Sedan gick alla hem var och en till sitt, men Jesus gick ut till Olivberget. Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. Men under tiden han talade kom laglärarna och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, och sa: "Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man. Moses lag säger att hon ska stenas. Vad anser du?"
Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret. När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: "Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen." Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden. Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.
Då tittade Jesus upp och sa till henne: "Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?"
"Nej, Herre", svarade hon. Då sa Jesus: "Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer."]
Sedan talade Jesus till folket och sa: "Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv."
Fariseerna sa då: "Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!"
Men Jesus svarade dem: "Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. I er egen lag står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis. Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra."
"Var är din Far?" frågade de då.
Jesus svarade: "Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också." Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.
Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma."
De judiska ledarna sa då: "Tänker han begå självmord, eftersom han säger: 'Dit jag går, kan ni inte komma'?"
Men Jesus sa till dem: "Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är, då får ni inte förlåtelse för era synder."
Han svarade: "Jag är den som jag alltid har påstått mig vara. Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning." Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen.
Då sa Jesus: "När ni har lyft upp mig, Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill." Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.
Bibelappen
Bibelappen för barn
