Hebreerbrevet 2:5-18

Den kommande världen som vi talar om ska inte styras av änglar. Det står ett klart vittnesbörd om detta på ett ställe: ”Vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson, att du lägger märke till honom? Du gjorde honom lite lägre än änglarna och krönte honom med härlighet och ära. Allting lade du under hans fötter.” Och när han lade allting under honom, utelämnade han ingenting. Vi ser dock ännu inte att allting har lagts under honom. Men vi ser att Jesus, som var lite lägre än änglarna, nu har krönts med härlighet och ära, därför att han var villig att lida och dö. Genom Guds nåd skulle han möta döden för allas skull. När Gud, för vilken och genom vilken allting finns till, ville föra många barn till härlighet, fann han att den som leder många till frälsningen måste fullkomnas genom lidande. Både den som helgar och de som helgas har samma ursprung, och därför skäms inte Jesus för att kalla dem sina syskon. Han säger: ”Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder. Jag ska prisa dig mitt i församlingen.” Vidare: ”Jag hoppas på honom”, och: ”Se, jag och barnen som Gud har gett mig.” Men när nu barnen är människor av kött och blod, måste också han på samma sätt bli en människa, för att genom sin död kunna bryta djävulens makt, han som var Herre över döden. Så befriade Jesus alla dem som hela livet varit slavar under sin dödsfruktan. Det var ju inte änglar Jesus kom för att hjälpa. Nej, han kom för att hjälpa Abrahams efterkommande. Därför måste han på alla sätt bli lik sina syskon, så att han kunde bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och försona folkets synder. Och eftersom han själv led när han prövades, kan han hjälpa dem som prövas.