Jesus ställdes nu inför Pilatus, den romerska landshövdingen. Och Pilatus frågade honom: "Är du judarnas kung?"
Jesus svarade: "Det är du själv som kallar mig det." Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom stod Jesus helt tyst.
"Hör du inte vad de anklagar dig för?" undrade Pilatus.
Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.
Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som judarna ville ha fri. Och just då satt en verkligt ökänd brottsling i fängelset. Han hette Barabbas. När folket därför samlades utanför Pilatus hus den här morgonen frågade han dem: "Vem ska jag släppa fri, Barabbas, eller Jesus som kallas Messias, den utlovade kungen?" Pilatus visste nämligen mycket väl att de judiska ledarna bara hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.
Medan Pilatus satt där på domarsätet fick han också ett meddelande från sin fru, som varnade honom: "Lämna den här oskyldiga mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar inatt för hans skull."
Men översteprästerna och folkets ledare hade övertalat folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. Så när Pilatus en andra gång frågade: "Vilken av dessa två ska jag släppa?" ropade folket: "Barabbas!"
"Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" undrade Pilatus.
"Spika fast honom på ett kors!" skrek de. "Men vad har han gjort för ont?" frågade Pilatus.
Då ropade de ännu högre: "Spika fast honom på ett kors!" Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, bad han om ett handfat med vatten. Sedan tvättade han sina händer inför folkmassan och sa: "Jag är oskyldig till den här mannens död. Ansvaret är ert!"
Folket skrek tillbaka: "Vi och våra barn tar på oss ansvaret!"
Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till sina soldater för att de skulle föra bort honom och spika fast honom på ett kors.
De romerska soldaterna tog honom först till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd soldatkappa och gjorde en krona av törne som de tryckte fast på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand som en spira och föll på knä inför honom och hånade honom. "Leve judarnas kung!" ropade de. Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.
När de till slut hade tröttnat på att håna honom, tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att spika fast honom på ett kors.
På vägen till avrättningsplatsen stötte soldaterna på en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav soldaterna Jesus vin blandat med galla. Men när han märkte vad det var ville han inte dricka det.
När de hade spikat fast Jesus på korset delade de hans kläder mellan sig genom lottdragning, och satte sig sedan ner för att vakta honom. Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: "Detta är Jesus, judarnas kung".
Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar fastspikade på varsitt kors, en på var sida om honom. Och de som gick förbi avrättningsplatsen hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: "Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så hjälp dig själv nu och kliv ner från korset!"
Översteprästerna och laglärarna och folkets ledare gjorde sig också lustiga över honom. "Han var bra på att hjälpa andra", sa de, "men han kan inte hjälpa sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! Han litar på Gud. Nu får Gud rädda honom och bevisa att han älskar honom. Han har ju sagt att han är Guds Son."
Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som hade spikats fast på kors tillsammans med honom.
När klockan var tolv blev det plötsligt mörkt i hela landet, och mörkret varade ända fram till klockan tre. Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?").
Några av dem som stod där missförstod honom och trodde att han ropade på Elia. En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. Men de andra sa: "Låt honom vara, så får vi se om Elia kommer och räddar honom."
Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och i samma stund brast förhänget framför det allra heligaste i templet i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder så att gravar öppnade sig, och många döda män och kvinnor som tillhörde Gud, blev levande igen. De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i Guds stad, Jerusalem, och visade sig för många.
Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: "Den mannen var verkligen Guds son."
Många kvinnor stod också en bit bort från avrättningsplatsen och såg allt som hände. Det var de kvinnor som hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mamma till Jakob och Josef, och mamman till Sebedaios söner, Jakob och Johannes.
På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus efterföljare. Han gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg och la den i en grav, som han nyligen hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven och såg på.
Nästa dag, som var vilodagen, kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus och sa: "Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång sa att han skulle bli levande igen efter tre dagar. Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans efterföljare inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle vi få ett ännu större problem att ta itu med."
Pilatus svarade: "Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan."
Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter för att skydda den från intrång.
Bibelappen
Bibelappen för barn
