Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom. Och si, en stor storm växte upp i hafvet, så att vågen slog utöfver skeppet; och han sof. Då gingo Lärjungarna till, och väckte honom upp, sägande: Herre, fräls oss, vi förgås. Då sade han till dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod upp, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet. Men menniskorna förundrade sig, och sade: Hvad är denne för en, att vädret och hafvet äro honom lydig? Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två besatte med djefvulen emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så att ingen kunde resa den vägen fram. Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen till att plåga oss förr än tid är? Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet. Då bådo honom djeflarna, och sade: Är det så, att du drifver oss ut, så lofva oss, att vi farom uti den svinahjorden. Då sade han till dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden; och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vattnet. Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tillgånget med dem som besatte voro.
Bibelappen
Bibelappen för barn
