Israels förstfödde var Ruben. (Han var den förstfödde, men eftersom han vanhelgade sin fars bädd, gavs hans förstfödslorätt i stället till Josefs, Israels sons, söner. I släktregistret nämns han därför inte som den förstfödde.
Trots att Judas stam var den starkaste bland bröderna och en furste kom från den, var det Josef som fick förstfödslorätten.)
Rubens, Israels förstföddes, söner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi.
Joels ättlingar var hans son Shemaja, vars son var Gog, vars son var Shimi, vars son var Mika, vars son var Reaja, vars son var Baal, vars son var Beera, som fördes bort i fångenskap av den assyriske kungen Tiglat Pileser. Han var en hövding för Rubens stam.
Hans släktingar skrevs upp efter sina släkter i släktregistret och var: stamledaren Jeiel, Sakarja och Bela, son till Asas, son till Shema, son till Joel.
De bosatte sig från Aroer och ända bort till Nebo och Baal Meon. Österut tog de allt land i besittning ända bort till öknen vid Eufrat, därför att deras boskap i Gilead hade förökats.
Under Sauls regering förde de krig med hagaréerna, besegrade dem och intog deras bosättningar i hela området öster om Gilead.
Gads ättlingar behärskade det område i Bashan som gränsade till rubeniternas, ända bort till Salka.
Joel var deras ledare och sedan följde Shafam, Janaj och Shafat i Bashan.
Deras släkter var, familj för familj, Mikael, Meshullam, Sheva, Joraj, Jakan, Sia och Ever, alltså sju.
Dessa var söner till Avichajil, som var son till Huri, son till Jaroach, son till Gilead, son till Mikael, son till Jeshishaj, son till Jachdo, son till Bus.
Achi, som var son till Avdiel och sonson till Guni, var överhuvud för deras familjer. Gaditerna bodde i Gilead i Bashan, med dess kringliggande byar, och på Sharons ängar så långt de sträckte sig.
Alla dessa skrevs upp i släktregister under Juda kung Jotams och Israels kung Jerobeams tid.
Bibelappen
Bibelappen för barn
