Första Korinthierbrevet 1:20-30
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. Ty judarna begär tecken och grekerna söker visdom. Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt för att göra till intet det som var till, för att ingen människa skall berömma sig inför Gud. Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Nya Levande Bibeln (BSV)
Så vad händer då med världens alla visa och lärda människor? Vad händer med filosoferna och de stora tänkarna? Jo, Gud har visat att deras vishet inte är något annat än rent nonsens. Människorna såg att det var Gud som i sin vishet hade skapat den värld de levde i, men de använde inte sin vishet till att lära känna Gud, så att de kunde bli räddade. Därför bestämde Gud att människorna istället skulle bli räddade genom att tro på de tokigheter vi berättar för dem. Problemet är att judarna inte vill tro om de inte får se under, och att grekerna bara lyssnar till mänsklig vishet. Men vi sprider budskapet om att den Kristus som judarna väntade på dog på ett kors, något som judarna inte kan acceptera, och som för grekerna låter som rent nonsens. Men de som tackar ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vare sig de är judar eller icke-judar, de förstår att Gud visade sin kraft och vishet när han lät Kristus dö i vårt ställe. Det som verkar vara tokigheter från Gud, är visare än all mänsklig vishet. Och det som verkar vara en svaghet hos Gud, är starkare än all mänsklig styrka. Tänk på hur det var när ni själva blev inbjudna av Gud att få tillhöra honom, kära syskon. Det var inte många av er som räknades som visa och lärda, hade inflytande i samhället, eller kom från en fin familj. Nej, de som tackar ja till att få tillhöra Gud är ofta sådana som anses vara okunniga här i världen, och därför ska de visa och lärda en dag få skämmas inför Gud. De som tackar ja till att få tillhöra Gud är ofta sådana som saknar inflytande i samhället, och därför ska de mäktiga en dag få skämmas inför Gud. Ja, just de människor som resten av världen ser ner på, sådana som har låg status och inte anses vara värda något, de tackar ja till Guds inbjudan och får tillhöra honom. Gud ville nämligen visa de människor som tror att de är något, att deras status inte har något värde för honom. Ingen ska kunna skryta över sig själv inför Gud. Men inte heller ni som har tackat ja till Guds inbjudan kan skryta över er själva, för det är Gud som har gjort så att ni kan leva i gemenskap med Jesus Kristus. Gud har ju avslöjat sin vishet genom att låta Kristus köpa oss fria från vårt slaveri under synden, så att vi nu är skuldfria inför Gud och kan leva helt för honom.
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Karl XII 1873 (SK73)
Hvar äro de kloke? Hvar äro de Skriftlärde? Hvar äro denna verldenes vise? Hafver icke Gud denna verldenes vishet gjort till galenskap? Ty efter verlden icke kunde genom sin visdom känna Gud i hans visdom, så täcktes Gudi med dåraktiga predikan frälsa dem som tro. Efter det Judarna begära tecken, och Grekerna söka efter vishet; Men vi predike den korsfästa Christum, Judomen en förargelse, och Grekomen en galenskap. Men dem samma, Judom och Grekom, som kallade äro, predike vi Christum, Guds kraft, och Guds visdom. Ty Guds galenskap är visare än menniskor, och Guds svaghet är starkare än menniskor. Käre bröder, ser på edor kallelse; icke månge köttsliga vise, icke månge mägtige, icke månge ädlingar äro kallade. Men det, som galet var för verldene, hafver Gud utvalt, på det han skulle göra de visa till skam; och det svagt var för verldene hafver Gud utvalt, på det han skulle göra det till skam som starkt är. Och det, som var oädla, och föraktadt för verldene, hafver Gud utvalt, och det intet är; på det han skulle göra det till intet, som något är; På det intet kött skall kunna berömma sig för honom; Af hvilkom I ock ären i Christo Jesu, den oss af Gudi är gjord till visdom, och till rättfärdighet, och till helgelse, och till förlossning
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Svenska 1917 (SVEN)
Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap? Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro. Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap, men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var. Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud. Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? När världen inte genom sin visdom lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap vi förkunnar frälsa dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, både judar och greker, predikar vi Kristus som Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor. Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa på världens sätt, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud . Tack vare honom är ni i Kristus Jesus. För oss har han blivit vishet från Gud, rättfärdighet, helgelse och återlösning
Första Korinthierbrevet 1:20-30 nuBibeln (NUB)
Så var finns nu de visa? Och de skriftlärda och denna tidsålderns tänkare? Har inte Gud gjort denna världens vishet till dårskap? I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror. Judarna kräver tecken och grekerna söker vishet. Men vi förkunnar den korsfäste Kristus, som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap. Men för de kallade, vare sig de är judar eller greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna. Syskon, tänk på hur det var när ni själva blev kallade. Det var inte många av er som mänskligt sett räknades som visa, inte många som hade inflytande eller kom från en fin familj. Nej, Gud valde ut det som är dåraktigt i världens ögon, för att de visa skulle få skämmas, och Gud valde ut det som är svagt i världens ögon, för att de starka skulle få skämmas. Det som har låg status och som världen ser ner på, det som inte är något, det utvalde Gud, för att göra om intet det som anses vara något, för att ingen ska kunna skryta inför Gud. Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Svenska Kärnbibeln (SKB)
Var är de [grekiska] visa (filosoferna, tänkarna)? Var är de [judiska] skriftlärda? Var är den här världens debattörer? [De finns inte, för Gud har utplånat dem, se vers 19.] Har inte Gud visat vilken dårskap den här världens visdom är? [Jes 55:8-9] Den här världen med all sin visdom (filosofiskt tänkande) har misslyckats att känna igen Gud i hans vishet. Därför valde Gud att rädda (frälsa, upprätta, bevara, hela, försörja, befria) dem som tror, genom ”dårskapen” som predikas [att man blir frälst genom att ”bara” tro]. Judarna begär tecken (mirakler) och grekerna söker efter visdom (en filosofisk mänsklig kunskap), men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus) korsfäst, [Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 17 och 1 Kor 2:2 som ramar in detta stycke.] en stötesten (skandal, något genant) för judarna och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna. Men för dem som är kallade, vare sig jude eller grek, är den Smorde (Messias, Kristus) Guds kraft och Guds visdom. Guds ”dårskap” [att han frälser syndiga människor] är visare än mänsklig vishet, och Guds ”svaghet” [hans osjälviska, utgivande kärlek] är starkare än mänsklig styrka. [Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.] Syskon (bröder och systrar i tron), det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade. I världslig mening (efter köttet) var inte många av er visa, inte många var inflytelserika (mäktiga), inte många från förnäm släkt. [Guds kallelse är inte baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.] Men det som är dåraktigt för världen valde (medvetet utvalde) Gud för att de [som tror sig vara] visa skulle komma på skam, och det världen anser vara svagt utvalde Gud för att de [som tror sig vara] mäktiga skulle komma på skam. Gud utvalde det som världen ser ner på [de utan förnäm släkt, status] och det som var föraktat (utan värde), även det som ingenting var, för att göra till intet (förbigå) det som är någonting [som världen anser viktigt]. Detta för att ingen människa (inget kött) skulle kunna berömma sig (skryta) inför Gud. På grund av (men genom, från) honom är ni i (lever ni förenade med) den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, som har blivit vår vishet från Gud. Han har blivit vår [visheten i Jesus blir synlig genom vår]: rättfärdighet [har gjort att vi utan skuld kan möta en helig Gud], helgelse (har renat och avskilt oss för tjänst) och återbetalning (befrielse) [betalat priset för att köpa oss fria från evig dom för synd].
Första Korinthierbrevet 1:20-30 Bibel 2000 (B2000)
Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna. Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.