Matteus 13:1-23

Senare samma dag gick Jesus hemifrån och satte sig nere vid sjön för att undervisa. "En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De plantorna växte snabbt upp, men i den heta solen vissnade de bort och dog, eftersom rötterna var ytliga. Andra korn föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävde de plantorna. Men en del korn föll i bördig jord och gav 30, 60 och till och med 100 gånger så mycket säd som hade såtts. Lyssna noga och försök att förstå!" Jesus efterföljare kom senare fram till honom och frågade: "Varför berättar du sådana här bilder för folket?" Då förklarade han för sina efterföljare: "Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, men andra har inte fått den gåvan. Den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han hade. Det är därför jag berättar de här bilderna, så att människor ska höra och se, men ändå inte förstå. Genom detta blir det verklighet som Gud har förutsagt om dem genom profeten Jesaja: 'Ni ska höra vad jag säger men ändå inte förstå. Ni ska se vad jag gör men ändå inte fatta! Ja, det här folkets hjärta är så hårt och likgiltigt att de inte kan förstå. Deras hörsel är avtrubbad så att de inte kan höra, och de har slutit sina ögon så att de inte kan se. Därför kan de inte vända om till mig och bli botade!' Men ni kan vara lyckliga, för era ögon kan se och era öron kan höra. Och jag försäkrar er, att många profeter, och andra som följde Guds vilja, längtade efter att få se och höra det som ni nu får vara med om, men de fick aldrig göra det. Här är förklaringen till berättelsen om lantbrukaren som sådde säd: Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, men inte tar det på allvar. Genast är den Onde där och plockar bort säden ur hjärtat. Den steniga marken är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Efter en tid, då svårigheter eller förföljelser kommer på grund av hennes tro på budskapet, avtar entusiasmen och hon överger sin tro. Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet men låter vardagens bekymmer och längtan efter att tjäna mycket pengar få kväva det hon hört, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls. Men den bördiga jorden liknar den människas hjärta som lyssnar till budskapet och förstår det och låter det påverka hela livet. Hon ger en skörd som är 30, 60 eller till och med 100 gånger så stor som den sådd som föll i hennes hjärta."