Lukas 19:29-44

När han kom i närheten av Betfage och Betania vid det berg som kallas Olivberget, skickade han iväg två av lärjungarna och sa: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. Och om någon frågar varför ni tar den, så säg bara: ’Herren behöver den.’ ” De två gick då iväg och hittade den precis som Jesus sagt. När de höll på att lösgöra den, kom ägarna och frågade: ”Varför tar ni åsnan?” De svarade: ”Herren behöver den.” Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. De lade sina mantlar på den och hjälpte Jesus att sitta upp. När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar på vägen. Och då han närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, började hela lärjungaskaran att ropa ut sin glädje och lovprisa Gud för alla de under de hade sett. ”Välsignad är han, kungen, som kommer i Herrens namn!” jublade de. ”Fred i himlen och ära i höjden!” Men några fariseer i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att inte ropa så där!” Då svarade han dem: ”Jag säger er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa.” När han sedan kom närmare och såg staden framför sig, brast han i gråt över den. ”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få fred”, sa han. ”Men nu är det fördolt för dig. Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll. De ska jämna dig med marken och dina invånare med dig. De ska inte lämna kvar en enda sten ovanpå en annan, eftersom du inte tog tillfället i akt när Gud besökte dig.”

Gratis läsplaner och andakter relaterade till Lukas 19:29-44