Lukas 14:25-34

Jesus var omgiven av stora mängder människor, och han vände sig till dem och sa: ”Den som kommer till mig utan att hata sina föräldrar och sin hustru eller man och barn och syskon, ja, till och med sitt eget liv, kan inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte ner först och räknar ut om han har tillräckligt med pengar för att avsluta bygget? Annars kanske han inte kommer längre än till grunden, och när folk ser det, blir han utskrattad. ’Titta på den där mannen’, kommer man att säga. ’Han började bygga, men blev inte färdig!’ Eller när en kung tänker dra ut i krig mot en annan kung, sätter han sig inte först ner och funderar på om hans armé med 10 000 man är stark nog att möta den fiende som kommer emot honom med 20 000 man? Visar det sig vara omöjligt, sänder han istället ut medlare för att be om fred, medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta. Ingen av er kan alltså bli min lärjunge, om han inte ger upp allt han äger för min skull. Salt är bra, men till vilken nytta är saltet om det förlorat sin kraft? Kan man få det salt igen?