Markus 2:1-17

Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit hem spred sig snabbt. Då samlades där så mycket folk att de inte ens fick plats utanför dörren. Och han förkunnade ordet för dem. Då kom fyra män till honom bärande på en förlamad man. Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner bädden med den förlamade. När Jesus såg deras tro, sa han till den förlamade: ”Min son, dina synder är förlåtna.” Men några skriftlärda satt där, och de tänkte i sina hjärtan: ”Hur kan han tala på det viset och häda? Vem utom Gud kan förlåta synder?” Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och frågade dem: ”Varför tänker ni sådana tankar i era hjärtan? Vilket är lättare, att säga till den förlamade: ’Dina synder är förlåtna’, eller att säga: ’Res dig upp, ta din bädd och gå?’ ” ”Men för att ni ska veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden,” – nu talade han till den förlamade: ”säger jag till dig: Res dig upp, ta din bår och gå hem!” Då steg mannen upp, tog sin bädd och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och sa: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!” Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och följ mig”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus. När Jesus senare åt i hans hus, fanns där många tullindrivare och syndare som åt tillsammans med honom och hans lärjungar, för många av dem hade också börjat följa Jesus. Då de skriftlärda bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans lärjungar: ”Äter han verkligen med tullindrivare och syndare?” Men Jesus hörde det och sa till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.”