Jeremia 32:1-25

Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår. Då belägrade den babyloniske kungens armé Jerusalem, och profeten Jeremia hölls fängslad på vaktgården i judakungens palats. Sidkia, kungen i Juda, hade stängt in honom där och sagt: ”Hur kan du profetera och säga: ’Så säger HERREN: Se, jag ska överlämna denna stad åt den babyloniske kungen, och han ska inta den. Och Sidkia, kungen i Juda, ska inte undkomma kaldéerna utan överlämnas åt den babyloniske kungen, så att han måste tala med honom ansikte mot ansikte, öga mot öga. Han ska föra Sidkia till Babylon, och där ska han stanna tills jag tar itu med honom, säger HERREN. Om ni strider mot kaldéerna kommer ni inte att ha någon framgång.’ ” Jeremia sa: ”HERRENS ord kom till mig: Hanamel, din farbror Shallums son, kommer snart till dig och säger: ’Köp min åker i Anatot, för du har som närmaste släkting rätten att lösa in den och köpa den.’ Hanamel, min kusin, kom då till mig på vaktgården, så som HERREN hade sagt, och sa till mig: ’Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har äganderätt och får lösa in den. Så köp den!’ Då insåg jag att det var HERRENS ord. Jag köpte alltså åkern av min kusin Hanamel i Anatot och vägde upp betalningen åt honom, sjutton siklar silver. Jag skrev ett köpebrev och förseglade det, tillkallade vittnen och vägde upp silvret på en våg. Sedan tog jag köpebrevet, både det förseglade med avtalet och det öppna, och gav det till Baruk, son till Neria och sonson till Machseja, i närvaro av min kusin Hanamel och vittnena som undertecknat köpebrevet samt alla judar som satt på vaktgården. I deras närvaro gav jag Baruk denna befallning: Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ’Ta de här breven, både det förseglade köpebrevet och det öppna, och lägg dem i en lerkruka så att de kan bevaras länge. För så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: Hus, åkrar och vingårdar kommer åter att köpas i detta land.’ När jag hade lämnat köpebrevet till Baruk, Nerias son, bad jag till HERREN: O, Herre, HERRE! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt och utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig. Du handlar nådigt mot tusenden men låter straffet för fädernas synd komma över deras barn efter dem, du store och väldige Gud, vars namn är härskarornas HERRE. Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Du vakar över hur alla människor lever och du belönar var och en efter vad hans liv och gärning förtjänar. Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både i Israel och över hela mänskligheten. Du har gjort ditt namn ryktbart, och det är det än i dag. Du ledde ditt folk Israel ut ur Egypten med tecken och under, med mäktig hand och utsträckt arm och genom en stor skräck. Du gav dem detta land, som du med ed lovat deras förfäder, ett land som flyter av mjölk och honung. De kom dit och tog det i besittning, men de lydde dig inte och följde inte din lag. De gjorde ingenting av det du befallt dem att göra. Det är därför som du låtit allt detta onda drabba dem. Se hur belägringsvallar har byggts upp mot staden för att den ska kunna intas. Staden ska överlämnas åt de kaldeiska belägrarna, åt svärd, hungersnöd och pest. Det du har sagt har hänt, och det ser du själv. Och ändå säger du till mig, min Herre, HERRE: ’Köp åkern med silver och låt vittnen bekräfta det’ – trots att staden kommer att överlämnas åt kaldéerna.”