2 Moseboken 6:1-12

”Nu ska du få se vad jag tänker göra med farao”, sa HERREN till Mose. ”Han ska tvingas att låta mitt folk gå. Ja, han ska komma att driva dem ut ur sitt land!” Gud talade till Mose: ”Jag är HERREN. Som Gud den Väldige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet HERREN gjorde jag mig inte känd för dem. Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, där de levde som främlingar. Nu har jag hört Israels folks klagan över att egypterna håller dem som slavar och jag har kommit ihåg mitt förbund. Säg därför till israeliterna att jag är HERREN, och att jag ska föra er bort från tvångsarbetet under egypterna och rädda er från ert slaveri och befria er med min starka hand och genom mina stora straffdomar. Jag ska ta emot er som mitt folk och vara er Gud, och ni ska inse att jag är HERREN, er Gud, som har räddat er från tvångsarbetet hos egypterna. Jag ska föra er in i det land, som jag med ed lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra er. Jag är HERREN.” Mose berättade för folket allt detta, men de ville inte lyssna. De var alltför tyngda av sitt missmod och sitt hårda arbete. HERREN sa till Mose: ”Gå tillbaka till farao, kungen av Egypten, och säg att han måste släppa Israel från sitt land.” Men Mose gjorde invändningar inför HERREN: ”Inte ens israeliterna lyssnar ju till mig. Varför skulle då farao göra det? Jag har ju svårt för att tala.”