Jesaja 27:6-13

I tider som komma skall Jakob skjuta rötter  och Israel grönska och blomstra;  jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.  Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?  Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?  Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,  väl ryckte han bort det med sin hårda vind,      på östanstormens dag;  men därför kan ock Jakobs missgärning      då bliva försonad  och deras synds borttagande      då giva fullmogen frukt,  när alla stenar i deras altaren äro förstörda  -- såsom då man krossar sönder kalkstycken --  och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.  Se, den fasta staden ligger öde,  den har blivit en folktom plats,      övergiven såsom en öken,  kalvar gå där i bet  och lägra sig där      och avbita de kvistar där finnas.  Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,  och kvinnor komma      och göra upp eld med dem.  Ty detta är icke ett folk med förstånd;  därför visar deras skapare dem intet förbarmande,  och deras danare dem ingen misskund.  Och det skall ske på den tiden  att HERREN anställer en inbärgning,  från den strida floden intill Egyptens bäck;  och I skolen varda insamlade,  en och en, I Israels barn.  Och det skall ske på den tiden  att man stöter i en stor basun;  och de som hava varit borttappade i Assyriens land  och fördrivna till Egyptens land,      de skola då komma;  och de skola tillbedja HERREN  på det heliga berget i Jerusalem.