Apostlagärningarna 13:16-41

Då reste sig Paulus, gav tecken till dem att vara tysta och sa: ”Israeliter och alla andra här som fruktar Gud, lyssna på mig! Vårt folk Israels Gud utvalde våra förfäder. Och han lät folket bli mycket stort när de bodde som främlingar i Egypten. Sedan ledde han dem ut därifrån på ett mäktigt sätt. Under fyrtio år hade Gud tålamod med dem i öknen och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav deras land till israeliterna. Allt det här tog ungefär 450 år. Efter det gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. Sedan bad folket om en kung och Gud gav dem Saul, Kishs son en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år. Men Gud avsatte honom och lät David bli kung över dem istället. Om honom vittnade Gud: ’Jag har funnit David, Jishajs son en man efter mitt hjärta. Han kommer att göra min vilja.’ Från hans ättlingar har Gud kallat en räddare för Israel, Jesus. Men innan Jesus trädde fram, förkunnade Johannes omvändelse och dop för hela Israels folk. När Johannes uppgift närmade sig sitt slut, sa han: ’Jag är inte den som ni tror att jag är. Han kommer efter mig och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.’ Lyssa nu, mina syskon, ni ättlingar till Abraham och alla andra här som fruktar Gud! Budskapet om denna räddning har sänts till er. Folket i Jerusalem och deras ledare insåg nämligen inte vem Jesus var. De dömde honom och fullbordade så vad som förutsagts genom profeterna som läses varje sabbat. Trots att de inte kunde hitta något giltigt skäl att avrätta honom, bad de Pilatus att döda honom. Och när de hade slutfört allt det som står skrivet om honom, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda och Jesus visade sig sedan under de följande dagarna för dem som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Det är dessa som nu vittnar om det för Israels folk. Vi förkunnar evangeliet, löftet till förfäderna som Gud har fullföljt för oss genom att uppväcka Jesus från de döda, så som det står i den andra psalmen: ’Du är min Son. Idag har jag blivit din Far.’ För Gud hade låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer skulle behöva komma tillbaka till förgängelsen. Det förklarade han med orden: ’Jag ska ge er den trofasta nåd som jag gav David.’ Och på ett annat ställe säger han: ’Du ska inte låta din Helige förmultna.’ David hade tjänat Guds vilja på sin tid, dog och blev begravd vid sina fäder och hans kropp förmultnade. Men den som Gud uppväckte från de döda förmultnade inte. Mina syskon, jag vill att ni ska veta att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. Var och en som tror blir genom honom rättfärdig och fri från allt det som ni inte kunde bli fria från genom Moses lag. Se därför upp så att ni inte drabbas av det som sagts genom profeterna: ’Se, ni föraktare. Låt er förvånas och förgås. Jag ska utföra en gärning under er tid, något som ni inte kommer att tro när man berättar det för er.’ ”