1 Moseboken 41:41-57

Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.” Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom. Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen, och framför Josef ropade man ”Böj knä!” Farao satte honom så över hela Egypten. Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.” Farao gav Josef namnet Safenat Paneach. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen i On. Josef reste sedan omkring i Egypten. Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet. Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt. Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen. Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt. Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. Josef kallade sin äldste son Manasse, för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.” Den andre sonen kallade han Efraim, för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.” Slutligen hade de sju goda åren gått. Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt. När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem. När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten. Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.