Nahum 3:1-19

Ve dig, du blodiga stad, så full av lögn och byten från otaliga plundringar! Piskorna viner, vagnshjulen dånar, hästarna galopperar, och vagnarna rullar! Kavalleriet drar fram med blixtrande svärd och glittrande spjut. Mängder av slagna, högar av döda, otaliga lik, man snavar över liken! Orsaken till allt detta är skökans måttlösa otukt, den vackra skökan, trolldomskonsternas mästarinna, som tjusade folken med sin prostitution och folkslagen med sin häxkonst. ”Nu vänder jag mig mot dig, säger härskarornas HERRE. Jag ska lyfta din kjol över ditt ansikte, visa folken din nakenhet och kungarikena din skam. Jag ska släpa dig i smutsen, utsätta dig för förakt och göra dig till ett spektakel. Alla som ser dig ryggar tillbaka och säger: ’Nineve ligger i ruiner, men vem sörjer över det?’ Finns det någon som skulle kunna trösta henne?” Skulle du vara bättre än No Amon, som låg vid Nilen, omgivet av vatten? Floden var dess skydd, vatten dess mur. Kush och Egypten var dess gränslösa styrka, Put och Libyen dess stöd. Men även folket i No Amon togs till fånga och fördes bort i landsflykt. Deras späda barn krossades vid varje gathörn. Man drog lott om deras förnämsta män, och stormännen blev bundna i kedjor. Också du ska bli drucken, få gömma dig och söka skydd mot fienden. Alla dina fästen är som fikonträd med deras första mogna frukter. Skakar man träden faller fikonen i munnen på den som vill äta. Dina soldater är som kvinnor hos dig. Portarna till ditt land står vidöppna för dina fiender, och elden har förtärt dina bommar. Ös upp vatten för belägring! Förstärk dina fästen! Stig ner i leran, trampa i murbruket, förstärk tegelformen! Men elden ska ändå förtära dig och svärdet hugga ner dig. Du ska förtäras som gräshoppor, ja som gräshoppsyngel, som väldiga svärmar av gräsbitare och gräshoppor. Dina köpmän har blivit fler än himlens stjärnor, likt gräsbitare skövlar de och flyger bort. Dina förnämsta är som svärmar av gräshoppor, dina skrivare som en hord av gräsbitare. De slår sig ner på muren när dagen är sval, men när solen kommer fram flyr de bort, och ingen vet var de är. Dina herdar sover, Assyriens kung, dina förnämsta har lagt sig. Ditt folk är skingrat på bergen, och det finns ingen som samlar dem. Det finns ingen läkedom för ditt sår, din skada kan inte botas. Alla som hör om ditt öde klappar i händerna över dig. För vem har inte fått lida för din ständiga grymhet?