Lukas 1:57-80

Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son. Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne. Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader. Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.» Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.» Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta. Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig. Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud. Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd. Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom. Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:  »Lovad vare Herren, Israels Gud,  som har sett till sitt folk och berett det förlossning,  och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn  i sin tjänare Davids hus,  såsom han hade lovat  genom sin forntida heliga profeters mun.  Ty han ville frälsa oss från våra ovänner  och ur alla våra motståndares hand,  och så göra barmhärtighet med våra fäder  och tänka på sitt heliga förbund,  vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,  Han ville beskära oss  att få tjäna honom utan fruktan,  frälsta ur våra ovänners hand,  ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet  i alla våra dagar.  Och du, barn, skall bliva kallad  den Högstes profet,  ty du skall gå framför Herren  och bereda vägar för honom,  till att giva hans folk kunskap om frälsning,  i det att deras synder bliva dem förlåtna.  Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull,  som skall låta ett ljus gå upp  och skåda ned till oss från höjden,  för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga'  och så styra våra fötter in på fridens väg.» Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.