1 Korintierbrevet 15:35-49

Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans. Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig. Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.” Men den andre Adam blev en ande som ger liv. Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.