Första Krönikeboken 12:1-22
Första Krönikeboken 12:1-22 Bibel 2000 (B2000)
Detta är de som slöt sig till David i Siklag, medan han ännu gömde sig undan Saul, Kishs son; de tillhörde de kämpar som bistod honom i striden. De var beväpnade med bågar och kunde slunga stenar och skjuta pilar med både höger och vänster hand. De var benjaminiter, släktingar till Saul. Den främste var Achieser, därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, Jishmaja från Givon, en av de trettio kämparna och deras anförare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla av Korachs släkt, samt Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor. Av gaditerna gick en del över till David vid bergfästet i öknen; tappra män och goda soldater, rustade med sköld och lans. De liknade lejon och var snabba som gaseller på bergen. Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. Dessa hörde till Gads stam och var de främsta i hären; den svagaste motsvarade hundra man, den starkaste tusen. Det var dessa som i första månaden gick över Jordan när den hade svämmat över sina bräddar så att alla dalarna i öster och väster blivit avskurna. Av Benjamins och Judas män kom några till David i bergfästet. David gick ut till dem och sade: »Om ni har kommit till mig med gott uppsåt och för att hjälpa mig är jag villig att förena mig med er. Men om ni vill förråda mig åt mina fiender, fastän jag inte har gjort någonting orätt, då må våra fäders Gud se det och straffa er.« Men Amasaj, den främste av de trettio, fylldes av ande och sade: »Dig följer vi, David, vi är med dig, Jishajs son. Framgång och seger åt dig och åt dem som stöder dig, ty din Gud är ditt stöd!« Då tog David emot dem och gav dem befäl i sin trupp. Från Manasse gick några över till David när han med filisteerna drog ut till strid mot Saul. Men han kom aldrig att kämpa på filisteernas sida, ty deras furstar höll rådslag och skickade sedan bort honom. »Vi riskerar huvudet om han går över till sin herre Saul«, sade de. När han tågade till Siklag gick dessa från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj, hövdingar i Manasses släkter. Dessa hjälpte David mot rövarbandet, ty de var alla tappra soldater och blev befälhavare i hären. Dag för dag kom allt flera till David för att bistå honom, till dess att hären blev ofantligt stor.
Första Krönikeboken 12:1-22 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Dessa var de som kom till David i Siklag, medan han ännu gömde sig för Saul, Kish son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. De var beväpnade med båge och skickliga i att både med höger och vänster hand slunga stenar och skjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kom följande: Ahieser, den främste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu, och gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna och anförare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, Elusaj, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam, Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor. Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde, Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde. Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte. Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den ringaste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. Det var dessa som i första månaden gick över Jordan, när den svämmade över alla sina bräddar, och som jagade bort alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. Då gick David ut emot dem och sade till dem: "Om ni kommer till mig i fredlig avsikt och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men om ni kommer för att förråda mig åt mina ovänner, fastän mina händer är fria från våld, då må våra fäders Gud se det och straffa det." Men Anden hade kommit över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade: "Dina är vi, David, och med dig står vi, du Isais son. Frid, frid vare med dig, och frid vare med dem som hjälper dig, ty din Gud hjälper dig!" David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara. Från Manasse gick några över till David, när han tillsammans med filisteerna drog ut i strid mot Saul. David och hans män fick dock inte hjälpa filisteerna, eftersom filisteernas furstar sedan de hade haft rådslag skickade bort honom och sade: "Det gäller våra huvuden, om han går över till sin herre Saul." När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. Dessa hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev anförare i hären. Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
Första Krönikeboken 12:1-22 Svenska 1917 (SVEN)
Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han ännu höll sig undan för Saul, Kis' son; de hörde till de hjältar som bistodo honom under kriget.1 Sam. 27, De voro väpnade med båge och skickliga i att, både med höger och med vänster hand, slunga stenar och avskjuta pilar från bågen. Av Sauls stamfränder, benjaminiterna, kommo: Ahieser, den förnämste, och Joas, gibeatiten Hassemaas söner; Jesuel och Pelet, Asmavets söner; Beraka; anatotiten Jehu; gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjältarna, anförare för de trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad; Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja; koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam; Joela och Sebadja, söner till Jeroham, av strövskaran. Och av gaditerna avföllo några och gingo till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän skickliga att strida, rustade med sköld och spjut; de hade en uppsyn såsom lejon och voro snabba såsom gaseller på bergen: Eser, den förnämste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, Masmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, Attai, den sjätte, Eliel, den sjunde, Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde, Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte. Dessa hörde till Gads barn och till de förnämsta i hären; den ringaste av dem var ensam så god som hundra, men den ypperste så god som tusen. Dessa voro de som i första månaden gingo över Jordan, när den var full över alla sina bräddar, och som förjagade alla dem som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. Av Benjamins och Juda barn kommo några män till David ända till bergfästet. Då gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem: »Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bistå mig, så är mitt hjärta redo till förening med eder; men om I kommen för att förråda mig åt mina ovänner, fastän ingen orätt är i mina händer, då må våra fäders Gud se därtill och straffa det.» Men Amasai, den förnämste bland de trettio, hade blivit beklädd med andekraft, och han sade: »Dina äro vi, David, och med dig stå vi, du Isais son. Frid vare med dig, frid, och frid vare med dem som bistå dig ty din Gud har bistått dig!» Och David tog emot dem och gav dem plats bland de förnämsta i sin skara. Från Manasse gingo några över till David, när han med filistéerna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bistå dessa; ty när filistéernas hövdingar hade rådplägat, skickade de bort honom, i det de sade: »Det gäller huvudet för oss, om han går över till sin herre Saul.1 Sam. 29, När han då drog till Siklag, gingo dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai, huvudmän för de ätter som tillhörde Manasse. Dessa bistodo David mot strövskaran, ty de voro allasammans tappra stridsmän och blevo hövitsmän i hären.1 Sam. 30,15 f. Dag efter dag kommo nämligen allt flera till David för att bistå honom, så att hans läger blev övermåttan stort.
Första Krönikeboken 12:1-22 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Dessa var de som kom till David i Siklag medan han gömde sig för Saul, Kishs son. De hörde till de hjältar som hjälpte honom under kriget. De var beväpnade med båge och skickliga i att slunga stenar och skjuta pilar från bågen både med höger och vänster hand. Av Sauls stamfränder benjaminiterna kom följande: Ahieser, den främste, och Joash, gibeatiten Hashemaas söner, Jesuel och Pelet, Asmavets söner, Beraka, anatotiten Jehu, och gibeoniten Jishmaja, en av de trettio hjältarna och ledare för de trettio, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, harufiten Shefatja, koraiterna Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashobeam, Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor. Av gaditerna gick några över till David i bergfästet i öknen, tappra män, krigsmän, skickliga att strida, rustade med sköld och spjut. Deras ansikten var som lejons och de var snabba som gaseller på bergen: Eser, den främste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje, Mashmanna, den fjärde, Jeremia, den femte, Attaj, den sjätte, Eliel, den sjunde, Johanan, den åttonde, Elsabad, den nionde. Jeremia, den tionde, Makbannaj, den elfte. Dessa var av Gads barn och hörde till de främsta i hären. Den minste av dem var ensam så god som hundra, och den störste så god som tusen. Det var de som i första månaden gick över Jordan när den svämmade över alla sina bräddar och jagade bort alla som bodde i dalarna, åt öster och åt väster. Av Benjamins och Juda barn kom några män till David i hans fästning. Då gick David ut emot dem och sade till dem: ”Om ni kommer till mig med fredliga avsikter och vill hjälpa mig, så är jag beredd att förena mig med er. Men kommer ni för att förråda mig till mina fiender fastän mina händer är fria från våld, då ska våra fäders Gud se det och straffa det.” Men Anden kom över Amasaj, den främste bland de trettio, och han sade: ”Dina är vi, David, och med dig står vi, du Ishais son. Frid, frid vare med dig, och frid vare med dem som hjälper dig, för din Gud hjälper dig!” David tog emot dem och gjorde dem till befälhavare i sin krigarskara. Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filisteerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filisteerna, för filisteernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sade: ”Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!” När han gav sig i väg till Siklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här.
Första Krönikeboken 12:1-22 nuBibeln (NUB)
Dessa är de som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul, Kishs son. De var bland de kämpar som bistod honom i striden. De var beväpnade med bågar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De var benjaminiter, liksom Saul. Ledaren var Achieser och därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, Jishmaja från Givon, en av de trettio och deras ledare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla från Korachs släkt, och Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor. Några gaditer gick också över till David i bergfästet i öknen. De var alla tappra män, skickliga krigare, som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och snabba som gaseller i bergen. Eser var den främste, Obadja den andre, Eliav den tredje, Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte, Attaj den sjätte, Eliel den sjunde, Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde, Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte. Dessa män tillhörde Gads stam och var de främsta i hären. Den svagaste av dem kunde jämföras med hundra andra, och den starkaste med tusen. De gick över Jordan i den första månaden, när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både i öster och väster. Andra av Benjamins män och några från Juda kom också till David i bergfästet. Han gick ut och mötte dem och sa till dem: ”Om ni har kommit i fredliga avsikter för att hjälpa mig, är jag villig att förena mig med er. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender, fastän jag inte gjort något orätt, då ska våra förfäders Gud se det och döma er.” Då kom Anden över Amasaj, den främste bland de trettio, och han svarade: ”Vi tillhör dig, David, vi är med dig, Jishajs son! Välgång och framgång för dig och för alla som står upp för dig, för din Gud är din hjälp!” David tog alltså emot dem och lät dem bli ledare för sin trupp. Några från Manasse gick över till David, när han skulle strida med filistéerna mot Saul. Men de gav dem aldrig någon hjälp, eftersom de filisteiska befälhavarna rådgjorde med varandra och skickade bort honom och sa: ”Det kan kosta oss huvudet, om han går över till sin herre Saul.” När David gick till Siklag, gick dessa män från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse. De hjälpte David när han stred mot rövarband. De var tappra och blev befälhavare i hären. Dagligen slöt sig män till David, så att han till slut hade en stor armé, som Guds.