1 Samuelsboken 17:1-16

Filistéerna gjorde sin armé klar för strid och samlades i Soko i Juda. De slog läger mellan Soko och Aseka vid Efes Dammim. Saul och israeliterna samlade också sina styrkor och lät dem slå läger i Terebintdalen för att strida mot filistéerna. Filistéerna och israeliterna befann sig uppe på varsin kulle, det var bara dalen som skilde dem åt. Då steg Goljat fram, en filistéisk tvekampskämpe från Gat. Han var över 3 meter lång. Han hade en bronshjälm, ett harnesk med bronsfjäll som vägde 60 kilo, benskydd av brons och ett spjut av brons som han bar på ryggen. Skaftet på hans spjut var tjockt som en vävbom och dess spets av järn vägde sju kilo. Framför honom gick hans sköldbärare. Goljat stod och skrek till israeliterna på andra sidan: ”Varför har ni ställt upp er till strid? Jag är ju en filisté och ni är Sauls tjänare. Välj ut en man och skicka honom ner till mig! Om han kan döda mig, ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar! Jag utmanar Israels armé! Har ni någon som vågar strida mot mig?” Men när Saul och den israelitiska armén hörde detta, blev de livrädda och tappade helt modet. David var son till den nu mycket gamle efratiten Jishaj från Betlehem i Juda som hade åtta söner. De tre äldsta hade följt Saul ut i kriget. Den förstfödde sonen var Eliav, den andre Avinadav och den tredje Shamma. David var den yngste. De tre äldsta hade följt Saul. David däremot återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för valla sin fars får. Under fyrtio dagar steg filistén fram och ställde sig där, både morgon och kväll.