Ordspråksboken 13:1-12

Ordspråksboken 13:1-12 SK73

En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff. Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet. Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse. Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog. Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder. Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd. Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom. Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff. De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna. Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk. Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort. Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.