Lukas 12:1-34

Lukas 12:1-34 NUB

Under tiden hade folk samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Men Jesus vände sig först till sina lärjungar och varnade dem: ”Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. Det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. Det ni har sagt i mörkret ska höras i dagsljuset, och det ni har viskat i någons öra i enrum kommer att ropas ut från hustaken. Till er som är mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som kan döda kroppen, men sedan inte kan göra något mer. Jag ska visa er vem ni ska frukta. Frukta honom som har makt att både döda och sedan kasta i Gehenna. Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Och ändå är ingen av dem glömd av Gud. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans. Jag säger er, att om någon bekänner mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar. Vem som än säger något mot Människosonen kan få förlåtelse, men den som hädar den heliga Anden kommer aldrig att bli förlåten. När man drar er till synagogorna, makthavarna och myndigheterna, så oroa er inte för hur ni ska försvara er eller för vad ni ska säga. Den heliga Anden kommer i samma stund att låta er veta vad ni behöver säga.” Då sa någon i folkmassan: ”Mästare, säg till min bror att han ska dela arvet med mig.” Men Jesus svarade: ”Min vän, vem har satt mig till domare, så att jag kan avgöra tvister mellan er?” Vidare sa han till dem: ”Akta er för allt habegär! En människas liv är inte beroende av hur mycket hon äger.” Sedan berättade han en liknelse för dem. Han sa: ”En rik lantbrukare hade fått en stor skörd. Han gick och funderade på vad han skulle göra eftersom det inte gick att få in all skörd. Han sa: ’Nu vet jag, jag river ner mina gamla lador och bygger större. Då får jag plats både med skörden och med allt annat jag äger. Sedan kan jag slå mig till ro och säga till mig själv: Nu har du samlat så mycket att det räcker i många år. Koppla av nu! Ät, drick och roa dig!’ Men Gud sa till mannen: ’Din dåre, redan i natt ska ditt liv tas ifrån dig! Vem ska då få allt som du har sparat ihop?’ Så går det för den som samlar rikedomar åt sig själv men inte är rik inför Gud.” Sedan sa Jesus till sina lärjungar: ”Därför säger jag er: oroa er inte för hur ni ska klara livet, hur ni ska få mat att äta och kläder att ta på er. Livet är ju mer än maten och kroppen mer än kläderna. Tänk på korparna! De varken sår eller skördar, eller skaffar förråd eller lador, men Gud ger dem mat ändå. Är ni inte mycket mer värda än fåglarna? Vem av er kan med sina bekymmer förlänga sitt liv med en enda timma? Men om ni nu inte ens klarar så lite, varför oroar ni er då för allt annat? Tänk på liljorna hur de växer! De arbetar inte och spinner inte. Ändå säger jag er, att inte ens Salomo i all sin prakt var så klädd som de. Men om Gud nu ger sådana kläder åt gräset, som idag står på ängen och imorgon kastas på elden, skulle han då inte ordna kläder åt er? Så lite tro ni har! Grubbla inte över vad ni ska äta och dricka. Oroa er inte för sådant. För sådant jagar all världens folk efter, men er Fader vet redan att ni behöver det. Sök först hans rike, så får ni det övriga också. Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.