Filipperbrevet 1:12-30

Syskon, jag vill att ni ska veta att det som hänt mig faktiskt har bidragit till evangeliets framgång. Alla här – inklusive soldaterna från det kejserliga gardet – vet nu att jag sitter fängslad för Kristus skull. De flesta av de troende har också genom min fångenskap fått en ännu starkare tro på Herren och sprider nu budskapet från Gud utan minsta rädsla. En del förkunnar visserligen Kristus av avundsjuka och rivalitet. Men andra har rena motiv, och de gör det av kärlek, eftersom de vet att jag har fått i uppdrag att försvara evangeliet. De förstnämnda förkunnar Kristus av själviska, orena motiv, och tror att de kan göra det svårare för mig här i fängelset. Men vad spelar det för roll? Vilka motiv de nu än har – falska eller sanna – så sprids i alla fall budskapet om Kristus, och det gör mig glad. Ja, jag tänker fortsätta att glädja mig, för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö. Livet är ju för mig Kristus och döden en vinst. Men om ett fortsatt liv i den här kroppen ger mig fler möjligheter till ett fruktbart arbete, då vet jag inte vad jag föredrar. Jag dras åt båda hållen: jag längtar efter att få bryta upp och vara hos Kristus, vilket vore bättre. Men för er är det viktigare att jag lever kvar här. Det är jag övertygad om, och därför vet jag också att jag ska stanna kvar hos er alla, så att ni kan växa och få ännu mer glädje i tron. När jag sedan kommer tillbaka till er, har ni ännu större skäl att vara stolta över Kristus Jesus för min skull. Lev nu bara på ett sätt som är värdigt evangeliet om Kristus. Antingen jag är på besök hos er eller är någon annanstans, vill jag höra att ni står fasta och är eniga i en och samma ande, så att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet. Var aldrig någonsin rädda för era motståndare. Det blir ett tecken för dem att de är på väg att gå förlorade, medan ni ska bli räddade av Gud. Ni har ju fått nåden inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för honom. Ni och jag har samma kamp att utkämpa, som ni såg att jag hade och som jag fortfarande har.