Markus 4:1-20

Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han: ”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!” När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen. Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, för att ’de ska se men ändå inte fatta, höra men ändå inte förstå, och därför inte vända om och få förlåtelse.’ Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser? Det lantbrukaren sår är ordet. Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort. Sådden bland tistlar är de som hör ordet men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst. Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”