Johannes 11:28-44

Efter att ha sagt detta gick hon därifrån, kallade på sin syster Maria och viskade till henne: ”Mästaren är här och vill träffa dig.” När Maria hörde det, reste hon sig genast upp och gick ut för att möta honom. Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom. Så när judarna, som var i huset för att trösta Maria, såg henne skynda sig ut trodde de att hon skulle gå till graven för att gråta, och de följde efter henne. När Maria kom fram till Jesus och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sa: ”Herre, om du hade varit här, så hade min bror inte dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt upprörd och skakad, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sa: ”Kom och se, Herre!” Jesus grät. Då sa de som stod runt omkring: ”Se hur mycket han älskade honom.” Men några av dem sa: ”Om han kunde bota en blind, då kunde han väl ha hindrat dennes död?” Än en gång blev Jesus upprörd, och han gick till graven, som var en grotta med en sten framför öppningen. Jesus sa nu: ”Ta bort stenen.” Men Marta, den döda mannens syster, sa: ”Herre, han luktar ju redan, för han har varit död i fyra dagar.” Då sa Jesus till henne: ”Sade jag dig inte att om du tror, så ska du få se Guds härlighet?” Då tog de bort stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men för alla de människors skull som står här säger jag det ändå, så att de ska tro att du har sänt mig.” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut!” Och den döde kom ut med både armar och ben inlindade i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”