Hebreerbrevet 6:11-20

Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat. Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande talrika.” Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat. Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. Båda dessa bekräftelser står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss. Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget, dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen, och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.