Apostlagärningarna 8:9-25

Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.” Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom. Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig. Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde. När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes. När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden. För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn. Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden. När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.” Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva! Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud. Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter. Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.” Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!” Och sedan Petrus och Johannes hade vittnat och förkunnat Herrens ord, återvände de till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet också i flera samariska byar.