Påskhögtiden skulle snart börja och Jesus visste att hans stund nu hade kommit då han skulle lämna världen och återvända till sin Fader. Han hade älskat sina egna som var i världen och älskade dem in i det sista.
De hade samlats för att äta tillsammans och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son i hjärtat att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade gett honom makt över allting och att han hade kommit från Gud och skulle återvända till Gud. Så han reste sig nu från bordet, tog av sig manteln och virade en handduk om sig. Sedan hällde han vatten i ett handfat och började tvätta sina lärjungars fötter och torka dem med handduken som han hade virat om sig.
Men när han kom till Simon Petrus, sa Simon till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”
Då svarade Jesus: ”Du förstår inte just nu vad jag gör men en dag ska du förstå det.”
Petrus sa: ”Aldrig i evighet får du tvätta mina fötter!”
Men Jesus sa till honom: ”Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.”
Då sa Simon Petrus: ”Herre, tvätta mina händer och mitt huvud också då och inte bara fötterna!”
Men Jesus sa till honom: ”Den som har badat behöver bara få sina fötter tvättade för att vara helt och hållet ren. Och ni är rena men inte alla.” Jesus visste nämligen vem som skulle förråda honom. Det var därför han sa att inte alla var rena.
När Jesus hade tvättat deras fötter, tog han på sig manteln igen och slog sig ner vid bordet. Sedan frågade han dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det är rätt att ni gör det för det är vad jag är. Men om nu jag som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, då är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel att följa: gör som jag har gjort mot er. Ja, sannerligen säger jag er: en tjänare står inte över sin herre och en budbärare står inte över den som har sänt honom. När ni nu vet detta är ni lyckliga om ni också praktiserar det.
Jag talar inte om er alla. Jag känner er som jag har valt ut men Skriftens ord måste gå i uppfyllelse: ’Den som åt mitt bröd har lyft sin häl mot mig.’ Jag säger det redan nu innan det händer så att ni när det har hänt, ska tro att jag är den jag är. Ja, sannerligen säger jag er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”
När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”
Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. En av hans lärjungar, den som han älskade, var närmast intill Jesus sida vid bordet och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”
Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”
Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom. Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.
Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. Om nu Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom. Mina barn, ännu en kort tid ska jag vara kvar hos er. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, och så som jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. Nu ger jag er ett nytt bud: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra! Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”
Bibelappen
Bibelappen för barn
