Första Krönikeboken 17:1-27
Första Krönikeboken 17:1-27 Bibel 2000 (B2000)
När David hade inrättat sig i sitt hus sade han till profeten Natan: »Jag bor i ett hus av cederträ, men Herrens förbundsark står i ett tält.« Natan svarade: »Gör vad du tänker, Gud är med dig.« Samma natt kom Guds ord till Natan: »Gå till David, min tjänare, och säg honom: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga mig det hus jag skall bo i. Jag har aldrig bott i något hus utan har flyttat omkring från tält till tält, från boning till boning, alltsedan jag förde ut Israel. Under hela den tid jag färdats med israeliterna har jag aldrig förebrått någon av deras domare, dessa som jag satt till herdar för mitt folk, att de inte har byggt mig ett hus av cederträ. — Du skall vidare framföra detta till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förgöras av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, jag skall förödmjuka alla dina fiender. Nu kungör jag att Herren skall bygga dig ett hus, ett kungahus. Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.« Natan framförde till David allt detta som Herren hade sagt och uppenbarat. Då trädde kung David inför Herren och satte sig ner. Han sade: »Vem är då jag, Herre Gud, och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt? Men du har inte låtit detta vara nog, o Gud, utan talar också om min ätt i en fjärran framtid. [---] Vad skall jag mera säga till dig om den ära du har visat mig? Du känner din tjänare. Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja har du gjort allt detta underbara och låtit mig få veta det. Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du — därom vittnar allt vi hört. Och det finns inget folk på jorden som kan jämföras med ditt folk Israel, ett folk som Gud själv har lett och räddat åt sig som sitt eget för att göra sitt namn känt genom stora och förunderliga gärningar, ett folk som du har räddat ur Egypten för att sedan driva undan folken i dess väg. Du har för all framtid gjort Israel till ditt eget folk, och du, Herre, har blivit deras Gud. Herre, låt alltid det ord stå fast som du har uttalat om mig och min ätt, och uppfyll vad du har lovat. Ja, låt det stå fast; då skall ditt namn alltid äras och man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Och din tjänare Davids ätt skall bestå inför dig. Min Gud, du har själv uppenbarat för mig att du skall bygga mig ett hus, ett kungahus. Därför har din tjänare vågat be inför dig. Du, Herre, är Gud, och nu har du gett mig detta stora löfte. Nu har du beslutat att välsigna min ätt så att den alltid får bestå inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det förblir välsignat för alltid.«
Första Krönikeboken 17:1-27 Svenska Folkbibeln (SFB98)
När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan HERRENS förbundsark står i ett tält." Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig." Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: "Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo. Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr, alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig. Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt." Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David. Då gick kung David in och satte sig ner inför HERRENS ansikte och sade: "Vem är jag, HERRE, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, HERRE, Gud. Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare. HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron. Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten. Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. Och nu, HERRE, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt. Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. Och nu, HERRE, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat för evigt."
Första Krönikeboken 17:1-27 Karl XII 1873 (SK73)
Det begaf sig, då David bodde i sitt hus, sade han till Propheten Nathan: Si, jag bor uti cedrehus; och Herrans förbunds ark under tapeter. Nathan sade till David: Allt det i ditt hjerta är, det gör; ty Gud är med dig. Men i samma natt ene kom Guds ord till Nathan, och sade: Gack och säg minom tjenare David: Detta säger Herren: Du skall icke bygga mig ett hus till boning. Förty jag hafver icke bott uti något hus, ifrå den dag, då jag Israels barn utförde, allt intill denna dagen; utan jag hafver varit der tabernaklet varit hafver, och boningen. Ehvar jag vandrade i hela Israel, hafver jag ock någor tid talat till någon domare i Israel, den jag budit hafver, att föda mitt folk, och sagt: Hvi byggen I icke mig ett cedrehus? Så säg nu alltså till min tjenare David: Detta säger Herren Zebaoth: Jag hafver tagit dig utaf markene, der du följde fåren, att du skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel; Och hafver varit med dig, ehvart du for, och hafver utrotat dina fiendar för dig; och hafver gjort dig ett namn, såsom de store på jordene namn hafva. Men jag skall sätta mino folke Israel ett rum, och skall plantera det, så att det skall der bo, och icke mer rördt varda; och arghetens barn skola icke mer qvälja det, såsom tillförene, Och på den tiden, då jag böd domarena öfver mitt folk Israel. Och jag skall undertrycka alla dina fiendar; och förkunnar dig, att Herren vill bygga dig ett hus. När nu dine dagar ute äro, att du går till dina fäder, så skall jag uppväcka dina säd efter dig, den en af dina söner vara skall, honom vill jag bereda ett rike. Han skall bygga mig ett hus, och jag vill stadfästa hans stol till evig tid. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och jag skall icke vända mina barmhertighet ifrå honom, såsom jag vände henne ifrå honom, som för dig var; Utan jag skall sätta honom i mitt hus, och uti mitt rike evinnerliga, så att hans stol skall blifva beständig i evig tid. Och då Nathan efter all desso ord och syn talat hade med David, Kom Konung David, och blef inför Herranom, och sade: Ho är jag, Herre Gud? Och hvad är mitt hus, att du hafver låtit mig komma härtill? Och dig hafver ändå icke tyckt det nog vara, Gud; utan du hafver ock öfver dins tjenares hus ännu talat om tillkommande ting i framtiden, och hafver sett till mig, Herre Gud, ofvanefter, såsom en menniska den andra. Hvad skall David mer säga till dig, att du skulle ära din tjenare? Du känner din tjenare. Herre, för din tjenares skull, efter ditt hjerta hafver du all sådana stor ting gjort, att du skulle all storhet kunnoga göra. Herre, ingen är din like, och ingen Gud är utan du, af hvilkom vi med vår öron hört hafve. Och hvar är något folk på jordene, såsom ditt folk Israel, dit en Gud gången är, till att förlossa sig ett folk, och göra sig sjelfvom ett Namn af stor och förskräckelig ting, till att utdrifva Hedningar för dino folke, som du utur Egypten förlossat hafver? Och hafver gjort ditt folk Israel dig till folk evinnerliga, och du, Herre, äst deras Gud vorden. Nu, Herre, det ord, som du talat hafver öfver din tjenare, och öfver hans hus, varde sant i evig tid, och gör såsom du sagt hafver. Och ditt Namn varde sant och stort i evig tid, att man säga må: Herren Zebaoth Israels Gud är Gud i Israel; och dins tjenares Davids hus vare beständigt för dig. Ty du, min Gud, hafver öppnat din tjenares öra, att du vill bygga honom ett hus; derföre hafver din tjenare funnit, att han inför dig beder. Nu, Herre, du äst Gud, och du hafver sådana god ting sagt till din tjenare. Tag nu till att välsigna dins tjenares hus, att det blifver evinnerliga för dig; ty hvad du, Herre, välsignar, det är välsignadt evinnerliga.
Första Krönikeboken 17:1-27 Svenska 1917 (SVEN)
Då nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av cederträ, under det att HERRENS förbundsark står under ett tält.»2 Sam. 7,1 f. Natan sade till David: »Gör allt vad du har i sinnet; ty Gud är med dig.» Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade: »Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Icke du skall bygga mig det hus som jag skall bo i. Jag har ju icke bott i något hus, från den dag då jag förde Israel hitupp ända till denna dag, utan jag har flyttat ifrån tält till tält, ifrån tabernakel till tabernakel. Har jag då någonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon enda av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: 'Varför haven I icke byggt mig ett hus av cederträ?' Och nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f. Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sådant som de störstes namn på jorden. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där, utan att vidare bliva oroat. Orättfärdiga människor skola icke mer föröda det, såsom fordom skedde, och såsom det har varit allt ifrån den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina fiender. Så förkunnar jag nu för dig att HERREN skall bygga ett hus åt dig. Ty det skall ske, att när din tid är ute och du går till dina fäder skall jag efter dig upphöja din son, en av dina avkomlingar; och jag skall befästa hans konungamakt. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evig tid.1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krön. 28,6 f. Ps. 89,4 f. 132, Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min nåd skall jag icke låta vika ifrån honom, såsom jag lät den vika ifrån din företrädare.Ps. 89, Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evig tid.»Luk. 1,32 f. Alldeles i överensstämmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David. Då gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har låtit mig komma härtill? Och detta har likväl synts dig vara för litet, o Gud; du har talat angående din tjänares hus om det som ligger långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig på människosätt, for att upphöja mig, HERRE Gud. Vad skall nu David vidare säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner ju din tjänare. HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. HERRE, ingen är dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med våra öron.Dan. 3, Och var finnes på jorden något enda folk som är likt ditt folk Israel, vilket Gud själv har gått åstad att förlossa åt sig till ett folk -- för att så göra dig ett stort och fruktansvärt namn, i det att du förjagade hedningarna för ditt folk, det som du hade förlossat ifrån Egypten?5 Mos. 4,7 f. Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud Så må nu, HERRE, vad du har talat om din tjänare och om hans hus bliva fast för evig tid; gör såsom du har talat. Då skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, så att man skall säga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel.' Och så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus; därför har din tjänare dristat att bedja inför dig. Och nu, HERRE, du är Gud; och då du har lovat din tjänare detta goda, så må du nu ock värdigas välsigna din tjänares hus, så att det förbliver evinnerligen inför dig. Ty vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat evinnerligen.»
Första Krönikeboken 17:1-27 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan HERRENS förbundsark står i ett tält.” Natan sade till David: ”Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.” Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger HERREN: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger HERREN Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att HERREN ska bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.” Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David. Då gick kung David in och satte sig ner inför HERRENS ansikte och sade: ”Vem är jag, HERRE Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, HERRE Gud. Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. HERRE, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. HERRE, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud. Och nu, HERRE, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt. Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: HERREN Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. Och nu, HERRE: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, HERRE, välsignar, det är välsignat för evigt.”
Första Krönikeboken 17:1-27 nuBibeln (NUB)
När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan HERRENS förbundsark får stå i ett tält!” ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.” Men samma natt kom Guds ord till Natan: ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger HERREN: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare, de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’ Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas HERRE: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Jag förkunnar nu att HERREN ska bygga ett hus åt dig. När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling, en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ” Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat. Då gick kung David in och satte sig inför HERREN och sa: ”HERRE Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o HERRE, Gud! Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. HERRE, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting. HERRE, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, HERRE, har blivit deras Gud. HERRE, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas HERRE är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. För du, HERRE, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, HERRE, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”
Första Krönikeboken 17:1-27 Svenska Kärnbibeln (SKB)
När David satt i sitt hus, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält.” Natan sa till David: ”Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.” Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sa: ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ? Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem [2 Mos 15:17Ps 44:2-3] så att de får bo kvar där utan att bäva (skakas) mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr [i Egypten, ökenvandringen] och under den tid (de dagar) då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender. Och jag berättar för dig att Herren (Jahveh) ska bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. Jag ska vara hans fader och han ska vara min son, och min nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed) ska jag inte låta vika av från honom, som jag lät den vika av från din företrädare [Saul]. Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.” Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David. Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sa: ”Vem är jag, Herre (Jahveh), Gud (Elohim), och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre (Jahveh), Gud (Elohim). Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud. Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har talat. Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. Och nu, Herre: du är Gud, och du talar (har talat) över din tjänare detta goda. Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt.”