Han berättade en annan liknelse för dem:
”Himmelriket är som när en man sår ett senapsfrö i en åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland kryddväxterna och blir till ett träd, där fåglarna kan komma och bygga bo bland grenarna.”
Han berättade också en annan liknelse:
”Himmelriket är som när en kvinna blandar in surdeg i tre mått mjöl, så att hela degen blir syrad.”
Allt detta berättade Jesus för folket genom att använda liknelser. Han talade aldrig till dem utan en liknelse, för att det skulle uppfyllas som förutsagts genom en profet:
”Jag vill öppna min mun för liknelser,
jag ska yttra hemligheter gömda sedan världens skapelse.”
Sedan lämnade Jesus folket och gick hem, och hans lärjungar kom och bad honom förklara liknelsen om ogräset och vetet.
Han svarade: ”Människosonen är den som sår den goda säden. Åkern är världen, säden är rikets barn, och ogräset den Ondes. Fienden, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar.
Som när ogräset skiljs från vetet och bränns upp, så ska det vara vid tidsålderns slut. Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska rensa hans rike från alla dem som förleder andra och gör det som är mot lagen, och de ska kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. Men de rättfärdiga ska lysa som solen i sin Faders rike. Lyssna, den som har öron!
Himmelriket är som när en man upptäcker en skatt i en åker. I sin iver gräver han ner skatten igen och går och säljer allt han äger för att kunna köpa åkern.
Himmelriket är också som när en köpman är på jakt efter dyrbara pärlor. Då han upptäcker en värdefull pärla, går han iväg och säljer allt han äger för att kunna köpa den.
Himmelriket är också som när man kastar ut ett nät i sjön för att fånga fiskar av olika slag. När nätet är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och sorterar fisken. De ätbara fiskarna lägger man i en korg, men de andra slänger man bort.
Så ska det vara vid tidsålderns slut. Änglarna ska komma och skilja de onda människorna från de rättfärdiga, och sedan kasta de onda i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och skära tänder. Har ni nu förstått alla dessa liknelser?” ”Ja”, sa de, ”det har vi.”
Då sa han: ”Det betyder att varje skriftlärd som blivit himmelrikets lärjunge är som en husbonde som ur sitt förråd kan ta fram både av det nya och det gamla.”
När Jesus hade berättat alla dessa liknelser, lämnade han platsen. Han kom sedan till sin hemstad. Där undervisade han i synagogan, och han förvånade alla med sin vishet och sina under. De sa:
”Det är ju bara snickarens son. Är inte hans mor Maria, och hans bröder Jakob, Josef, Simon och Judas, och alla hans systrar bor väl här? Var har han fått allt detta ifrån?” Och de retade sig på honom.
Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad och i sin egen familj.” Och på grund av deras otro gjorde han bara några få under där.