Lukas 3:1-22

Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. Hannas och Kajafas var överstepräster. Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Jämna vägen för honom! Varje dal ska fyllas, alla berg och höjder sänkas, krokiga stigar rätas och steniga vägar jämnas. Då ska alla människor få se Guds räddning.’ ” När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? Nej, handla som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!” Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?” Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.” Även tullindrivare kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?” Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.” ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater. Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.” Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.” På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem. Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning. Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”