Psaltaren 88:1-18

HERRE, min räddnings Gud, jag ropar inför dig dag och natt. Låt min bön komma till dig, lyssna till mitt rop! Jag är bedrövad i djupet av min själ, och jag närmar mig dödsriket. Jag räknas till dem som ska begravas, jag är en man utan kraft. Jag har lagts bland de döda, likt de stupade som ligger i graven, de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig. Du har lagt mig i gropen, i det djupaste mörker. Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig. Séla Du har drivit mina vänner ifrån mig och fyllt dem med avsky för mig. Jag är fångad och finner ingen utväg. Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig, HERRE, jag sträcker ut mina händer mot dig. Gör du under för de döda? Reser sig deras andar för att prisa dig? Séla Talar man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet? Är dina under kända i mörkret, din rättfärdighet i glömskans land? Jag ropar till dig, HERRE, och på morgonen stiger min bön till dig. Varför förkastar du mig, HERRE? Varför döljer du ditt ansikte för mig? Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden. Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer. Din vrede har svept över mig, jag går under av all skräck. Den omger mig likt vatten hela dagen, den sluter sig kring mig från alla sidor.

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Psaltaren 88:1-18