Markus 14:17-42

Markus 14:17-42 NUB

På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.” Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?” Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig. För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.” Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.” När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget. Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, så att fåren skingras.’ Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.” Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!” Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.” Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak. De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest, och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.” Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. ”Abba, Fader”, sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.” Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.” Så gick han bort och bad med samma ord. Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga. När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Markus 14:17-42