En av laglärarna som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: "Vilket är det viktigaste av alla buden?"
Jesus svarade: "Det viktigaste budet är: 'Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är den ende. Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.'
Det näst viktigaste budet är: 'Du ska älska din medmänniska som dig själv!' Inget bud är viktigare än de här två."
Lagläraren svarade: "Mästare, du har rätt. Det är sant att det bara finns en Gud och ingen annan. Och jag vet att man ska älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft, och att man ska älska sin medmänniska lika mycket som sig själv. Det är viktigare än att offra brännoffer på altaret i templet, och viktigare än andra slags offer som Moses lag kräver."
När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: "Du är mycket nära att bli räddad och få tillhöra Guds eget folk." Och efter det vågade ingen komma med fler frågor.
"Varför påstår laglärarna att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David? David har ju själv sagt, ledd av Guds heliga Ande: 'Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.' Jesus sätt att argumentera tilltalade folket, och de lyssnade därför gärna till honom.
"Akta er för laglärarna, som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen. Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna. Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare."
Sedan gick Jesus och satte sig mittemot offerkistan i templet, och han såg hur folk kom och la sina pengar i den. Många som var rika la dit stora summor. Men så kom en fattig änka och la dit två kopparslantar, värda nästan ingenting.
Då kallade han till sig sina efterföljare och sa: "Tro mig, den där fattiga änkan la mer i offerkistan än alla de andra, för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, la dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på."