Kroppen består inte av bara en del, utan av många. Om foten skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är en hand”, är den ju ändå en del av kroppen. Om örat skulle säga: ”Jag tillhör inte kroppen, eftersom jag inte är ett öga”, är det ju ändå en del av kroppen. Om hela kroppen var ett öga, hur skulle man då kunna höra? Och om hela kroppen var ett öra, hur skulle man då kunna känna någon lukt? Men nu har Gud satt varje kroppsdel exakt där han vill ha den. Om allt bara var en enda del, då skulle det väl inte vara en kropp? Men nu är det många delar, men en enda kropp.
Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte.” Och huvudet kan inte säga till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Tvärtom, några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är de mest nödvändiga. Vissa delar av kroppen tycker vi är värda mindre ära, men dem klär vi med desto större omsorg. Vissa delar vill vi inte visa upp, och dem skyler vi extra anständigt, medan de delar som vi vill visa upp får vara som de är. På samma sätt har Gud sammansatt kroppen så att de delar av kroppen som tycks vara mindre viktiga får större ära, för att det inte ska bli någon splittring i kroppen, utan att alla ska visa omsorg om varandra. Om en del av kroppen får lida, lider också alla andra. Och om en del av kroppen blir ärad, gläds också alla de andra.
Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den. Gud har gjort några i församlingen till apostlar, andra till profeter eller lärare, några har fått förmågan att göra under, gåvor att bota sjuka, hjälpa, leda eller tala andra språk. Kan alla vara apostlar? Kan alla profetera? Kan alla undervisa? Kan alla göra under? Kan alla bota sjuka? Kan alla tala andra språk, eller kan alla tolka dessa språk? Nej. Men sök efter de största nådegåvorna.
Och nu ska jag visa er en väg som är överlägsen alla andra.
Bibelappen
Bibelappen för barn
