Predikaren 3:1-15

Allt har sin tid, varje sak under himlen sin tidpunkt: En tid att födas och en tid att dö, en tid att plantera och en tid att rycka upp det planterade, en tid att döda och en tid att hela, en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta, en tid att sörja och en tid att dansa, en tid att kasta stenar och en tid att samla stenar, en tid att kramas och en tid att låta bli att kramas, en tid att söka och en tid att tappa bort, en tid att behålla och en tid att kasta bort, en tid att riva sönder och en tid att sy ihop, en tid att vara tyst och en tid att tala, en tid att älska och en tid att hata, en tid för krig och en tid för fred. Vad får då arbetaren ut av sin möda? Jag har sett den börda som Gud lagt på människan. Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i deras hjärtan, men människan kan ändå inte fatta Guds gärningar från början till slut. Jag insåg att det inte fanns något bättre för dem än att vara glada och göra gott under sitt liv. Och var och en som kan äta och dricka och finna tillfredsställelse i all sin möda har det också som en gåva från Gud. Jag vet att vad Gud gör består för evigt. Ingenting kan läggas till eller dras ifrån. Så har Gud gjort för att man ska frukta honom. Det som finns har redan varit, det som ska komma har redan funnits. Gud kallar fram det förflutna.