Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Icke äro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar? Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största. Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttan härlig väg.

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: "Förbannelse över Jesus", och att ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande. Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill. Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen? Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, något som våra anständigare delar inte behöver. Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den. Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den. Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst. Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra

Första Korinthierbrevet 12:1-31 nuBibeln (NUB)

Och nu, syskon, vill jag ta upp frågan om de andliga gåvorna, som jag vill att ni känner till. Ni vet ju att så länge ni var hedningar, så drevs ni till stumma avgudar. Därför vill jag att ni nu ska inse att ingen som talar genom Guds Ande kan förbanna Jesus, och ingen som inte är fylld av helig Ande kan bekänna att Jesus är Herren. Det finns olika nådegåvor, Anden är en och densamme. Det finns olika tjänster, men en och samma Herre. Uppgifterna är olika, men det är samma Gud som verkar allt och i alla. Hos var och en manifesterar sig Anden så att den blir till det gemensamma bästa. En får av Anden vishetens ord, en annan får av samma Ande förmågan att meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan får av samma Ande gåvor att bota sjuka, och en får kraft att göra under. En får förmågan att profetera, en förmågan att bedöma olika andar. En får förmågan att tala olika språk, och en annan får förmågan att tolka språk. Men allt detta verkar en och samma Ande, och han ger gåvor till var och en så som han själv vill. Kroppen är en men består av många olika delar, och trots att dess lemmar är många utgör de en enda kropp. På samma sätt är det med Kristus. Vi har ju alla blivit döpta i en och samma Ande, för att vi ska tillhöra samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, för vi har alla fått dricka av en och samma Ande. Kroppen består inte av bara en del, utan av många. Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? Men nu är det många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra. Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den. Gud har gjort några i församlingen till apostlar, andra till profeter eller lärare, några har fått förmågan att göra under, gåvor att bota sjuka, hjälpa, leda eller tala andra språk. Kan alla vara apostlar? Kan alla profetera? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? Kan alla bota sjuka? Kan alla tala andra språk, eller kan alla tolka dessa språk? Nej. Men sök efter de största nådegåvorna. Och nu ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Svenska Kärnbibeln (SKB)

Vad gäller det andliga (manifestationer, andliga gåvor), så vill jag inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap). Ni vet ju att medan ni var hedningar fördes ni ständigt bort (som fångar) till stumma avgudar. Ni var ledda (influerade) så fort det fanns ett tillfälle [för köttet eller djävulen att agera]. [Det urgamla uttrycket ”det känns rätt” är inte ett tillförlitligt sätt att avgöra om något är sant och rätt.] Därför vill jag klargöra för er så att ni förstår, att ingen som vanemässigt talar genom (influerad och i kraft av) Guds Ande säger: ”Förbannad är Jesus”, och att ingen kan [verkligen] säga ”Jesus är [min] Herre” annat än genom (influerad och i kraft av) den helige Ande. Det finns olika gåvor (fritt givna gåvor, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer), men Anden är densamme. Det finns olika tjänster (sätt att betjäna, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer), men Herren är densamme. Det finns olika typer av kraftgärningar (sätt att arbeta, utföra ett uppdrag, olika till sin karaktär, fördelade på olika personer), men Gud är densamme som verkar (inspirerar, ger kraften) i dem alla. Till varje person har Anden uppenbarats (visat sig, getts som ett bevis) för att göra nytta (kontinuerligt förena, samla, vara användbar för andra). Till en ges genom Anden [kraften att tala] ord av vishet [ett vägledande ord i en speciell situation]. Till en annan ges [kraften att ge] ord av kunskap [insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande. [Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se vers 4-6. Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16-28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se Apg 6:2-415:19-22. Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se Matt 17:24-27. Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och till kvinnan vid brunnen, se Joh 1:47-484:16.] Till en annan tro [för under och tecken] genom samma Ande. Till en annan gåvor att hela (bota sjuka, återskapa) genom samma Ande. [Det grekiska ordet är i plural. Kan syfta på många helanden men också på att det finns olika gåvor och sätt att hela olika sjukdomar, se Matt 10:1.] Till en annan att utföra kraftgärningar (mirakler, tecken, under). Till en annan profetisk klarsyn [gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syfte]. Till en annan att skilja (ha förmåga att urskilja, särskilja) mellan andar . Till en annan olika sorters språk (tungotal), Till en annan uttydning av (förmågan att förklara) [sådana] språk (tungotal). Alla dessa [gåvor, kraftgärningar] är inspirerade av (får sin kraft genom) en och samma Ande, som fördelar dem till varje person som han vill. [Paulus har beskrivit nio andliga gåvor. I vers 28-31 tas dessa upp igen, vilket är typiskt i ett kiastiskt skrivsätt. Totalt i Nya testamentet nämns över tjugo olika andliga gåvor; de övriga tre referenserna är Rom 12:6-8Ef 4:111 Pet 4:10-11.] För på samma sätt som kroppen är en (är en enhet) har den ändå många delar (lemmar). Trots att det är många olika delar, formar de tillsammans en kropp, så är det också med den Smorde (Messias, Kristus). Med en och samma Ande har vi alla döpts in i samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Vi har alla fått dricka (fått törsten släckt, blivit fyllda) av samma Ande. För kroppen består inte av en enda del (lem) utan av många. [I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, vers 12-14 och 25-27, finns en liknelse med den fysiska kroppen. Faran av ytligt jämförande och känslor av underlägsenhet/överlägsenhet tas upp. Händer och fötter är kroppsdelar som utför fysiskt arbete. Ögon, öron och näsa är sinnesorgan som bearbetar intryck. I vers 15-17 handlar det om känslan av underlägsenhet. Foten är avundsjuk på handen och örat känner sig inte lika viktig som ögat. Konkurrensen verkar finnas mellan liknande kategorier av gåvor. Foten jämför sig inte med örat eller ögat, utan med handen. I vers 21 sker konversationen mellan de mer administrativa gåvorna (öga och huvud) som inte ska se ner på de mer praktiska funktionerna (händer och fötter).] Om foten skulle säga: ”Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen”, skulle den inte ändå tillhöra kroppen? Om örat skulle säga: ”Eftersom jag inte är ögat, så tillhör jag inte kroppen”, skulle den inte ändå tillhöra kroppen? Om hela kroppen var ett öga, hur skulle den då kunna höra, eller om den bara var ett öra, hur skulle den då kunna känna lukt? Men nu har Gud placerat varje kroppsdel i kroppen, varenda en av dem precis där han ville ha dem (där de passar och fungerar bäst, där han tänkt ut att de ska vara). Om kroppen bestod av en enda del (lem), då skulle det inte vara en kropp. Men nu är det så att det är många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver inte dig”, och inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver inte er.” Nej, tvärtom, de delar av kroppen som verkar svagast (skörast) är desto mer nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är värdefulla (ärofyllda), just dem klär vi med värdighet, och de mindre attraktiva delarna omger vi med så mycket större omtanke (elegans), medan de andra delarna inte behöver något sådant. Gud har sammanfogat kroppens alla delar (förenat, kombinerat dem i rätt proportioner), och gett större ära till de delar som saknar ära [de som inte har uppenbar yttre betydelse]. Detta för att det inte skulle uppstå splittring (uppdelning, söndring – gr. schisma) i kroppen, utan delarna (lemmarna) skulle ha samma omsorg om varandra (vara genuint angelägna om vars och ens bästa). Om en kroppsdel (lem) lider, lider alla delarna (lemmarna) med [den]. Om en kroppsdel blir ärad (upphöjd), gläder sig alla delarna (lemmarna) med [den]. Nu är ni [tillsammans] den Smordes (Messias, Kristi) kropp, och var för sig [utifrån en särskild utportionerad och begränsad del – gr. ek merous] lemmar [i den]. [Det grekiska uttrycket ek merous återkommer ett flertal gånger i 1 Kor 13:9-12, då i betydelsen ”begränsad” eller ”till/utifrån en begränsad del”. Varje troende är en unik medlem i Kristi kropp, med en individuell plats och funktion.] Gud har utvalt människor (lagt ner gåvor) i församlingen (kyrkan, folket som samlas): Först apostlar (budbärare, ambassadörer) [som grundar en församling], som nummer två profeter (inspirerade förkunnare), på tredje plats lärare, sedan [de som utför] kraftgärningar (mirakler) [har styrka över onda andemakter, sjukdomar], sedan [de som har] gåvan att hela (bota sjukdomar, återskapa), [de som är speciellt fokuserade på att] hjälpa till (kärleksfulla handlingar, hjälpsamhet, bära andras bördor) [grekiska ordet ”lyfta upp, bära”], styra (gåvan att vara skicklig i administration, leda) [grekiska ordet för sjökapten], tala olika tungor (språk). [På ett övernaturligt sätt kunna tala språk man normalt inte talar, t.ex. det som skedde på pingstdagen, se Apg 2:5-13.] Alla är inte apostlar, eller hur? Alla är inte profeter, eller hur? Alla är inte lärare, eller hur? Alla utför inte kraftgärningar (mirakler), eller hur? Alla har inte extraordinär gåva att hela, eller hur? Alla talar inte andra språk, eller hur? Alla kan inte uttyda, eller hur? Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna.

Första Korinthierbrevet 12:1-31 Bibel 2000 (B2000)

I fråga om de andliga gåvorna, bröder, vill jag också att ni skall ha kunskap. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni viljelöst med, bort till de stumma avgudarna. Därför vill jag att ni skall förstå att ingen som är fylld av Guds ande säger: »Förbannelse över Jesus«, och att ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den heliga anden. Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill. Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. Kroppen består inte av en enda del utan av många. Om foten säger: »Jag är ingen hand, jag hör inte till kroppen«, så hör den likafullt till kroppen. Och om örat säger: »Jag är inget öga, jag hör inte till kroppen«, så hör det likafullt till kroppen. Om hela kroppen var öga, vad blev det då av hörseln? Om allt var hörsel, vad blev det då av luktsinnet? Men nu har Gud gett varje enskild del just den plats i kroppen som han ville. Om alltsammans var en enda kroppsdel, vad blev det då av kroppen? Nu är det emellertid många delar, men en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte.« Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga, och de delar av kroppen som vi inte tycker är fina, dem gör vi så mycket finare, och de delar vi skäms för omger vi med så mycket större anständighet, något som de anständiga delarna inte behöver. Men när Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg. Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den. I sin församling har Gud gjort några till apostlar, andra till profeter, andra till lärare; åt några har han gett gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra, att tala olika slags tungotal. Kan alla vara apostlar? Eller profeter? Eller lärare? Kan alla göra under? Eller bota sjuka? Kan alla tala med tungor eller tolka sådant tal? Nej, men sök vinna de nådegåvor som är störst. Och då skall jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.